Inte bara mörker...

Hade utvecklingssamtal med Mellantrollets lärare idag. Första utvecklingssamtalet i den nya klassen, som inte längre är så ny. Var med en viss oro vi gick dit. Tidigare utvecklingssamtal har alltid handlat om;

"hon skriver så slarvigt, hon pratar så tyst, hon måste vara mer ordentlig, hon slarvar när hon räknar, hon får inte slåss, hon måste anpassa sig, hon passar inte in, hon ska inte... , hon bör inte...., hon får inte... osv"

Och vi har känt oss som misslyckade föräldrar, med en dotter som har svårt för skolarbetet.
Idag hörde vi följande:

"Mellantrollet läser otroligt bra för att vara så ung, hon har en extrem läsförståelse. Hon är jätteduktig på matte, tänker logiskt och utvecklas hela tiden. Visserligen skriver hon lite slarvigt, men det är en mognadsfråga. Hon är en av de absolut duktigaste i klassen och det är så spännande att följa hennes utveckling. Jag är tacksam över att hon trivs så bra hos oss"

Snacka om att den lärare som brinner för sitt jobb, ser barnen som de individer de är och respekterar dem för deras olika kompetenser, kan få dem att växa och bli inspirerade. Likväl som desillisionerade, utbrända lärare kan döda allt intresse hos våra små medborgare. Vårt livs bästa beslut är när vi gick på vår magkänsla och slutade lyssna på den tidigare läraren. Klassbytet har gjort underverk för Mellantrollet, och förmodligen är det därför hon är så svajig som hon är nu.

Det låter kanske motsägelsefullt, men tidigare hade hon fullt upp med att överleva. Att klara vardagen utan att bryta ihop, så då fanns det inget utrymme för det. Hon bet ihop och led. Nu är hon i en trygg miljö, där hon instinktivt känner att det finns skyddsnät och då släpper hon fram alla de känslor hon tidigare fått trycka undan. Hon blir utåtagerande för att bli av med den uppdämda frustrationen. Den som hon tidigare vände inåt genom att skada sig själv. Hon skriker högt för att bli hörd, där hon förut teg av räddsla för att synas. För då råkade hon illa ut.

Så hur arbetsam den här perioden är så är ändå hennes ångest och ilska en väg åt rätt håll, hon rensar systemet. Tömmer ut de gamla, onda minnena och helar sig själv. Det gäller bara att jag och Trollfar har orken, kraften & energin att se de när det är som jobbigast. Och att vi kan möta henne med kärlek och förståelse.