Den andra sidan

Mina senaste inlägg har varit så otroligt seriösa, nästan så att man kan få för sig att Trollmor är en sympatisk, mogen och ordentligt person. Fast så finns det ju en annan sida av myntet också.... Den där bitchiga, lite småelaka och framförallt envisa personen. Som gillar att bråka med idioter, som nästan går igång på att ta en fight med puckon och som ser det som sin förbenade roll att frälsa världen från de stora bolagens embarliga kundtjänster. Och livsfarliga cyklister.

Och på tal om cyklister så måste det fan i mig varit något slags VM i idiotisk cykelkörning den här veckan. Jag vet inte hur många knytnävar jag fått hyttat mot mig när det varit grönt för högersväng varpå jag kört iväg och cyklisten på min högra sida kört rakt fram, trots att de haft rött. Ursäkta, men gäller inte trafikregler även för cyklister? Fast den värsta idioten var nog den som kom cyklandes på den cykelbana som går utanför en garageinfar som jag skulle ned i. Jag står utanför garageporten och väntar på att den ska öppnas när Mr Maniac kommer rejsandes på sitt potenssubsitut till cykel. Tvärnitar när jag blockerar hans väg och börjar yra som värsta Livets Ordare. Jag orkade inte ens bli arg på en sådan patetisk liten individ.

Sedan har vi då de som använder övergångsställen som ett slags mandomsprov. Bara knata rakt ut utan att se vare sig till höger eller vänster, för reglerna säger ju att bilar ska stanna för gångtraffikanter. Vilket jag alltid gör under förutsättning av att jag kan. Är det lite halvmörkt ute eller om de står gömda bakom stora pickups, skåpbilar eller annat är det stört omöjligt att veta att där bakom ruvar en liten gångtraffikant som för sitt eget gerillakrig mot bilismen. För att inte tala om den militanta barnvagnsliga som intagit Stockholm. De gömmer sig bakom den parkerade lastbilen så man inte ser dem, precis när en bil kommer rullandes knatar de rakt ut och förväntar sig att man ska kunna stanna på en femöring. Trots att jag håller den modesta farten av 30 km i timmen så är det ibland omöjligt. De totalt nonchalerar det faktum att plötslig isgata inte direkt är den bästa förutsättning för en snabb inbromsning.

Nu måste jag ju bekänna att jag tillhör båda sidorna, ibland är jag bilist och ibland gångtrafikant. Så jag vet faktiskt vad båda rollerna innebär. Något jag däremot ihärdigt vägrar att göra är att cykla i Stockholms innerstad. För jag vet med mig att min cykelkompetens ligger på barnstadiet och jag skulle vara en ren livsfara, inte bara för mig utan för alla inom omnejd.

På landet däremot.... där är det en annan femma. Framförallt gör det inte lika ont att köra omkull på ängen som på asfalten....