Friska barn dödar inte

Det händer ruskiga saker i vår värld. Det är inget nytt. Det har alltid hänt ruskiga saker i vår värld, för vi människor är inte kapabla till att hantera de gåvor vi fått på ett vettigt sätt. Mycket vill ha mer, makten berusar, bekräftelsebehov osv. Det finns en hel drös med förklaringar. Och kommer väl alltid att finnas. Den där goda världen där vi människor är snälla mot varandra kommer tyvärr nog aldrig bli allenarådande. Och det skrämmer mig. Gör mig sorgsen och ledsen. Framförallt maktlös, för hur gärna jag än vill så är jag en liten liten människa i den stora stora världen och vem fasiken lyssnar på mig? När karismatiska personer som Gandhi, Mandela osv inte lyckades nå fram så inte lär en liten Trollmor från Stockholm göra det heller.

Men för den sakens skull får man inte ge upp! Utan istället påverkar man i det lilla man kan, i den närmsta miljön. I familjen, bland vänner, i skolan, bland de barn som man stöter på. Visar barnen att det finns vuxna som bryr sig. Vuxna som ser barn och sätter gränser.

Det som skrämmer mig mest i bl a den här Kungsholmshistorien är att verkar råda stor brist på ånger & insikt. Jag läser om taktiksnack, vem som slog först, självförsvar, vem som sa vad osv. Men hur intressant är det? De har DÖDAT! Hur och varför är väl tämligen intressant. Det är BARN SOM HAR DÖDAT ETT ANNAT BARN! För är man 16 år är man barn. Hur kaxig man än är med pappas/mammas pengar på fickan så är man ändå barn! Men barn behandlar inte varandra på det här sättet om de inte är skadade, om de inte har en skev bild av sin egen betydelse, av vuxenvärlden. Lyckliga, trygga barn slår inte ihjäl andra barn. Mentalt stabila och friska barn trakasserar inte andra, vare sig vuxna eller små. Lyckliga, trygga barn kan visst bli arga. De kan absolut klippa till någon. Men de sparkar inte ihjäl någon. De dödar inte!

I mitt drömvärld skulle föräldrarna till de här killarna uttala sig, lägga korten på borden och säga "vi fucked up big time, vi lyckades inte fostra våra barn till att bli respektfulla människor". Nej, det kommer inte förändra någonting i det här fallet. Men kanske någon annan förälder därute får en insikt, en varningsklocka som ringer. Som kanske kommer på att "shit, vad sitter jag här för på fräscha krogen X, på mötet Y, middagen Z när jag kan vara hemma med min son/dotter". Som inser att barn blir vad vi gör dem till. I mina ögon är de här killarna skyldiga så in i helvete, oavsett förmildrande omständigheter. De är skyldiga till bristande respekt för sina medmänniskor. I mina ögon är även deras föräldrar skyldiga. Till samma sak.