Tilt...

Precis som de gamla hederliga flipperspelen så får jag tilt efter för många stötar och knuffar.

Förmodligen har jag råkat ut för några sådana, stötar alltså. Eller så har jag fått dåligt självförtroende efter att ha läst en hel drös underhållande, vassa, insiktsfulla bloggar.

Jag har defintivt inget klokt att säga för närvarande. Det kanske jag inte hade tidigare heller, men skillnaden är att jag nu inser det.

Nej, jag tänker inte sluta blogga. Nej, jag tänker inte ta en paus. Nej, jag ber inte om ursäkt för att jag är en grå mus för närvarande (ni kommer ju hit frivillig).

Däremot saknar jag mitt pigga, glada jag. Rivhjärnet. Tjejen med vassa kommentarer.

Men what the heck, hon kommer tillbaka för hon finns där. Hon chillar lite bara. Stai tranquila som det så vackert heter, så fixar det sig. Under tiden ägnar jag mig åt att fila mina naglar, knapra lite chips och ömka mina ömmande lår efter att ha införskaffat MBT skor. De ser ut som fan, jag skuttar när jag går men attans vad skönt det är för ryggen.

Om jag nu ändå är en käring kan jag lika gärna se ut och gå som en sådan. Iaf den här veckan. Vem vet, nästa veckan kanske den blonda bitchen är tillbaka?