Nu ska vi iväg på utvecklingssamtal med mellantrollet. Spännande.... Och sedan... åker vi till landet! Utan dator! Den lilla lap topen får FF i helgen. Undrar hur det ska gå?
Så hör ni ni ni, ha en väldans trevlig helg!
Inlägg
32 minuter sedan
fredag, mars 30, 2007
Logiskt....... not!
Efter att ha blivit fostrad efter min fars eviga mantra att "man ska aldrig underskatta människors bristande intelligens"* så tycker jag mig vara relativt luttrad när det gäller galenskap. Men ibland så lyckas även jag bli förvånad.....
I dagens DN kan man läsa om en man som slagit sin kvinna. Klassiskt fall av hustrumisshandel. Kvinnan tilldöms kränkningsersättning. Och hon tar steget till skilsmässa. Så långt allt normalt. Men sedan..... när det gäller bodelningen så kommer vi till galenskapen! Ersättningen ingår enligt lag i det gemensamma bohaget och skall alltså delas mellan makarna! Logiskt? Det finns inte på världskartan.
Turligen nog har de kloka jepparna också insett det så lagen ska ändras. Men ändå... att det överhuvudtaget har varit så i ens en nanonsekund är alldeles för mycket.
*jag tycker inte att det är en bra devis. Jag försvarar den inte och fostrar definitivt inte mina barn efter den. Jag konstaterar bara att det är vad jag blivit fostrad efter, inte vad jag lever efter
I dagens DN kan man läsa om en man som slagit sin kvinna. Klassiskt fall av hustrumisshandel. Kvinnan tilldöms kränkningsersättning. Och hon tar steget till skilsmässa. Så långt allt normalt. Men sedan..... när det gäller bodelningen så kommer vi till galenskapen! Ersättningen ingår enligt lag i det gemensamma bohaget och skall alltså delas mellan makarna! Logiskt? Det finns inte på världskartan.
Turligen nog har de kloka jepparna också insett det så lagen ska ändras. Men ändå... att det överhuvudtaget har varit så i ens en nanonsekund är alldeles för mycket.
*jag tycker inte att det är en bra devis. Jag försvarar den inte och fostrar definitivt inte mina barn efter den. Jag konstaterar bara att det är vad jag blivit fostrad efter, inte vad jag lever efter
torsdag, mars 29, 2007
Som en handske...
passade den här ledaren mig. Ungefär så tycker jag det är. Mysko, har vi inte kommit längre?
onsdag, mars 28, 2007
Liten update
Som ni märker börjar jag klättra sakta men säkert upp ur gropen. På mellantrollets front är situationen iofs oförändrad, men vi har satt igång en hel del saker och det känns skönt. När vi tar tillbaka kontrollen och inte enbart förlitar oss på andra. I korta drag har följande hänt:
- de små "prinsessorna" har tagit nästa steg i sin utfrysning. De går till lilltrollet och rapporterar vad mellantrollet gör. Och ställer henne i svåra situationer genom att utmana hennes lojalitet mot önskan att vara poppis. Ber henne välja mellan dem och sin syster bl a.... Raffinerat! Förbannade ungar!
- "idiotmammorna" tog sitt förnuft till fånga så det blir ett gemensamt kalas.
- trollfar är standby och är med i skolan ganska så ofta, vilket gör att en del konflikter kan undvikas.
- blir möte med lärare, skolpsykolog, rektor och BUP samt vi föräldrar. Skönt! BUP är helt på vår sida och anser att skolan inte tagit sitt ansvar. Samt att en handlingsplan ska läggas upp som involverar skolan.
- läkarmöte inplanerat för att mellantrollet ska få hjälp med sömnproblem och matbesvären (hon hag gått ned i vikt)
Så även om sakerna inte har löst sig så känner vi iaf i dagsläget att vi har faktiskt kontroll. Att vi kan ställa krav. Att vi inte är besvärliga. Och framförallt - att vi vet bäst vad vårt barn behöver!
