Ännu en dag...

Och så var det tisdag. Ibland hamnar jag i de där lägena att jag missar "Carpe Diem" stuket. Inte bara ibland faktiskt utan ganska ofta. Jag blir så trött på mig själv. Att jag inte kan njuta av vad jag faktiskt har och det liv jag lever. För jag har det bra, måste bara få in det i hjärteroten också. Lära mig att flyta på en räkmacka ibland, och inte hålla på att mecka med allt. Fasiken, jag borde ha huvudrollen i nästa Lars Norén pjäs - sitta där tungsint och tycka synd om mig själv. Och jag är trött på mig själv, hur trötta borde då inte ni vara?

Men jag ger inte upp! Långt inom mig bor det en glad människa. En lycklig själ, som kan skratta och gråta med samma frihet. Som kan ta tillvara på det goda i livet. Och hon kommer nog tillbaka. Hon har nog bara gått i idé över vintern. Jag är inte vinterkompatibel, men jag kommer överleva den här januarimånaden också. Med hjälp av Alfapet, stickning och ett glas coca cola kan iaf mina små sjunk uthärdas.

Nu ska jag bevara er från mitt gnäll. Jag kan inte lova, men jag ska försöka att undvika bloggen till dess att jag har något trevligt och/eller väsentligt att komma med. Inte bara ha det som en gnällogg (min nuvarande variant av blogg).

C U