Vänta bara...

Jag har tänkt. Mycket och länge. Jag är lite lätt konfunderad och även i viss mån beklämd över den livsstil många i den yngre generationen har. Det som är viktigt är pengar, utseende och mode. Ytligt så att det förslår, och intet nytt under solen. Det var samma sak när jag var i den åldern, kanske med undantag för pengar dock. Eller så rörde jag mig i "fel".

Däremot fick jag mig itutat med bröstmjölken att det som är viktigast är ändå den personlighet man besitter. Att visa ödmjukhet inför livet, respekt för omgivningen och vara tacksam för de gåvor man får. Visst, nu låter det lite hallelulja men jag tror ni förstår hur jag menar.

Att idag se, inte bara genom bloggvärlden utan även i min direkta närhet genom mina släktförhållanden, unga tjejer och killar tycka att en s k vanliga människor är en loosers för att de har ett 9/5 jobb är beklämmande.

När dessa barn (ja, jag tycker att de fortfarande är det om än tonåriga sådana) växer upp i tron att världen kretsar kring dem och deras behov blir jag mörkrädd. När man hör deras framtidsplaner blir det än värre; de skall jobba med media, mode, reklam osv. Resa mycket och inte bli en "svensson". Okej, det låter ju fine men vem sjuttsingen skall i framtiden se till att tunnelbanetågen körs, att mat finns i affären, att håret blir klippt och skorna blir lagade, om all dagens tonåringar skall bli något "flashigt"?

Jag kommer tubba mina döttrar till att bli rörmokare, vilket jag har genom personlig erfarenhet har fått erfara är ett bristyrke. De kommer kunna försörja sig gott på detta och förhoppningsvis bli lyckliga i vara sin egen lyckas smed.

Nu är mina döttrar utrustade med skönhet, men jag kommer aldrig någonsin tillåta dem tro att de är förmer än någon annan p g a deras gener. Och de kommer aldrig någonsin bli fostrade i att tro att ett fagert ansikte räcker för att bli lycklig. No way, för utsidan är inget annat än en förpackning. Och om inte innehållet stämmer överens med utsidan blir besvikelsen stor för de som kommer nära.

Jag hoppas att dagens unga är smarta nog att inse att pengarna kan ta slut och skönheten är ett övergående kapitel, men ett vackert inre kan man leva länge på. Och lyckligt-