- de små "prinsessorna" har tagit nästa steg i sin utfrysning. De går till lilltrollet och rapporterar vad mellantrollet gör. Och ställer henne i svåra situationer genom att utmana hennes lojalitet mot önskan att vara poppis. Ber henne välja mellan dem och sin syster bl a.... Raffinerat! Förbannade ungar!
- "idiotmammorna" tog sitt förnuft till fånga så det blir ett gemensamt kalas.
- trollfar är standby och är med i skolan ganska så ofta, vilket gör att en del konflikter kan undvikas.
- blir möte med lärare, skolpsykolog, rektor och BUP samt vi föräldrar. Skönt! BUP är helt på vår sida och anser att skolan inte tagit sitt ansvar. Samt att en handlingsplan ska läggas upp som involverar skolan.
- läkarmöte inplanerat för att mellantrollet ska få hjälp med sömnproblem och matbesvären (hon hag gått ned i vikt)
Så även om sakerna inte har löst sig så känner vi iaf i dagsläget att vi har faktiskt kontroll. Att vi kan ställa krav. Att vi inte är besvärliga. Och framförallt - att vi vet bäst vad vårt barn behöver!
Hoppet finns!
Idag fyller jag hela månadens TV kvot och ser på i princip ALLT! Just nu Amercian Idol. Men herreminje - har folk ingen självinsikt? De låter ju värre än värst. Och när en totalt tondöv människa som jag hör det så är det illa..... Fasiken, även jag skulle kunna ställa upp på audition utan att skämmas. A capella verisonen av "Don't cry for me Argentina". Eller kanske "Feelings"? Sist det begav sig ringde grannen polisen.....
Hybrisvarning utfärdad!
Trots mitt ofta kaxiga yttre, min verbala inkonitens och rappa käft så klappar ett mjukt litet hjärta innerst inne. Och ibland händer det saker som får det att växa till oanad storlek.
Igår var ett sådant tillfälle, när jag fick den däringa bautastora delikatesskorgen. En liten tår i ögat klämde jag fram. Iofs hade jag jobbat för det, men ändock.
Och så idag. Äter lunch med en liten, naggande god bekantskap jag fått via bloggen (jag kör med lite integritet här, bara så att ni vet). En stående lunchdejt var onsdag, för att köra lite IRL bloggning (kan man det?). Och vet ni vad? (klart ni inte gör, hur ska ni kunna göra det?). Den goa lilla tjejen räcker över en present och säger något som att "för att Du finns". Och så kom den där tåren igen..... Hur fint är inte det? At bara sådär appropå ingenting visa sin uppskattning för en vän?
Fasiken, jag börjar snart tro på att jag är en fin människa.....*s*. Nu ska jag glo på Top Models och förfasa mig över ungdomens förfall!
Update: Det bidde inga små pimpinetta modeller. Det bidde några förvirrade läkare istället.... same shit, but different
Igår var ett sådant tillfälle, när jag fick den däringa bautastora delikatesskorgen. En liten tår i ögat klämde jag fram. Iofs hade jag jobbat för det, men ändock.
Och så idag. Äter lunch med en liten, naggande god bekantskap jag fått via bloggen (jag kör med lite integritet här, bara så att ni vet). En stående lunchdejt var onsdag, för att köra lite IRL bloggning (kan man det?). Och vet ni vad? (klart ni inte gör, hur ska ni kunna göra det?). Den goa lilla tjejen räcker över en present och säger något som att "för att Du finns". Och så kom den där tåren igen..... Hur fint är inte det? At bara sådär appropå ingenting visa sin uppskattning för en vän?
Fasiken, jag börjar snart tro på att jag är en fin människa.....*s*. Nu ska jag glo på Top Models och förfasa mig över ungdomens förfall!
Update: Det bidde inga små pimpinetta modeller. Det bidde några förvirrade läkare istället.... same shit, but different
tisdag, mars 27, 2007
Long time no see....
Tog en liten paus. Oplanerad och ganska skön. Har haft fullt upp med tankar, som farit än hit och än dit. Inga svar, men verksamheten pågår.
Så om ni har abstinens efter min eminenta blogg så ber jag allra ödmjukast om ursäkt. Ska försöka med bot och bättring, men jag kan inte lova.
