Över ytan

Jag vet att jag inte behöver be om ursäkt. Det är min blogg, och den är för mitt välbefinnande. Men samtidigt, det finns en hel drös med människor som läser, kommenterar och ger kloka råd. Jag behöver er och jag är tacksam att ni finns där.

Senaste tiden har jag varit extremt dålig på att visa min uppskattning, jag har inte haft tid eller ork att besöka era bloggar, jag har knappt svarat på kommentarer och mitt bloggande har varit av mer negativ karaktär.

Men tyvärr, c'est la vie! Det är tungt just nu. Jag har näsan över ytan, men inte så mycket mer. Trollmorfar är nyopererad, svärfar väntar på operation, mellantrollet behöver förmodligen operation (hennes knä börjar strula och jag har precis samma lika illa vilket tagit 23 operationer för att rätta till), lilltrollet har fyllt 7 år, mellantrollet svajar och har rejäl ångest för tillfället. Det är mycket som tar energi. Däremellan ska jag hinna med kunderna, vilka också är hyffsat krävande för ögonblicket.

Kunde jag skulle jag ta ledigt, men för närvarande har vi en inkomst i hushållet och den är vi starkt beroende av. M a o känner jag mig ganska så pressad i min livssituation just nu, vilket självklart gör att jag blir sjuk (och ja, jag vet att det är kroppens sätt att säga ifrån).

Jag är dock inte deppad, jag har koll på nedåtspiralen och ignorerar den inte men faller inte heller i fällan. Vi kommer lösa det här med, men det tar som sagt kraft vilket gör att en del saker blir lidande. Och det är ni och den här bloggen.

Men jag hoppas att ni står ut och väntar ut det här, för jag behöver er! Och bloggen.