Det är jag. Ni vet, kvinnan med stark utstrålning. Sådär extra superstark att jag lyckats få igång 8 butikslarm idag. Bara genom att vara liksom. Jag och min handväska. Som är stor och rymlig. Fördelen är att innehållet är noga genomgånget. Av mig och några till. Lite sommarstädning liksom.
Vill även passa på att be mitt oumbärliga USB minne om ursäkt. Det var inte Ditt fel. Det är blåtanden. Förmodligen känner den sig lite åsidosatt så här i sommartid. Det rings för lite och den känner sig utanför. Och så stökar den lite för att få uppmärksamhet. Okej, I get the message.
Tur att det var dags för Trollskogen igen. För här har vi inga butikslarm, blåtanden förpassas i viloläge och handväskan ställs undan. Och den enda elektricitet jag åstadkommer härute är när jag gnuggar håret mot studsmattan.
5 timmar sedan
1 kommentar:
NÄnänä,,, du ska inte studsa med huvudet nedåt!!! Fel väg, liksom.. fötterna ner och huvudet upp. Fattaru?
Annars känner jag igen det där med elektroniska aparaturer som känner sig åsidosatta, svartsjuka eller tvärtom; utabetade... dom kan bli lite kinkiga.
Skicka en kommentar