Annars kan jag rapportera att våren har ankommit Batbutistan och det är inte dumt alls det! Trots att det faktum att jag missat bikini 2007... same procedure as last year.... Men what the heck, om någon är dum nog att fästa blicken på en gammal trollmor i bikini så får de skylla sig själv! Insidan är iaf vacker *s*.
Och så lite skryt - när jag kom till en kund idag möttes jag av en bautastor delikatesskorg med ost, vin och annat mys. Samt ett otroligt fint kort fyllt att tacksamma och smickrande superlativer. Ibland är det extra mysigt att vara konsult.
Idag har jag det lite körigt, med tre av mina favoritkarlar i fokus:
1. Dr House
2. Sharke
3. John Rebus
Ser ni en röd tråd? Det gör jag... lite äldre, lite slitna och disillisounerade (fasiken, säkert felstavat), men framförallt arroganta. Undrar om det säger något om mig? Fördmoligen....
Så om ni har abstinens efter min eminenta blogg så ber jag allra ödmjukast om ursäkt. Ska försöka med bot och bättring, men jag kan inte lova.
Annars kan jag rapportera att våren har ankommit Batbutistan och det är inte dumt alls det! Trots att det faktum att jag missat bikini 2007... same procedure as last year.... Men what the heck, om någon är dum nog att fästa blicken på en gammal trollmor i bikini så får de skylla sig själv! Insidan är iaf vacker *s*.
Och så lite skryt - när jag kom till en kund idag möttes jag av en bautastor delikatesskorg med ost, vin och annat mys. Samt ett otroligt fint kort fyllt att tacksamma och smickrande superlativer. Ibland är det extra mysigt att vara konsult.
Idag har jag det lite körigt, med tre av mina favoritkarlar i fokus:
1. Dr House
2. Sharke
3. John Rebus
Ser ni en röd tråd? Det gör jag... lite äldre, lite slitna och disillisounerade (fasiken, säkert felstavat), men framförallt arroganta. Undrar om det säger något om mig? Fördmoligen....
fredag, mars 23, 2007
Shape up!
Nu har jag gjort något jag aldrig brukar göra - läst igenom några av mina tidigare inlägg. Framförallt den senaste veckan. Och kontentant, fy attans vilken tungsint människa! Jag alltså. Men det var väl något jag behövde traggla igenom, och förmodligen kommer att återvända till med jämna mellanrum. Just nu är jag iaf uppe på en viloplatå, eller en liten upplyst nisch inne i min tunnel *s*. Känner mig lite som The Arks schlagerhit, The Worrying Kind - en light variant av depression förpackad i ett glättigt skal.
Har återfått lite lagom med handlingskraft också, eller rättare sagt - har funnit glädje i handlingskraften igen. För visst har jag agerat tidigare, men mer på rutin och av tvång. Nu känns det som om något av drivkraften återvänt och även glädjen. Så pass att jag höll på att beställa gardiner för 10.000!!! Men någonstans fanns det en liten vettig person inom mig som skrek att jag INTE skulle spontanshoppa specialsydda gardiner. För en gångs skull lyssnade jag på den. Hola bandola, det börjar bli vuxenfaktor på mig....
I övrigt kan jag rapportera att jag idag avslutade ett projekt ute hos en kund, med beröm godkänd. Känns skönt, framförallt som det förra året höll på att braka åt fanders och jag kallades in som någon slags krissanerare. Uppenbarligen fungerade min sanering för nu vilar ingen skugga över dem längre.
Trollmor är nyklippt, trollfar har just hemkommit med take away maten och trollungarna utackorderade över kvällen. Första gången på ett halvår som vi är ensamma hemma en kväll. Känns alldeles underbart....... och lite.....strange... tomt.... tyst.... scary..... men ändå, alldeles underbart!
