Jag drömmer alltid. Varenda, varevigaste natt. Och så gott som alltid kommer jag ihåg drömmarna. Något som jag finner lustigt, fast det kanske är normalt, är att drömmen är som en film och jag är en åskådare. Jag är i princip aldrig med i drömmen, utan sitter vid sidan om och ser den utspela sig.
Vanligast är att jag drömmer om filmer à la Bridget Jones, ni vet - chiclit varianten fast med en medelålders, gift kvinna istället. Inga direkta problem med övervikt, men däremot en viss tendens för att krångla till vardagen med små, delikata missöden. Somliga skulle möjligen kalla det för klantighet, men jag är mer förstående och säger otur. Inte för att drömmarna på något som helst sätt påminde om mitt liv, men jag kunde ändå ibland känna igen mig.......
Sedan för några månader sedan började jag drömma mer à la Kozinsky. Totalt osammanhängade drömmar om flygande kor, blått gräs där megastora gräshoppor dansar street dance och människor har 2-3 huvuden. Det var något jobbigare och jag kände mig i princip aldrig utsövd när jag vaknade. Framförallt kände jag mig otroligt förvirrad, för hur jag än försökte kunde jag aldrig förstå drömmarna. Inte ett endaste uns av identifikation what so ever.
Den senaste veckan har min nattliga biograf ånyo ändrat repetoir. Nu är det riktigt ruggiga thrillers. Otroliga intriger, hög spänningsfaktor och jag vaknar med hjärtklappning. Häromnatten drömde jag en story som var så infernaliskt läbbig att jag vaknar mitt i natten, kallsvettas och är livrädd. Jag är tvungen att gå upp, tända upp hela lägenheten och kolla i både garderober & klädkammare. Det tog mig timmar innan jag slocknade igen. Även här är igenkänningsfaktorn totalt obefintlig.
Nu ska jag bara försöka klura ut vad det är som händer i mitt undermedvetna. Är det filmregissör jag ska bli eller ligger den en bok och lockar i det undermedvetna? Eller håller jag helt sonika på att bli spritt språngande galen? You tell me!
Inlägg
12 minuter sedan
4 kommentarer:
Du håller helt enkelt på att bli galen!
Äh, du har en väl utvecklad fantasigen och ett spirande författarskap lokaliserat i sömncentrat i hjärnan som måste få komma ut. (kan behövas en mindre operation, men jag rekomenderar inte Mathisen utan att du åker till Norge direkt!)
That's it! :))
Då är vi två som håller på att bli galna eller så är det en drömepedemi som härjar!
Härom natten blev jag jagad genom skogen, föll, föll föll och något senare flyttade små alienmonster in i min kropp. Hm, igenkänningsfaktor=noll :)
Galen är nog inte rätt. När jag var som djupast i min utmattningsdepression drömde jag vidriga mardrömmar. Hallucinerade osv. Rena skräckscenariorna. Detta var under en begränsad period när hjärnan var som mest överhettad. Som tur är har jag en terapeut som kan ta bort det hemska genom samtal om vad det egentligen betyder. Otroligt lugnande. Det är oftast inte så farligt som man tror med mardrömmar. Finns oftast en logisk förklaring. "Morskan"
L-girl, tror att en månads isolering ute på en skärgårdsö skulle råda bot på det? Och frigöra den ev instängde författaren *s*
Morskan, jag är mest konfunderad över de turer som mitt huvud tar... lite fascinerad helt enkelt
Mossfolk, tur att vi inte sover ihop då för då skulle det bli dubbelt så galet kanske *s*
Skicka en kommentar