söndag, december 21, 2008

Dan före dan före dan

Om jag nu har räknat rätt. Jag är inte en speciellt julig människa, förmodligen för att barndomsjularna var lite lätt komplicerade. När mamma och pappa var gifta var allt by the book. Mamma for runt som en förgiftad råtta och stöpte ljus, syltade och gjorde egen sill. Hela konkarongen. Superstressad och vi barn fick stå vid sidan, för om vi hjälpte till blev det bara fel. Så även med julklappsinslagningen. Vi hade förmodligen norra halvklotets vackraste paket, med lack, sidenband och rim. Men vi barn var aldrig delaktiga, samma sak när det gällde allt fint julpynt som skulle göras. Fast det jag kommer ihåg mest var pepparkakshuset och granen. Vi var alltid så sugna på att vara med. Men vi var alltid för små, så när vi gick till sängs satte mamma & pappa igång. Vi vaknade till färdigklädd gran och otroligt fint pepparkakshus. Jättefint men ändå med en känsla av tomhet. För vi var ju inte delaktiga.

Sedan skildes de och då blev det stökigt. Vem skulle julen tillbringas hos? Vem skulle jag ha dåligt samvete för, när jag visste att mamma eller pappa satt ensam hemma framför TV:n? När jag blev lite äldre övergick jag till skytteltrafiken, mamma - pappa - svärisar och sedan hem. Till slut gav jag fan i det, åkte till Åre och softade istället. Hur skönt var inte det!

Nu när jag har egen familj är det en annan grej, då är det barnens högtid igen. Och det är för dem jag fixar & donar. Men jag gör det MED dem och vi gör det i liten skala. Det enda jag har problem med är julklapparna. Det blir alltid för många. Och alltid för dyra. Fast trolllungarna blir glada. Och jag gör mig av med en del dåligt samvete med att köpa från välgörenhetsorganisationer och stoppa insamlingsbössorna fulla.

Samtidigt är det en del av mig som inte riktigt känner mig bekväm med konsumtionen. Vi tar det lugnt, stressar lite men ändå blir vi påverkade av vår omgivning. Mellantrollet kom med en tanke häromdagen när hon sa "Mamma, nästa jul kan vi väl strunta i allt med paket. Bara åka bort och ta det lugnt". Det kanske blir så, tanken känns inte helt fel.

Jag återkommer i ämnet!

4 kommentarer:

mossfolk sa...

Ja, de där paketen har en tendens att bli stora och dyra. Särskilt till barn.
Julen är en sådan där tid som ska vara full med värme och gemenskap, lugn och trygghet. Det är bara väldigt många som inte förstått det...

"Kimmi" sa...

Mellantrollet är som vanligt förbaskat smart och klarsynt!
Passar på att önska dig en riktigt riktigt GOD JUL. Jag har inte skickat ett endaste julkort i år så jag hoppas du inte känner dig bortglömd. Så är inte fallet.
Många goa kramar ska du ha älskade vän.

Rödsippan sa...

År 1999 firade jag och sex vänner med tre barn jul ihop i Thaíland. Nyåret skulle firas där också... Det var hellyckat, inga måsten. Bara ta det lugnt och mysa. Helt fantastiskt må jag säga!
Med det vill jag säga att fira jul någon annanstans än "hemma" är inte helt fel alls. Det är snarare en utmaning, för du vet inte hur det blir. Men det blir man snart varse att julkänslor, det finns banne mig överallt :-)

Batbut sa...

Mossfolk, och även om man förstår är det tyvärr lätt att ryckas med i den allmäna yran...
Rödsippan, låter som alldeles underbart! Kanske blir så nästa år...
Tack Kimmi! Mellantrollet måste nog brås på sin mor....asg....och du, julkortet är helt lugnt. Jag känner mig inte bortglömd cara mia!