Efter dagens något brutala uppvaknade, de sedvanliga sjuttioelva samtalen med Hemtjänst ang pappa och småtrollens avskedsångest så blev dagen en alldeles underbart skön egodag!
Avlämnade bostaden iförd en sommarklänning som gjorde att jag nästan (med betoning på nästan) kände mig lite ljuv och kvinnlig. Hämtade kär väninna, som turligen nog hade med sig första hjälpen kit. När den (nästan) ljuva och kvinnliga trollmor klev in i bilen så spräckte jag de tunna axelbanden. Av någon outgrundlig anledning är inte ljuva sommarklänningar gjorda för damer med ryggtavla à la rysk kulstötning! Men det var inte värre än att några snabba stygn kunde tillrättalägga problematiken.
Därefter lååååååååång lunch i ett sommarljuvligt Stockholm, tillsammans med goda vänner. Sådant är alltid trevligt och jag inser att jag alldeles för sällan gör sådana här ego prylar. Det ska det bli ändring på!
Och hur fasiken ska jag para ihop bilden med den här texten då? ... Jo men nu kom jag på det! Ego dagen fortsatte, när jag kom hem framåt kvällskvisten. För att göra en lång historia kort (annars är jag bäst på tvärsomvarianten); jag gör glasfat. De behövde fotas. Jag charmade/hotade/lockade/lurade en proffsfotograf att hjälpa mig. Och dessa bilder låg i mailen när jag kom hem. Här är ett av dem! Och om fatet/skålen inte är snygg så är det iaf inte fotots fel... utan mitt *s*
6 kommentarer:
Det är din förtjänst att glaset är alldeles underbart!
Vilket fint fat! Sluta genast lägga ut såna där bilder! Jag vill bara ha och ha! ;-)
Blått glas är såå vackert. Du har lyckats!
Så vackert,Livsfarlig kombination för mej, blått och glas...
jattefint fotat! Det dar blir BRA! Kor hart battis! puss
Tack Humlan, Du är alltid så positiv och supportande.
Londongirl.. jag har fler.. större... blåare....
Cornelia, tackar!
Morgondimma, kakfat kanske? *S*
Ilva, tack gumman!
Skicka en kommentar