Consensus...

Den här sommaren har jag vilat både kropp och själ.
Inte en endaste målning eller slipning.
Ergo, naglarna har då vuxit som värsta mandaringubben.
Långa, smala och ganska så eleganta om jag får säga det själv.

Så min nya hobby har blivit nagelvård. Ser ut som värsta femme fatalen med mina välmanikyrerade klor. För dagen dekorerade i grafitgrått till Trollfars stora sorg. Han är lite konservativ (läs gubbig!).

Finns det några nackdelar då med dessa klor? Jo tack, jag kan räkna upp hur många som helst men nöjer mig med två mycket väsentliga sådana:

1. Att knattra på tangentbordet går inte alls lika snabbt. Om det går för fort så fastnar antingen naglarna emellan tangenterna eller så trycker jag ned fel bokstav. Så det är bara att välja mellan att bli av med en nagel eller skicka mycket mystifika mail bestående av helt otroliga bokstavskombinationer. Ibland blir det som värsta polska ordet.

2. Toalettbesöken måste planeras för inte busan går det att snabbt rusa in och rycka upp knappen för då far naglarna all världens väg. Och allt mitt sparande är förgäves, för att inte tala om hur ont det gör att bli av med mååååånga millimetrar nagel sådär abrupt.

Det är nästan så att jag funderar på att låta saxen tala, men så börjar fåfängan ta plats... Det ser ju lite läckert ut med dessa klor.. och det är ju ganska kul att måla dem... och det är ett ganska nöjaktigt sätt att reta gallfeber på maken genom att komma hem med lila, gröna eller oranga naglar... och så känner jag mig ju lite kvinnlig....

Sicka problem jag brottas med... voine voine!