Sommarlov

Idag var det sista dagen i terapin, före sommaren. Två hela månader utan mitt vattenhål. Och det kändes otroligt skönt, spännande. Att stå på helt egna ben, utan att ha möjlighet att tanka kraft och styrka på annat håll än hos mig själv.

Jag känner själv att jag börjar närma mig helheten. Inte så att jag alltid är lycklig, alltid glad och aldrig har några problem. Inte heller har alla mina egenheter och negativa tankar försvunnit. Men jag har accepterat dem idag. Jag har accepterat mig själv som den jag är. Jag kan le åt mina dumheter, glädjas åt mina styrkor, inse mina negativa sidor och framförallt så kan jag stå för den jag är. Och jag vet att om jag ramlar ned i det svarta hålet, så tar jag mig upp igen. Av egen kraft.

För jag är en bra person, och jag gillar mig själv. Äntligen!