torsdag, oktober 11, 2007

Friska barn dödar inte

Det händer ruskiga saker i vår värld. Det är inget nytt. Det har alltid hänt ruskiga saker i vår värld, för vi människor är inte kapabla till att hantera de gåvor vi fått på ett vettigt sätt. Mycket vill ha mer, makten berusar, bekräftelsebehov osv. Det finns en hel drös med förklaringar. Och kommer väl alltid att finnas. Den där goda världen där vi människor är snälla mot varandra kommer tyvärr nog aldrig bli allenarådande. Och det skrämmer mig. Gör mig sorgsen och ledsen. Framförallt maktlös, för hur gärna jag än vill så är jag en liten liten människa i den stora stora världen och vem fasiken lyssnar på mig? När karismatiska personer som Gandhi, Mandela osv inte lyckades nå fram så inte lär en liten Trollmor från Stockholm göra det heller.

Men för den sakens skull får man inte ge upp! Utan istället påverkar man i det lilla man kan, i den närmsta miljön. I familjen, bland vänner, i skolan, bland de barn som man stöter på. Visar barnen att det finns vuxna som bryr sig. Vuxna som ser barn och sätter gränser.

Det som skrämmer mig mest i bl a den här Kungsholmshistorien är att verkar råda stor brist på ånger & insikt. Jag läser om taktiksnack, vem som slog först, självförsvar, vem som sa vad osv. Men hur intressant är det? De har DÖDAT! Hur och varför är väl tämligen intressant. Det är BARN SOM HAR DÖDAT ETT ANNAT BARN! För är man 16 år är man barn. Hur kaxig man än är med pappas/mammas pengar på fickan så är man ändå barn! Men barn behandlar inte varandra på det här sättet om de inte är skadade, om de inte har en skev bild av sin egen betydelse, av vuxenvärlden. Lyckliga, trygga barn slår inte ihjäl andra barn. Mentalt stabila och friska barn trakasserar inte andra, vare sig vuxna eller små. Lyckliga, trygga barn kan visst bli arga. De kan absolut klippa till någon. Men de sparkar inte ihjäl någon. De dödar inte!

I mitt drömvärld skulle föräldrarna till de här killarna uttala sig, lägga korten på borden och säga "vi fucked up big time, vi lyckades inte fostra våra barn till att bli respektfulla människor". Nej, det kommer inte förändra någonting i det här fallet. Men kanske någon annan förälder därute får en insikt, en varningsklocka som ringer. Som kanske kommer på att "shit, vad sitter jag här för på fräscha krogen X, på mötet Y, middagen Z när jag kan vara hemma med min son/dotter". Som inser att barn blir vad vi gör dem till. I mina ögon är de här killarna skyldiga så in i helvete, oavsett förmildrande omständigheter. De är skyldiga till bristande respekt för sina medmänniskor. I mina ögon är även deras föräldrar skyldiga. Till samma sak.

4 kommentarer:

Gammelmamman sa...

Håller med dig till fullo! Jag känner mig uppgiven och rädd.
Det är klart att det är vi vuxna som till största delen är boven i dramat! Vår jakt på pengar, prylar, status och makt. Vår, i kanske all välmening, vilja att pränta in i barnen: "ta ingen skit från någon"...
Jag ser barn redan nu i förskolan som om några år kommer att vara en av dom som hänger ute på stan och misshandlar och rånar. Det spelar ingen roll att förskolepersonal eller andra instanser ser och försöker hjälpa - så länge föräldrar inte är kapabla att se sina barn och deras behov - ja, då är det kört! Vet inte om du läste gårdagens DN? Det var viceordföranden i Farsor & Morsor på Stan som skrev en debattartikel om just det här. Hur svårt kan det vara? Så sent som i morse berättade en av förskolepersonalen om en kvinna, ensamstående och dubbelarbetande, vars dotter tidigt hamnade i "fel" sällskap. För att mamman inte hade tid och ork att se henne, och bry sig om henne. Hjälp finns att få! Om vi bara vågar fråga...

deep.ed sa...

För hundra år sedan var du inte barn om du var sexton. På många andra ställen i världen är du inte barn när du är sexton. Varför är man barn när man är sexton i västvärlden?

Mildamakter sa...

Du har helt rätt!

Batbut sa...

Gammelmamma, det är skönt att det iaf fortfarande finns de som orkar reagera
Deep/Ed - för 100 år sedan levde man inte heller lika länge som idag, hade inte samma möjligheter eller utbildning. Precis som det är på många håll i världen tyvärr. Dock är det min personliga övertygelse att man är barn när man är 16, även om det inte är alla förunnat att leva som sådana
Tack MM