onsdag, september 30, 2009

En ljusning...

Vårt lilla troll är en hjältinna! Efter att ha haft några tuffa dagar i en ny klass, med ett klart hårdare tempo och strängare krav så var hon ganska nere. Det redan låga självförtroendet sjönk än mer. Vi peppade och försökte ge henne styrka att se tiden an, för det är alltid svårt att lämna något oavsett hur jobbigt det än vara. Och det är alltid en viss osäkerhet att komma in i något nytt.

Igår hade stortrollet ett samtal med den nya läraren, gav henne en bakgrund över vilken jobbig situation som Lilltrollet kom från och förmedlade även den oro hon kände inför det nya.

Idag hämtades det hem en strålande, kvittrande liten tjej som skuttade när hon gick! Läraren hade berömt och uppmuntrat, Lilltrollet hade hängt med på lektionerna och kamraterna tagit henne under sina vingars skugga.

En stor sten lyfte från mitt hjärta, för jag har varit orolig. För att vi tog fel beslut, även om vi inte hade någon annan utväg. Orolig för att Lilltrollet skulle sluta sig än mer inom sig, låta skalet hårdna. Orolig för en hel del och det släppte. Visst, det kommer säkert komma lite backlash men det tar vi då. För början blev bra!

Ikväll var det Öppen Hus i klassen och konstrasterna mot den tidigare klassen var markanta:

- ALLA föräldrar var där, både mammor & pappor, plastföräldrar och syskon.
- ALLA föräldrar visste med Lilltrollet var.
- ALLA föräldrar kom fram, tog i hand och presenterade sig
- Läraren hälsade på ALLA föräldrar genom att ta dem i hand
- Läraren hälsar på ALLA elever genom att ta i hand och se dem i ögonen
- Inte ett barn har mobiltelefon på skoltid, inga elektroniska prylar what so ever
- Skoldagen ägnas åt SKOLARBETE
- Inga grupperingar överhuvudtaget, killar och tjejer leker i en stor blandning
- Barnen hjälper varandra, med värme och inte överlägsenhet
- Barnen är barn, inga mini tonåringar
- Inga svordomar, slang eller könsord används överhuvudtaget

Det är små barnsliga barn - normala 8-9 åringar som är nöjda med att vara just det. Inga små teenage wannabies. Så otroligt befriande, så otroligt trygg miljö med tydlig struktur och klara riktlinjer.

Och det har tänts ett hopp i mitt hjärta. Äntligen!

3 kommentarer:

Humlan sa...

Åh, så underbart att läsa!

Anonym sa...

Så glad jag blir av att höra det här! Så skönt att det känns positivt i magen och att ni och Lilltrollet blir behandlade med respekt.
Och samtidigt blir man ju jäkligt beklämd över situationen på den gamla skolan, och att den får fortgå...

Tankevågor sa...

Härligt! Det visar på ett sunt skolklimat att barnen är barn!! :-)

Jag tror hon kommer att trivas bra där.