En dag i Trollskogen

Inse hur mitt liv ser ut här i Trollskogen? Semester my ass, det är rena rama militärlägret. Här behövs dock ingen revälj för att vakna, utan kidsen drillande små röster räcker så bra så. För vad tusan är en trumpetblåsare i jämförelse med en 7 årig falsettröst som väcker en klockan 0700 med att avkräva ett löfte "om att aldrig mer laga såndäringa äcklig pizza igen"?

Därefter sker utfordring och övning i konflikthantering. Shit, hela långa dagen är en övning i konflikthantering känns det som. "Nu har hon hoppat i sju minuter och jag har bara hoppat i sex, det är orättvist". Vilket iofs är ganska imponerande med tanke på att de inte riktigt kan klockan än. Näst vanligast är "varför är hennes bit större än min, det är orättvist". På detta svarar Furir Trollmor att livet är orättvist, get used to it! Ganska inte så pedagogiskt, men väl med sanningen överensstämmande.

Sedan blir det dagens träningspass, promenad till brevlådan. Jag har gett upp försöken att få dem att marschera i takt, jag är glad så länge vi går framåt och undviker hysteriska ruscher ut i djungeln på jakt efter små röda syrliga bär. Träningspassen brukar avslutas med ett dopp i det blå, iskalla vattnet. Förmodligen direktimporterat från Antarktis, för jag lovar att det finns fortfarande stora isberg under ytan. Därav den frostiga temperaturen på cirkus 17-18 grader. Inte bra inte för en frusen gammal trollmor, även om jag just nu vickar som furir.

Kvällningen brukar dock ske i största samförstånd, kan möjligen bero på mutor i form av en DVD och lite kvällsmys. Avslutandes med dusch där försten är en klar vinnare, jag brukar dra nitlotten och får den avslutande duschen. Då varmvattenberedaren inte riktigt är dimensionerad för min och de små damernas duschning brukar det innebära att halva min lekamen fortfarande är insmord med tvål när varmvattnet säger upp sig. De små trollen ser alltid lika glada ut när de hör mina ångestfyllda vrål inifrån den iskalla duschen, när de sista resterna snabbt ska bort.

Sedan blir det tapto i form av Adam&Eva, med ett litet troll på vardera armen. Lilltrollet däckar först, hennes ögon ger en klar förvarning om när det är läge. De glider snyggt ihop i kors på mitten, hon suger febrilt på underläppen och tjoff säger det så sover hon. Mellantrollet däremot stretar emot med kropp och själ. Bara en till är en stående bön, men efter 3-4 kapitel brukar jag ge mig. Stänger av både öron och mun för annars pladdrar hon värre en den värste TV predikant. När hon så småningom kroknat brukar jag mäkta med ett kapitel eller två innan mina ögon börjar klippa, och jag kastar mig in i JBs väntande famn. För att hä mta kraft införnästa dags vedermödor.



ps: men jag älskar dem, stort och hett. Och för alltid!