Det var ett tag sedan jag bloggade om mina trolldialoger. Inte så att vi inte haft några samtal, jag och mina små troll. Det har vi. Många, långa och ofta ganska jobbiga. Den här hösten har varit turbulent, mellantrollet med sina problem i skolan, lilltrollet som har en tendens att söka sig till fel sällskap. Det tar ork, tid och kraft men är absolut nödvändigt, även om jag ibland får en tanke att "let go, det reder sig". Men den motar jag raskt tillbaka.
Julen är för många en tid att vila, umgås och ta det lugnt. Vi försöker. Drar ned på aktiviteter till ett minimum, försöker att hålla oss hemma och följa våra vardagliga rutiner. Men det hjälper inte, det blir en viss stress i tillvaron och den knäcker mellantrollet. Alla avsteg från vardagen vållar henne oro och den här helgen inget undantag. Det i kombination med hennes verbala förmåga har satt mitt tålamod på otroligt stora prov. När mellantrollet känner sig stressad så skriker hon. Och slåss. Vi försöker motverka stressen så gott vi kan, och vi försöker möta hennes utbrott med tålamod & kärlek.
Igår klarade jag inte provet. Först försöker jag med prat. Sedan med närhet. Därefter mer prat, men inget hjälper. Hon skriker högre och högre, värre och värre. Jag tappade totalt kontrollen och skrek åt henne. Tårarna sprutade och jag kände hur hela tillvaron gungade. Värre ändå, jag gav henne en dask i rumpan. Jag vet att det var fel, men visste inte hur jag skulle bryta mönstret.
Det som händer är att hon går upp i total spinn, slår lilltrollet, vrålar att jag är elak, bemöter allt med elaka kommentarer och slår i dörrar, kastar saker. Hon är som en hysterisk tonåring helt utan kontroll. Första dagarna det händer orkar jag med, men när vi är uppe i flera veckor så orkar jag inte. Nätterna ägnas åt tankar och gråt, dagarna åt att försöka medla hela tiden. Försöka släcka de bränder som kommer upp och till slut är jag helt färdig. Drömmen vore en mormor eller farmor där mellantrollet kunde vara en tid, få vila upp sig från oss och bara vara sig själv. Men så ser det inte ut. Den hjälpen finns inte och just nu är tillvaron turbulent. Stortrollet och jag är helt färdiga, tålamodet slut och orken finns inte. Vi är inte bra föräldrar just nu, även om vi försöker. Kanske vi gör fel? Men hur ska vi göra istället?
Inlägg
45 minuter sedan
15 kommentarer:
Det är stort att säga det du säger... att ni inte orkar, att ni inte vet hur ni ska hantera situationen. Finns det inte stödfamiljer eller stödpersoner inom det sociala, eller inom kyrkan. Jag vet inte, men någon slags avlastning, eller någon att prata med och få stöd av kanske ni skulle behöva. Hoppas det löser sig och att ni orkar. Kram och Gott Nytt År med nya krafter önskar jag dej.
Nu SKA vi ut och ta den där fikan snart tycker jag....
Suck, det var ju inte det svaret du ville ha här förstås men.....
Hjälp ska ni ha och den finns och jag tycker att hennes lärare och kanske skolpsykolog (har ni en sån i hennes skola?) ska kunna ge er råd om ert nästa steg och råd i förhållningssätt.
Kram på dig!
Åh vad jag önskar dig ett nytt år med lugn och trygg balans till er alla! Jag blir tårögd när jag läser dig och önskar att jag hade någon hjälp att ge!
Det känns hopplöst nu förstår jag! Men det ordnar sig...det gör faktiskt det. Har inte följt din blogg så länge och vet inte om Mellantrollets beteende beror på ngn bokstavssjukdom, eller om det bara är hennes personlighet. Min son 13 år, var likadan från 2 års ålder till 12 års ålder. Perioder då det var lugnt och harmoniskt, men många fler och längre perioder av kaos. Besök hos rektor, kurator och PBU (BUP heter det visst). Sonen öppnade inte munnen under ngt av dessa besök, annat än för syrliga kommentarer:-( Men vi kämpade på, han fick bra uppbackning av de vuxna i skolan, men ändå tydliga gränser (som han överskred gång efter annan)... men när han väl förstod under vårterminen i 6:an att vi alla ville hans bästa så började det sakta vända. Under sommarlovet hände något, vet inte vad -kanske bara han mognade- nu är han världens lugnaste. Har fått ett enda utbrott på ett halvår, och det gick snabbt över. Så häng kvar kämpa på och tanka henne full med kärlek och gränser, du/ni gör rätt! GOTT NYTT ÅR!
