Vi har förmånen att slippa detaljplanera våra dagar, då jag är egen och maken just nu "between jobs". Jag har snabbt vant mig vid den här flexibiliteten så när det dyker upp dagar med späckade scheman får jag nästan yrsel. Ju äldre jag blir desto sämre blir jag på stress. Idag slog jag förmodligen något slags rekord....
Imorse lämnade maken små troll i skolan., medan Trollmor gör lite jobb hemifrån. 9.30 ska jag vara i Söderälje för att träffa biståndshandläggaren och försöka få hemtjänst till trollfarfar. Strax före 9 ringer maken, han är på väg för att hämta litet troll som måste hämtas hem. Innan dess ska de ta en sväng förbi apoteket, vilket gör att de anländer strax efter 9. Bara trampa hårt på gaspedalen och jag kommer precis klockan 9.30 hem till trollfarfar. Ingen där! Men det är lugnt, jag har nyckel och tar mig in själv. Trollfarfar är på väg hem från tandläkaren och bör komma när som helst.
Handläggaren kommer, en trevlig kvinna kring 50 rycket. Vi tar en fika, pratar och väntar på Trollfarfar. Och väntar. Och väntar. Jag ringer tandläkaren och får besked att Trollfarfar lämnade strax efter klockan 9. Ringer mobilen som han utrustats med, det enda som händer är att det ringer i sovrummet. Så mycket för den mobilen! Strax efter halvelva måste damen gå och vi bokar ny tid. Själv kastar jag mig i bilen och far ut för att leta efter Trollfarfar. Hittar honom vandrandes på vägen. Dock kom han inte ihåg riktigt var han hade varit efter tandläkaren..... Sedan erinrade han sig! Han hade varit på apoteket för att hämta ut sin medicin. Dock inte med receptet utan med burken i handen! Tyckte att det räckte för att få ut en ny medicin, men det gick inte. Konstigt *s*.
Ned på stan för att fixa fullmakter på banken, rakhyvlar, apoteket och lite annat smått och gott. På apoteket blir det lite strul... Han har överdoserat sin medicin och får egentligen inte hämta ut något mer på ännu en månad! Men efter lite pock och flirt samt stillsam övertalning får han det. Jag hade iaf med mig receptet!
Så långt min förmiddag.... och jag är redan trött!
Inlägg
3 timmar sedan
5 kommentarer:
Ojoj, vad jag känner igen det där. Har gått igenom det med mor, svärfar och morbror...
och svetten lackade...
Bloggblad
Puh.. Jag blir både stressad och trött, bara av att läsa det.
Oj oj. Min pappa i himmelen och min mamma långt borta, få se om hon blir sån...
*kramar om*
Håller med Humlan, man bli matt av att läsa det bara! Det är aldrig kul när anhöriga snurrar till det. Det är ovant, skrämmande och enormt frustrerande, samtidigt ska man själv hålla huvudet kallt och vara civilicerad och förstående. Usch och fy! Känner med dig till 110%
Bloggis, det var lite jobbigt. Och jag är inte unik, jag vet. Det är inte lätt att bli gammal
Humlan, jag tog mig igenom dagen iaf
A-M, det är jobbigt för dem. Och för en själv om man inte bor nära. Pappa är hyffsat nära, men 4 mil är ändå 4 mil
Kimmi, tack. Turligen nog lider inte pappa av det
Skicka en kommentar