Vailare....

Det sägs att det är nyttigt att dansa. Man ska tydligen bli glad och pigg, kroppen ska bli som ung på nytt. För typ hundra år sedan dansade jag jämt. Gärna sent, sent på natten till hög musik med en bas som dunkade ut i fingerspetsarna. Oftast såg jag ut som en dränkt afghanhund när jag stapplandes tog mig hem fram på småtimmarna, öm i fötterna men glad i själen. Fast det var för typ 1 man och 2 barn sedan. Numera dansar jag egentligen bara 2 ggr per år; Små Grodorna på midsommar och Dansa runt i ring vid julen. Dock blir jag nästan lika svettigt av det, men det är förmodligen åldersrelaterat.

Igår dansade jag! En väninna fyllde jämt och hennes present bestod i en timmas Salsaträning, med privatlärare. Dock däckade hon efter ett tag och behövde paus, så vi andra fick överge vår plats som panelhönor och ta oss en tur med den Kubafödde läraren. Mjuk i kroppen som en överkokt spagetti var han, själv var jag lite mer al dente men hakade på hyffsat bra tyckte jag. Trixet var att inte tänka på hur jag skulle göra, utan bara glida med i dansen. Jag tyckte det gick riktigt bra, vi snurrade och virvlade runt så det stod härliga till.

Då tvärnitar han, tittar mig stint i ögonen och säger "Det är jag som är mannen, jag för!"

På något sätt kändes det lite symptomatiskt för mig..... Men säg inget till Trollfar!