UPDATE:
22.04 - mellantrollet hämtas hem. Hon är mammig
22.38 - trollfar snarkar så det blir sättningar i taket
22.47 - mellantrollet slocknar
23.05 - kvällens halsduk klar
23.49 - ska jag sova? Gosa med Rebus? Spela Zelda och hitta det förbenade svärdet? Sticka en halsduk till? Blogga? För visst är det liiiite för sent att måla om köket???? (obs - skämt)
Har återfått lite lagom med handlingskraft också, eller rättare sagt - har funnit glädje i handlingskraften igen. För visst har jag agerat tidigare, men mer på rutin och av tvång. Nu känns det som om något av drivkraften återvänt och även glädjen. Så pass att jag höll på att beställa gardiner för 10.000!!! Men någonstans fanns det en liten vettig person inom mig som skrek att jag INTE skulle spontanshoppa specialsydda gardiner. För en gångs skull lyssnade jag på den. Hola bandola, det börjar bli vuxenfaktor på mig....
I övrigt kan jag rapportera att jag idag avslutade ett projekt ute hos en kund, med beröm godkänd. Känns skönt, framförallt som det förra året höll på att braka åt fanders och jag kallades in som någon slags krissanerare. Uppenbarligen fungerade min sanering för nu vilar ingen skugga över dem längre.
Trollmor är nyklippt, trollfar har just hemkommit med take away maten och trollungarna utackorderade över kvällen. Första gången på ett halvår som vi är ensamma hemma en kväll. Känns alldeles underbart....... och lite.....strange... tomt.... tyst.... scary..... men ändå, alldeles underbart!
UPDATE:
22.04 - mellantrollet hämtas hem. Hon är mammig
22.38 - trollfar snarkar så det blir sättningar i taket
22.47 - mellantrollet slocknar
23.05 - kvällens halsduk klar
23.49 - ska jag sova? Gosa med Rebus? Spela Zelda och hitta det förbenade svärdet? Sticka en halsduk till? Blogga? För visst är det liiiite för sent att måla om köket???? (obs - skämt)
torsdag, mars 22, 2007
Ljuset i tunnelns slut
Att gå igenom sitt liv själsligen, bearbeta gamla sorger som jag tryckt undan i förhoppningen att de skulle förmultna är som att med berått mod gå rakt in i en kolsvart tunnel.
Jag kommer från det klara, skarpa ljuset och ser det mörka hålet framför mig. Går med släpande, tvekande steg för helst vill jag stanna här ute. Där färgerna finns, visserligen med ett skimmer av grått men ändock färger. Och där framme väntar mörkret i en tunnel vars längd jag inte vet. Eller om jag kommer hitta vägen ut på andra sidan, för när jag väl tagit steget in finns ingen annan väg än fram.
Jag tog steget, jag har gått längre och längre in. Från den mörka skymningen till det becksvarta, där jag stått länge. Och nästan gått vilse. Tagit mig runt i cirklar, försökt hitta vägen fram. Och nu äntligen känns det som om ljuset väntar på mig. Visserligen långt där framme, men äntligen synligt. Det finns en väg ut, och jag har hittat den. Jag är på rätt väg!
Jag kommer från det klara, skarpa ljuset och ser det mörka hålet framför mig. Går med släpande, tvekande steg för helst vill jag stanna här ute. Där färgerna finns, visserligen med ett skimmer av grått men ändock färger. Och där framme väntar mörkret i en tunnel vars längd jag inte vet. Eller om jag kommer hitta vägen ut på andra sidan, för när jag väl tagit steget in finns ingen annan väg än fram.
Jag tog steget, jag har gått längre och längre in. Från den mörka skymningen till det becksvarta, där jag stått länge. Och nästan gått vilse. Tagit mig runt i cirklar, försökt hitta vägen fram. Och nu äntligen känns det som om ljuset väntar på mig. Visserligen långt där framme, men äntligen synligt. Det finns en väg ut, och jag har hittat den. Jag är på rätt väg!
onsdag, mars 21, 2007
Tack...helt enkelt!
