Nu har jag skrivit och raderat, skrivit ånyo och raderat igen. Helt emot mina egna principer! Inte ett endaste klokt ord finns att uppbringa i denna hjärna som numera har gått i idé. Inga sorger eller bedrövelser, inga aggressioner eller frustrationer. Det är iofs skönt, men downside är att det inte heller är några toppar i humöret. Det är en mycket lång, balanserad och rak linje. Tråkigt så det förslår. Men å andra sidan, det är förmodligen mitt nya jag; Trollmor, balanserad och tråkig. Kanske jag ska börja klä mig i beiget också för att verkligen markera mitt nya jag?
Hej, jag heter Batbut och jag är beige. Enda inne i själen!
Hur låter det? Aptrist, I know. Undrar om det finns något icke beroendeframkallande uppåttjack? Typ en bra bok eller något sådant? Semlor nyttjar jag inte, annars hade det kanske kunnat vara något. Inte ens i min lilla ateljé lyckas jag uppbåda geist och energi. Häromdagen satt jag i flera timmar. Det jag lyckades åstadkomma var ett litet litet litet halsband. Och det var inte ens snyggt!
Den stora frågan är om detta tillstånd är kroniskt eller övergående? Har ni stått ut så här långt är ni väl värda en eloge, för jag har tröttnat på mig själv för länge sedan. Det är dock en stor skillnad mellan er och mig. Ni kan välja, det kan inte jag. Så med de orden kan vi konstatera att det därför måste vara mest synd om mig. I hela stora vida världen *s*
Så där ja, nu känns det genast lite bättre. Tänk vad lite gnäll & självömkan kan göra gott för själen....
Inlägg
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Jag tror att det är det här grå höst-vintervädret som trycker ner oss. Om det nu inte tänker bli någon vinter så får vi väl hoppas på att det blir en lång, solig och LJUS vår! Då kanske det skulle bli bättre både med dig och mig.
Ääääsch...spelar ingen roll hur du bär dig åt. Trist å tråkig kommer du då rakt aldrig att bli. Inte tyst och beige heller. Det är väl bara bra att du får lite andrum att vila upp dig så du är redo för nya upptåg sedan?
Carpe Diem å allt det där.
Skicka en kommentar