Slutet gott allting gott...

Efter att ha suttit och gråtit hela flygresan, känt mig som världshistoriens sämsta mor som överger ett litet troll på flygplatsen (visserligen i trygga händer hos sin far) så damp vi ned i sensommarvärmen. Solen lyste med sin frånvaro, men ljuset fanns där och jag fick ett visst energiryck.

Manövrerade ivrigt mellantroll samt hela familjens bagage med tillhörande handbagage (noga uträknat till att transporteras av TVÅ vuxna) fram till hyrbilsfirman. Därefter en rask rush till flygbolagets representant på plats. Som inte fanns utan hade istället en representant för representanten.... som inte alls tog hand om klagomål utan enbart ombokningar. Fick ett värdelöst nummer där man heller inte tog emot klagomål osv. Men skam den som ger sig, jag fyllde på Telenors kassa rejält (det sved kan jag säga!) genom att ringa Europa runt.

Först för att kolla om det fanns fler resor, men icke sa Nicke. Alla flyg fullbokade. Nästa tillgängliga avgång var måndag, 3 dagar senare och med en extra nolla på slutet. Inget alternativ m a o.

Övergick till plan B. Att få andra att lösa problemet. Så jag ringde ännu en gång Europa runt. Alla de kontakter jag hade, varenda själ som hade minsta koppling till det en gång så anrika & stolta flygbolaget. Samtidigt som jag tog mig genom den franska rusningstrafiken och underhöll Mellantrollet med att försöka ha en konversation. Kan väl säga att det var liiiite stressigt.

Men det lönade sig! Efter att ha mötts av "men så hemskt, så får det inte gå till. Ring vår kundtjänst" (som hade stängt för helgen och öppnade på måndag), "Men hur kunde det gå så tokigt, skriv ett brev och klaga" så fick jag tag på rätt människa! Som blev fly förbaskad och ringde så högt upp i hierkin som känningarna fanns. Turligen nog var det högt, så en nya biljetter skakades fram utan kostnad för oss.

Sent samma kväll hämtades Trollfar och Lilltrollet upp. Resan hade gått galant, ingen flygräddsla där inte. Och det första Lilltrollet sa var "Så länge jag slipper att gå på vingarna så är jag inte rädd för att flyga!"

Alla små och stora troll på plats och semestern kunde äntligen börja..... Nästa kapitel i "Livet på Rivieran" innehåller en närmare beskrivning av vildsvinet. Nu ska jag ägna mig åt att försöka klura ut varför det alltid är sån dramatik kring Trollfamiljen. Någon som har en bra teori?