Just nu är jag så infernaliskt trött att det finns inte. De senaste dagarnas emotionella kaos, den frustration, ilska och maktlöshet jag känt har resulterat i en total kortslutning. Jag orkar inte bry mig om någonting just idag. Jag tar en paus från problemen, har varit i ateljen och förlustat mig för jag kände att jag måste bryta. Få distans och andhämtning, för att hämta ny kraft och energi. Inget nytt har hänt i dagsläget, imorgon ska vi till BUP och slå näven i bordet. Igen. Men hårdare den här gången....
Jag har inte orkat "besöka" mina bloggvänner, jag har inte ens ork att bemöta alla de kommentarer jag fått så jag gör det enkelt för mig. Säger ett tack till er alla i samlad flock - för att ni finns där, för att ni lyssnar, kommer med goda råd, stöttar och bryr er!
Jag tror att en av de viktigaste sakerna jag upptäckt den senaste tiden är att om jag ber om hjälp så får jag den. Och det från de mest oväntade håll! Det stärker mig, och ger mig en tilltro till framtiden. Tack för det!
Nu så "flyr" jag från livet en liten stund till... Mr Rebus väntar på mig!
Jag har inte orkat "besöka" mina bloggvänner, jag har inte ens ork att bemöta alla de kommentarer jag fått så jag gör det enkelt för mig. Säger ett tack till er alla i samlad flock - för att ni finns där, för att ni lyssnar, kommer med goda råd, stöttar och bryr er!
Jag tror att en av de viktigaste sakerna jag upptäckt den senaste tiden är att om jag ber om hjälp så får jag den. Och det från de mest oväntade håll! Det stärker mig, och ger mig en tilltro till framtiden. Tack för det!
Nu så "flyr" jag från livet en liten stund till... Mr Rebus väntar på mig!
tisdag, mars 20, 2007
Korståget har börjat...
På ett sätt är det bra när saker och ting drivs till sin spets. Gårdagen tror jag var en av de jobbigaste i mitt liv. Frustrationen att inte kunna fixa en situation där mitt barn mår dåligt, ilskan över den intollerans människor visar och sorg över att hon är olycklig.
För efter att ha gråtit större delen av dagen och kvällen som avslutades med att jag fick ett telefonsamtal från en arg moder, till en tjej mellantrollet klippt till, så gick luften fullständigt ur mig. Jag har nog inte gråtit så mycket på år och dagar. Och jag kände bara att "fan, så här får det inte gå till. Så här kan det inte vara".
Pratat med en del kloka vänner, fått råd och inputs vilket har utmynnat i en plan. Steg att vidta för att förbättra mellantrollets situation, på lång sikt men framförallt akuta steg för att lösa hennes situation just nu. Och vi kommer sluta vara förstående för vuxenvärldens beteende, vi kommer att ställa krav på dem! Att vi får den hjälp vi behöver - för mellantrollets skull. Och vår.
Nu gäller det bara att orka hålla orken, modet och kraften uppe.....
För efter att ha gråtit större delen av dagen och kvällen som avslutades med att jag fick ett telefonsamtal från en arg moder, till en tjej mellantrollet klippt till, så gick luften fullständigt ur mig. Jag har nog inte gråtit så mycket på år och dagar. Och jag kände bara att "fan, så här får det inte gå till. Så här kan det inte vara".
Pratat med en del kloka vänner, fått råd och inputs vilket har utmynnat i en plan. Steg att vidta för att förbättra mellantrollets situation, på lång sikt men framförallt akuta steg för att lösa hennes situation just nu. Och vi kommer sluta vara förstående för vuxenvärldens beteende, vi kommer att ställa krav på dem! Att vi får den hjälp vi behöver - för mellantrollets skull. Och vår.
Nu gäller det bara att orka hålla orken, modet och kraften uppe.....
måndag, mars 19, 2007
Sorg....
Idag var ingen bra dag för mellantrollet. Efter morgonens samtal hade jag bestämt mig, jag skulle ringa upp mamman ikväll och fråga hur hon hade tänkt sig. Men när jag kom hem försvann all kraft ur mig. Mellantrollet har haft en riktig stökdag, med ilska och där hon gått till handgripligheter. Utmanat läraren till det yttersta. Och tagit ut sin ilska (som jag tror är sorg) på en helt oskyldig tjej. Igen. Och vars mamma jag får på tråden på kvällen. För mamman är självfallet inte glad. Men vad säger jag? Vad gör jag? Mer än förklarar att nej, det är inte okej. Ja, vi pratar med mellantrollet om det. Men samtidigt... det finns en bakgrund. Det finns situationer och händelser som leder fram till hennes reaktion. Men faktum kvarstår, den som tar till våld är alltid den som förlorar, får skulden. Oavsett vad som hänt innan.
