Lägesrapport från Trollskogen

Egentligen har jag inte ett smack att komma med. Inga större eller mindre katastrofer som hänt, förutom att jag lyckats slarva bort både kodbrickan till billarmet och busskortet. Kändes mindre bra.

Sedan dök de upp igen, hux flux. I min handväska. Väldigt mysko. Förmodligen har Trollfar några Joe Labero anlag som jag totalt missat. För inte kan det vara så att jag hade dem där hela tiden men i mitt förvirrade tillstånd inte lyckades hitta dem? Det tror jag inte på!

Hade ett ganska spännande möte idag, där jag fick en hel del input vad gäller min kreativa ådra. Får se om jag kan ta det till mig, låta det ligga och mogna för att se om jag kan/vill/törs ta nästa steg. Mötet slutade tidigt så för första gången på länge unnade jag mig att sluta tidigt. Hämta de små trollen i skolan, och jag fick inte bara med mig 2 stycken hem utan på något mysko sätt slutade det med att jag fick med mig 4 små troll.

En skön promenad hem, med glasstopp på vägen. Hemmagjord köttfärssås och lite skönt tjejfnitter runt middagsbordet. Trollfar kom hem sent och fick äta resterna :-)

Enda smolket i bägaren är Trollmorfar. Han ringer 4-5 gånger om dagen och vill att jag ska komma ned. För att ordna praktiska saker som han får hjälp med av personalen. Jag vet att det egentliga skälet är självfallet att han vill ha tryggheten av att jag kommer. Men tiden.... Som idag, jag är solo med 4 barn. Maken kommer hem klockan 19.30. Att då vid den tiden sätta sig i bilen och köra 30 minuter för att lugna honom känns faktiskt motigt. Även om jag förstår hans känsla och behov. Men jag mäktar inte det just nu. Är det egoistiskt av mig? Kanske, och kanske jag ångrar mig en dag när det är för sent men jag känner att jag måste lägga fokus på min familj. Mina barn och även mig själv. Syster och bror besöker honom, så jag är inte ensam med bördan, men av någon anledning inger de inte honom samma trygghet & lugn som jag gör. Det finns ingen enkel lösning, jag får helt enkelt gå på gehör.

Nu säger mitt gehör att det är dags att krama kudden, så med det överlämnar jag bloggosfären åt sitt öde och hänger mig ått mitt.

Goder afton!