Ping! Vaknar med ett ryck mitt i kolsvarta natten. Totalt förvirrad och förstår först inte vad som väckt mig. Efter ett tag börjar hjärnan fungera hjälpligt och jag inser att jag inte kan röra mina ben. Från midjan och nedåt smärtar det något så infernaliskt, hur jag än försöker röra benen så är de totalt stumma.
Börjar få lite panik. Funderar på att väcka stortrollet, en snabb blick åt sidan får mig att låta bli då klockan lyser i illande rött 02.39. Ingen bra tid att väcka ett sovandes troll på. Tar några djupa andetag för att lugna ned mig, komma ikapp med tanken och försöka förstå vad det är som händer.
Det hjälper! Lösningen är nära. Det är bara att lyfta upp mellantrollet som parkerat sig på mina ben, med trollmors mjuka rumpa som kudde. Vips återför jag känseln och styrsel i benen, vänder mig tryggt tillbaka till John Blunds välkomnande famn.
Tänk så tokigt det kan bli ibland.....*S*
Inlägg
9 timmar sedan
5 kommentarer:
Hua! Lite panik skulle jag nog också hinna med innan hjärnan vaknat.
Trots din panik, skrattade jag gott. Förlåt.
Hihihi, tack för berättelsen. Men det var inte roligt när det inte var roligt för dig.
Fniss...visst är det konstigt att de väger så mycket när de sover? Speciellt när de landat på ens egen sovande kropp. Till och med en liten kissekatt kan kännas som en stor tigermisse när den parkerat på ryggen när man sover.
Humlan, visste väl att Du skulle förstå mig
Rita, idag skrattar jag med. Men inte inatt... Trodde jag blivit lam
A-M, såhär i backspegeln är det roligt, men inte då inte... *s*
Londongirl, konstigt att så små mjuka saker kan bli som tegelstenar ibland. Något händer nog när de sover
Skicka en kommentar