Det blev en kväll av tårar, för oss alla. Och livet känns ungefär som mellantrollet själv uttryckte det:
"Mamma, för de andra barnen är nog skoldagarna som en sommardag med lekar och skratt. För mig är det nästan alltid svart."
Det blev en kväll av tårar, för oss alla. Och livet känns ungefär som mellantrollet själv uttryckte det:
"Mamma, för de andra barnen är nog skoldagarna som en sommardag med lekar och skratt. För mig är det nästan alltid svart."
Vad är det för fel på folk?????
Snart är det dags för födelsedag för mellantrollet. Hon och några klasskamrater fyller år med några få dagars mellanrum, vilket vi förra året löste med gemensamt kalas. Det fungerade kanon och vi föräldrar enades om att fortsätta med det.
Jag har kommit med lite idéer och förslag på var kalaset ska hållas, tema och så men inte fått någon direkt respons. Idag tog jag upp det med en av mammorna, som tillika är mamma till ex.bästisen, den damen som leder aktionen MOT mellantrollet. Hon svarar:
"Ja, vi får väl se hur det blir. Jag är inte helt övertygad om att vi ska ha ett gemensamt kalas efter som det varit en del bråk mellan barnen. Jag ska prata med den andra mamman (tillika hennes mycket nära väninna) så får vi se vad vi kommer överens om. Kan vi återkomma efter påsk och bestämma?"
Efter påsk är det 10 dgr kvar till födelsedagarna.... Lite sent i mitt tycke. Och hur ska man tolka hennes svar? Att de andra kör ett kalas och lämnar mellantrollet utanför? Gissa vems kalas som kommer stå gapande tomt....
Jag blir så jäkla ledsen, arg och sorgsen. För hur i helsicke ska vi kunna lösa problematiken när föräldrarna ställer sig bakom & sanktionerar mobbingen? Och i mitt tycke uppmuntrar det? Och vad säger vi till mellantrollet? Som ställs utanför. Igen....
Jag har kommit med lite idéer och förslag på var kalaset ska hållas, tema och så men inte fått någon direkt respons. Idag tog jag upp det med en av mammorna, som tillika är mamma till ex.bästisen, den damen som leder aktionen MOT mellantrollet. Hon svarar:
"Ja, vi får väl se hur det blir. Jag är inte helt övertygad om att vi ska ha ett gemensamt kalas efter som det varit en del bråk mellan barnen. Jag ska prata med den andra mamman (tillika hennes mycket nära väninna) så får vi se vad vi kommer överens om. Kan vi återkomma efter påsk och bestämma?"
Efter påsk är det 10 dgr kvar till födelsedagarna.... Lite sent i mitt tycke. Och hur ska man tolka hennes svar? Att de andra kör ett kalas och lämnar mellantrollet utanför? Gissa vems kalas som kommer stå gapande tomt....
Jag blir så jäkla ledsen, arg och sorgsen. För hur i helsicke ska vi kunna lösa problematiken när föräldrarna ställer sig bakom & sanktionerar mobbingen? Och i mitt tycke uppmuntrar det? Och vad säger vi till mellantrollet? Som ställs utanför. Igen....
söndag, mars 18, 2007
Love and let go!
Jag har en väninna som jag gillar mycket. Och som jag känt länge. När vi först lärde känna henne var hon en försynt liten tjej, som gärna flöt in i väggen om hon kunde. Uppvuxen i en patriarkisk familj var hon van vid att "lyda sin man". Och de män hon träffade var inga man skulle lyda! Snarare springa ifrån.
