Kraschlandning!

Igår ramlade jag i backen. Mentalt. Rejält. Visst fanns det orsaker såsom en värkande fot,
för lite sömn, hormonerna som went bananas, en stressad jobbdag med lite väl utmanande problem, näringsbrist, då jag missade både lunch och middag och som avslutning så var det
aplånga köer så att jag kom försent till mitt möte. Ett möte där sista biterna skulle spikas inför "the big hysch hysch" som snart ska äga rum.

Och med allt det där i bakgrunden så var min sockernivå nere på minus 372, humöret klart i riskzonen och självförtroendet låg förmodligen nere på SJs hittegodsexpedition. För inte hade jag det iaf.

Allt vad vår mentor sa och gjorde tolkade jag som kritik. Nattsvart. Och ju längre mötet gick desto djupare ned sjönk jag. Så när jag väl kom hem var planen att effektivt pulverisera alla mina glas alster till micropartiklar! Kände mig totalt värdelös och insåg då att ingen i hela världen skulle vilja ta emot dem ens om de fick betalt. Snacka om bubbla som sprack! Hårt och brutalt.

Trollfar lyckades dock förhindra mig att köra den ryska varianten hemma i vardagsrummet varför glasen överlevde. Planen var då att transportera ut dem till en stor parkeringsplats för att där köra freesbee under morgondagen vilket då alltså skulle bli idag. Istället stoppade han mig i säng med stränga order om att SOVA!

Vilket jag gjorde, om än dåligt och med onda drömmar som sällskap. Men idag har så sakteliga humöret återvänt, näring har imundigats i stora doser och nu ska jag bara ned till SJ för att kräva åter mitt självförtroende. Sedan är jag på bana igen. Hoppas jag.

Glaset får leva veckan ut iaf. Sedan får jag se....*s*