måndag, december 01, 2008

Dagsläget

Först, tack för alla vänliga & deltagande kommentarer. Jag har inte bemött var och en utan tar det så här istället.

Det är många tankar och känslor som snurrar. Jag kan ärligen inte säga om det är min morbror jag är ledsen för, min mor eller kanske en allmän sorg. Å andra sidan spelar det ingen roll, situationen är tragisk och jag är ledsen. Det behöver jag varken förklara eller analysera, framförallt inte för mig själv. Däremot gör det inte ont, som när mamma dog. Det känns på något sätt "renare" nu, mindre smärtsamt och mer sorgligt.

Morbror hänger fortfarande kvar, men inte på egen hand. Han var utan syre alldeles för länge. Det är nu en väntan, på beslut som den närmaste familjen får ta. De är fortfarande i chock och jag tror inte de är redo än.

Något annat som är tragiskt är de pekpinnar som somliga människor måste hålla sig kring, även i en stund som denna. Människor som måste "peka finger" och tala om hur saker & ting skal gå till, som mäter sin sorg mot andras och skall "vinna" till vilket pris som helst. Även i en stund som denna! Det är beklämmande. Men å andra sidan, med en släkt som denna är jag inte förvånad.

Alla sörjer, var och en på sitt sätt. Sorg är något otroligt individuellt. Somliga sörjer genom att stänga dörren mot yttervärlden, andra genom att skrika ut sin smärta. Inget sätt är rätt och inget är fel, så länge det är äkta.

Jag kommer förmodligen ligga lågt ett tag. Ni känner mig, jag tycker det är jobbigt att vara en "svart, sorglig och deppig blogg" så eventuellt pausar jag tills det värsta lagt sig.

1 kommentar:

"Kimmi" sa...

Vi är här när du kommer tillbaka. :-)
Kramen