Har egentligen inget att säga, men jag vill i alla fall ge dig en *KRAM* och jag håller tummarna för att det reder ut sig snart.
ni är bra föräldrar..
och bra föräldrar tar hjälp och söker stöd när de inte ser stigen framåt..
kramar till er...
vet du, det låter lite som min yngsta brorsdotter! Vill du ha detaljer så kan du maila. Håll ut och sök hjälp, så där kan ni ju inte ha det. Ibland är nog föräldrar för nära att kunna prata med...
shit, jag glömde ju att önska gott nytt år och ge dig en jättekram! här kom den!
Att du orkar....Jag är glad att du har insikten och viljan att försöka och som Cornelia skrev är det stort att du skrev om detta. Har inte mera ord, men skickar kramar till dig med hopp om bättre år. Ta fika med Londongirl!
Suck! Jag glömde önska dig Ett Gott Nytt År! Hoppas vi ses snart igen....Kram
Glöm aldrig att du ÄR en bra mamma, hade du inte varit det så hade du gett upp för länge sen!
Trollmor,,,vänd dig till stödföreningen för Aspberger tror du kan få mycket tipps därifrån känner igen det du skriver här med.. Mitt barnbarn som du såg och min dotter är lika slut som du hon är 9 år mormors ängel på det 10-onde.Finns grejor att göra det vet jag jag har sett dem. hör av dig om intresse finns du vet var jag är. Jag kan länka dit dig om du vill.Om du förstår hur hon INTE tänker så blir det enklare,,och varför framför allt.Filifjonkan
Wow, det är stort. Mycket stort - att Du talar. Min trollunge har fyllt 21 och först nu har jag öppnat brödlådan på vid gavel. Jag "borde" ha gjort som Du. Pratat, skrivit och använt förtroliga till bollplank och kanske framförallt som soptunnor - för att slippa grunna om natten.
Dagens boktips: "Explosiva barn" av Ross W Greene. "Ett nytt sätt att förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och förändringar" - den boken blev min räddning... även om jag idag ändå tycker jag borde gjort som Du.
Ett annat tips: de här högexplosiva barnen mår allra bäst om det har nåt specifikt att dagligen fördjupa sig i. Mitt troll hade gitarren och den "fick lov" att spelas färdigt på innan det var tex mat. Vi hade en överenskommelse att inte bryta förrän han visade att det var ok genom att själv uppenbara sig. All meditation skall respekteras hur än den tar sig uttryck.
2007 blir SÅ mycket bättre, var så säker ;-)
Jag läser alla kloka kommentarer här ovan - det finns många trådar att börja nysta i där. Jag har själv träffat dina troll, så jag har fått en liten inblick i hur ni har det. Jag vet att du aldrig någonsin kommer att sluta ge av din kärlek, men ibland behöver man stöd och råd från någon utomstående som kan hjälpa en att tackla problemen. Sök den hjälpen, och gör det nu. Många, många kramar till dig och god fortsättning.
Tack för alla era kommentarer, stöd och råd. Jag har tagit till mig, ska hämta kraft ur det. Vi har sökt hjälp och även fått det. Bup och skola finns med, men avlastning till oss vuxna finns inte att få. Hade mellantrollet haft ngn bokstavskombination, aspberger eller liknande hade det varit "lättare" ur det perspektivet. Då hade vi haft rätt till det. I det här fallet är det något som med fostran, stöd och bra verktyg kommer att bättra till sig iom att hon "växer" till sig. Hennes tankeförmåga är äldre än vad hon själv är. Vilket hon kommer ha nytta av sen, men är tufft nu. För henne och för oss...*s*
Återigen, från hjärtat TACK!
Skicka en kommentar