Ännu en dag..

Sista tiden har varit kämpig och nu går vi mot mörkare tider, men förhoppningsvis blir det en ljusning i vårt inre.

Lilltrollet har haft ett tufft år i skolan, där klassen inte haft någon styrning av den vikarie de hade samt en otroligt kränkande pedagog. Nu är lilltrollet lite som sin mor, sticker gärna ut hakan och det har resulterat i att hon hamnat i ett prekärt läge. Och eftersom det pågått under en längre tid har det blivit ett mönster, hon är satt på undantag. Inte riktigt med och inte riktigt ute, allt beroende på dagsform hos övriga.

Visst, sedan har hon självklart sin del i att det blivit som det blivit. Men när man, stor som liten, står ensam mot flera så skaffar man sig ofta en kaxig attityd och en förnekande av ansvar. Bara för att klara av sin vardag.

Vi bestämde oss i våras för att vi ger det en månad in på terminen, ser åt vilket håll det lutar och fattar sedan beslut. Nu har månaden gått och Lilltrollet har gett upp. Hon vill inte, hon tror inte längre, hoppet finns inte där.

Så nu har vi tuffa beslut framför oss, men jag hoppas och tror att det blir till det bättre. För jag vill ha tillbaka mitt glada lilla troll, hon som tror gott om människor och som känner sig älskad. För någonstans därinne finns hon kvar, det är jag övertygad om. Och det är min uppgift att se till att hon törs komma fram igen.