Som jag tidigare berättat går jag i terapi och har så gjort ett tag. Nu börjar jag avrunda den, känner att jag kommit så långt att jag står på egna ben och kan fatta mina beslut på rätt grunder, från hjärtat. Det har varit en lång resa och den är inte slut än, men jag vet iaf vart jag ska nu.
Samtidigt följer jag Mellantrollet på hennes färd, och hon blir starkare för var dag som går. Utbrotten minskar, hennes självkänsla ökar och då finns det utrymme för hennes naturliga empati. Mitt älskade troll har fått tillbaka glimten i ögonen, stunsen i stegen och buset i rösten! Inte heller den färden är på långa vägar avslutad, men hon ser ljuset i tunneln och har återfått tron på den vuxenvärld som tidigare svek henne.
Det är bara positiv utveckling, om än det självklart blir små bakåtsteg ibland och livet är inte alltid glatt. Men numera kan jag ha tråkigt, vara ledsen, arg osv och acceptera det, utan att behöva leta fel på mig själv, mina närmsta eller förändra hela tillvaron.
Så vad är då andra sidan myntet? Jo, att det känns som om jag inte har lika mycket att komma med på den här fronten, dvs bloggen. Min grej har ju varit att öppna upp mitt innersta, gråta ibland, klaga ibland och vända ut&in på mig själv. Blandat med lite trollhistorier och tabbar från mitt ibland lite väl hektiska liv.
Grundstommen har ändå varit mitt inre berg&dalbana, som nu börjar anta formen av en stilla tripp på karusellen istället. Så vad ska jag då skriva om?
För mig känns det inte naturligt att blogga om min frukost, dagens bestyr eller min outfit (även om den ibland säkert skulle inhysta många humorpoäng). Jag är heller ingen samhällsdebatör som orkar/kan eller vill hålla brandtal. Det finns andra som gör så otroligt mycket bättre.
Jag lyssnar nästan aldrig på musik TV är inte heller något jag är alltför insatt i. Visst läser jag mycket, men mestadels böcker i samma genre och hur många mord orkar ni höra talas om?
Det har blivit allt glesare mellan blogginläggen, antalet besökare minskar (tror jag) och kommentatorerna blir allt färre. För let's face it - det är för att få feed back som jag är här, att få mitt bekräftelsebehov uppfyllt.
Så vad återstår? Ska jag sluta? Ska jag ändra inriktning? Eller så gör jag som jag brukar, bida min tid och ser vad mitt hjärta leder?
Det är ett beslut som ligger helt i mina händer, men jag är klart påverkbar .....
Inlägg
5 timmar sedan
11 kommentarer:
Men kära! Du får definitivt inte lägga ner bloggeriet. Vi klarar oss inte utan dina visdomsord, dina historier från trollskogen och dina klavertramp - hur ofta eller sällan dom än kommer.
Slutar du, så strejkar jag!
Lyssna nu på Gammelmamman, hon är klok hon!
...Och det är du också, så jag vill läsa mer av dig även om det inte blir så ofta.
och jag håller med föregående talare jag också! Bida din tid ett litet slag, man måste inte skriva varje dag, men jag skulle verkligen sakna din blogg om den inte fanns! den är både klok och rolig! *kram*
Här är en till som läser din blogg och kommer att sakna den om du slutar!
Jag oxå! Du skulle bara våga sluta nu!!!!
=P
Bida Din tid Du. Och följ ffa Ditt hjärtas röst. Det är det enda som är viktigt. Är inte Du själv tillfreds blir inte heller bloggen det. Bekräftelsebehovet är kanske inte så starkt just nu, men behöver Du påfyllning finns vi ju här.. ;-)
Om jag får välja så ska du inte sluta. Ta det lite lugnt bara och se vad det blir av det. Blogga sedan på det sätt som passar dig. Vi som läser finns här hur som.
Fortsätt som förut! Är helt säker på att det kommer att rinna till i skrivandet när du känner för det.
Kan inte tänka mig den här världen utan dig på något sätt.
Utveckling är naturligt. Det syfte som fanns med dina blogg i början kanske inte finns nu, men jag tror ändå att den kan ha ett syfte för dig fast ett annat sätt(?). Det måste väl vara ok att ändra inriktning, så är det ju hela tiden i livet. Jag tycker din blogg är jätterolig att läsa, mycket för att du nästan skriver om saker som om det skulle kunna vara jag och mina tankar!!
Sluta inte, snälla!
"Morskan"
Tack alla för stöd och muntra hejarrop, jag har bestämt mig. Jag kör på så länge jag känner att jag har ngt att säga... även om det tar sin tid mellan varven
PGW!!!!!!!!!!! Kom hit med den däringa jackan för nu har hon gått och blivit spritt språngande gaaalen!
Bert Karlsson , mini-idoler och sluta blogga. Vart är världen på väg???????
Skicka en kommentar