Livet är skört...

Mina problem känns just nu väldigt ynkliga. Återigen ger jag mig det löfte jag gjort så många gånger förr. Att leva i nuet. Att ta tillvara på de stunder jag har, med mina barn. Med min man. Mina vänner. Stunder av lycka och glädje, i vardagen. De små små ögonblicken.

För en dag kan det vara borta. Ett kort ögonblick och livet kan raseras.

Jag tänker på Engla. Som blev berövad sin framtid. På hennes familj. Som en sjuk, egoistisk människa genom sin handling förstörde. På Pernilla vars familj fick genomleva samma sak. Deras ovisshet är slut, men de får leva med en evig sorg.

För att en ond människa tog sitt rätten att förstöra deras liv. Och för att vi har ett samhälle som inte tillåter oss att låsa in sådana här människor, för tid och evighet.

Ikväll kommer jag krama mina barn extra hårt. Och länge.

Jag tänker på Engla. På Pernilla. På deras familjer.