Trollmors bibliotek

Jag fick en bild idag. På en alldeles ny medborgare. Från en väninna som inatt fick sin lilla prinsessa. En liten vacker dam med vackra ögon och tjockt hår. Först kom känslan, vad fin hon är. Sedan följdes den av tanken "aldrig mer" och jag kände en sorg inom mig. För aldrig mer kommer jag att känna känslan av att bära ett nytt liv inom mig. Aldrig mer lyckan i att hålla mitt nyfödda barn i famnen.

Och en snabb sekund ångrade jag den tid som varit. Inte att den varit utan att jag inte tagit tillvara på den bättre. Att jag inte orkade glädja mig åt alla de fina stunder, då när de var där. Och nu är det för sent. Nu har de passerat. Och de kommer aldrig åter.

Men så lät jag mitt hjärta vandra i sina egna tankar. Hjärnan följde snällt efter, nyfiken på vad som komma skulle. Och då insåg jag. Att i min själ har jag ett bibliotek. Där förvaras alla de stunder som varit. Sorterade på känslor. Och i lyckans hylla finns där kvar alla de fina ögonblick jag inte kunde ta till mig när stunden var. Men jag kan det nu. Jag låter bara mitt hjärta leda mig dit. Sätter mig stilla och rullar bandet med känslor. Så återupplever jag allt det fina igen. Stunden när vi kom hem från sjukhuset. När mellantrollet först såg sin syster. Och mer. Så oändligt mycket mer. Så att det räcker en livstid och lite till.