Vilken härlig dag...

Tanken är nu att ni i huvudet ska få den här låten i huvudet och låta den ljuda lite soft i bakgrunden när jag guidar er genom min dag;

Försover mig. Vaknar med ett ryck klockan 8. Och det är helt ärligt Queen Elizabeths fel! Nere på gatan inser jag att det är bara att lägga på en rem för att inte missa bussen. Vad händer? Jo tack, springa i sommarsandaler är inte min bästa gren. Kan väl säga att skorna kom fram före mig....

Sedan flöt det på ganska bra, fram till åtta rycket när det var dags att förpassa min trötta lekamen hemåt. Precis då ringer min mobil och skrämmer nästan slag på mig. Jag var liksom i mitt eget lilla Nirvana och där finns inga telefoner. Oturligen nog så hakar öronsnäckans sladd fast i hålslagaren. Så när jag rycker åt mig telefonen så hinner hålslagaren före. Kadonk säger det! Rakt på kinden. Det var inte helt skönt. Och självklart missade jag samtalet!

Inser att det är dags att packa ihop och kliver utanför kontoret. Och hamnar i värsta grönvita röran! Med risk för liv & lem lyckas jag ta mig genom denna massa av fanatiker utan någon som helst skador förutom lite nedsatt hörsel.

T-bane föraren får en guldstjärna, för hon öppnade dörrarna åt mig när hon såg mig komma galopperandes som en parningsugen gnu. Det är inte helt lätt att springa när man måste knipa med tårna. Nu kanske jag överdrev min springstil något, men jag kan helt ärligt säga att graciös var det inte!

Därefter följer en lugn färd och jag anländer min hemmastation utan ytterligare dramatik. Genar över gården och där möts jag av miljoners triljoners biljoners små svarta eländiga saker. Hela innergården ser ut som ett stort svart lavafält som bubblar. Nu är jag inte direkt rädd för insekter, men någon måtta får det vara på eländet. Djupt andetag och sedan var det bara att raskt marschera över skiten. Det knastrade rejält under fötterna och hade Ingrid av Trolle sätt mig hade jag fått pisk.

Även detta lilla äventyr tog jag mig välbehållen igenom. Var bara skorna som behövde en kraftig sanering. Efter dessa strapatser parkerade jag mig i soffan och har nu fyllt min kvot att light TV för det närmsta året.

Det var inte helt lätt att hitta en snygg knorr att avsluta det här med, så jag ger upp försöket. Säger plain and simple;

Go'natt!