måndag, december 29, 2008

Total förvirring...

Stackars lilla trollmorfar. Det snurrar friskt nu och ibland är det svårt att hänga med. Han blandar dåtid och nutid hej vilt, och fragment från olika tidsepoker landar i helt fel sammanhang.

Häromdagen ringer han och undrar om jag avslutat hans bankkonto i den Sydamerikanska banken. Om inte vore det bra att göra det innan det blir revolution. Jag är inte riktigt säker på vilket land han menar, och inte heller vilken revolution som han anspelar på. Mig veterligen har han bara varit i Brasilien och där har det väl inte varit någon revolution?

Igår ringde han igen. Då undrade han var hans fru var. Hon hade ju bara gått ut för att handla men inte kommit tillbaka än, så nu undrade han om hon möjligen rymt. Vilket hon på sätt och vis har gjort, för de skildes för över 35 år sedan.

Samtidigt är han lite rolig för när jag meddelar honom dels att han är skild och även att hon, hans förra fru tillika min mor, är död så svarar han torrt "ja då är det förstås dumt att jag sitter här och väntar".


Sin mor, farmor, ringer han titt som tätt. Däremot är det aldrig någon som svarar av förståeliga skäl. Värst för honom själv är de dagar då han försover sig, antingen till skolan eller till jobbet. Då tar det lång tid att lugna honom och "prata tillbaka" honom till nutid. Däremot lyckas det alltid, än så länge, men förvirringsattackerna kommer oftare, tätare och djupare än tidigare.

Något som är förvånande är att han alltid kommer ihåg mig och mitt telefonnummer. Och att han alltid ringer när han blir förvirrad, som om någon instinkt säger honom att där kan han hämta lugnet och tryggheten. Dock lär det nog inte räcka så länge till. Jag tror att han är på väg in i den totala dimman. Och jag vet inte hur jag skall känna inför det. Om det blir en lättnad för honom eller inte. Ingen aning, men jag lär bli varse. Vilken dag som helst.

7 kommentarer:

crrly sa...

Uppdaterade samtidigt.

Usch, vad många det är på alla håll som blir drabbade av sådant där nu, känns det som. Det ä rgräsligt, det blir en så utdragen sorg.

Men vad gulligt att han, som du säger, hämtar lugn hos dig.

londongirl sa...

En kämpig tid att gå igenom med lilla trollmorfar! Det är inte lätt att alltid hänga med och finnas i deras föreställningsvärld. Ingen kan heller veta hur de blir just för honom när dimmorna tätnar. Än så länge minns han ditt nummer och vem du är...
Jag hoppas att han har personal runtomkring sig som är bra!?

PGW sa...

Ärligt talat var jag väldigt lättad när min pappa försvann i dimmorna helt. Må vara att han inte alltid kände igen mig, men han slutade oroa sig för en massa saker (bankkonton, nobelpristagare, fruar och annat). Plötsligt hade han en höjdartillvaro, snälla människor log mot honom och gav honom god mat, han tyckte livet var underbart. Så dimmor kan vara en välsignelse ibland.

Stödkram till dig Battis!

pratkvarnen sa...

Minns hur det var med min pappa, dock hann han aldrig bli så höggradigt förvirrad innan han gick bort. När jag läser det här, är jag rätt tacksam för det. Både för min och för hans skull...
Du och alla ni andra med dementa föräldrar - en eloge!

Humlan sa...

Så svårt att hänga med i hans värld och så svårt att veta vad som väntar.
Hoppas både han och ni är trygga med hans hem och att han har bra personal omkring sig.

"Kimmi" sa...

Usch vad jobbigt det låter. Både för dig och för honom... Vet inte vad jag ska säga som skulle kunna skänka någon tröst eller lättnad.

Känns även knasigt att säga Gott Nytt År, men det finns ju ändå andra saker som kan bli riktigt bra så jag tror jag gör det i alla fall. Önskar dig och dina nära och kära ett riktigt Gott 2009.

Har flyttat bloggen till http://www.asiktskanonen.se
Blogspotadressen gäller alltså inte mer.

Batbut sa...

Tack alla ni. Det är riktigt virrigt, och jag har konstant dåligt samvete - för att jag inte är där så ofta. Men hur i helsicke hinner man? Er omtanke värmer!