Peka med hela handen...

Det är något jag är bra på. Kanske lite för bra ibland....

Nu har jag varit på föräldramöte. En nog så nödvändig och delvis givande sammankomst. Ett bra forum för att ventilera och stämma av med andra föräldrar. Men en del av mig blir fan i mig mörkrädd.....

Här sitter vi med ett gäng punkter, varav några är i mitt tycke otroligt viktiga. Och så är det några som totalt snöar in på bagateller om hur skohyllorna ska placeras. Eller om att man ska flytta ingången för en klass. För vad händer då för den förälder som har barn i båda klasserna och som i dagsläget kan lämna i skolan samtidigt. Då måste sagda förälder välja vilket barn den ska lämna först.... Ursäkta, visst kan det vara ett dilemma för den enskilde föräldern men vad har det på ett föräldramöte att göra?

Och i min sedvanliga stil så lägger jag mig i, ifrågasätter och styr om diskussionen. För jag tycker att vi bör lägga större fokus på att diskutera om 7 åringar ska ha mobiltelefoner eller inte. Eller hur våra barn behandlar varandra. Hur vi ska agera för att få de små telingarna att ta hänsyn till de behov som vissa barn har i klassen (bl a de med bokstavsdiagnoser).

Jag tycker det är lätt skrämmande när jag ser vilka prioriteringar människor gör. Och hur enkelspårigt de tänker. Som en förälder säger "varför måste jag behöva tillstånd om om mitt barn ska vara ledigt från skolan, han/hon ligger ju långt före de andra i klassen". Say what? Vad i hela helsefyr har det med saken att göra? Och tror människan att regelverket kan ta hänsyn till alla enskilda individer?

Sådana här sammankomster kan få mig lite lätt frustrerad. Och jag har förmodligen cementerat mitt rykte som bitch....... Igen....

Nu dritter jag i den här dagen, här ska hånglas med John Blund!


ps: vi tog ett majoritetsbeslut om att användandet av mobiltelefoner är totalförbjudet under skol- och fritidstid i den här klassen! YES!!!!