Under en lång tid levde hon med en manipulerande och destruktiv man, som mer eller mindre hjärntvättade henne. Jag fanns där, i vått och torrt. Lyssnade, kom med råd men framförallt - ställde krav på henne! För om jag bara jamsat med hade jag blivit som hon var i deras förhållande, en medberoende. Istället så satte jag gränser och en dag, när jag hörde samma visa för sjuttioelfte gången så sa jag helt sonika "jag kommer alltid finnas här för Dig, stötta Dig. Men till den dagen Du bestämt Dig för att ta tag i Ditt förhållande så vill jag inte höra ett ord till om det. Vi kan prata om allt annat, men inte om det". Kanske hårt, men i min värld så blev jag bara en slaskhink som gjorde att hon kunde lätta på bördan för att sedan få rum med lite mer skit.
Visst var det en risk jag tog, men förmodligen rätt i det här fallet. För hon lämnade honom! Och hennes liv har blivit klart bättre, även om det fortfarande (som för oss alla) är tungt.
Jag tror det är viktigt att vi i vår strävan efter att vara goda medmänniskor, vänner, måste komma ihåg att även ställa krav. För det hjälper oss i vår utveckling. På vår väg fram. Att få tröst och sympati är skönt, det är nödvändigt men jag tror inte att det får oss att växa. Inte om vi inte göddslar det med lite krav.
Nu så har jag varit klok så det räcker för idag. Nu kryper jag till kojs och förlustar mig med Rebus igen. Någon som vill jag ska avslöja slutet?
Under en lång tid levde hon med en manipulerande och destruktiv man, som mer eller mindre hjärntvättade henne. Jag fanns där, i vått och torrt. Lyssnade, kom med råd men framförallt - ställde krav på henne! För om jag bara jamsat med hade jag blivit som hon var i deras förhållande, en medberoende. Istället så satte jag gränser och en dag, när jag hörde samma visa för sjuttioelfte gången så sa jag helt sonika "jag kommer alltid finnas här för Dig, stötta Dig. Men till den dagen Du bestämt Dig för att ta tag i Ditt förhållande så vill jag inte höra ett ord till om det. Vi kan prata om allt annat, men inte om det". Kanske hårt, men i min värld så blev jag bara en slaskhink som gjorde att hon kunde lätta på bördan för att sedan få rum med lite mer skit.
Visst var det en risk jag tog, men förmodligen rätt i det här fallet. För hon lämnade honom! Och hennes liv har blivit klart bättre, även om det fortfarande (som för oss alla) är tungt.
Jag tror det är viktigt att vi i vår strävan efter att vara goda medmänniskor, vänner, måste komma ihåg att även ställa krav. För det hjälper oss i vår utveckling. På vår väg fram. Att få tröst och sympati är skönt, det är nödvändigt men jag tror inte att det får oss att växa. Inte om vi inte göddslar det med lite krav.
Nu så har jag varit klok så det räcker för idag. Nu kryper jag till kojs och förlustar mig med Rebus igen. Någon som vill jag ska avslöja slutet?
lördag, mars 17, 2007
Lördag hela veckan....
Idag har jag varit mamma mest hela dagen. En sån där riktigt närvarande mamma, både i kropp och själ. Vaknade självmant vid 7 snåret, men jag kan inte direkt påstå att jag var pigg.... Om det är någon egenskap jag saknar och skulle betala dyrt för så är det att vara pigg på morgonen. Det spelar ingen roll när jag vaknar, känns alltid som om jag sovit för lite. Förmodligen har jag någon brist av något slag. Utöver sömnbrist alltså. Äsch, vad dum jag är! Jag är en fladdermus! De sover på dagarna och är vakna på nätterna. Så var det ju!
Annars har dagen gått i lugnets tecken, hann med en sväng till ateljen och lyckades fixa 3 djupa skärsår. Inget plåster, så det blev konstnärliga bandage med hjälp av hushållspapper. Väl hemma så dekorerade trollen mig med olika figurer från Djungelboken.
Lilltrollet har tillbringat större delen av dagen hos en kompis, med tillhörande övernattning. Trollfar deporterades till ishockeyarenan för att se Telgetokarna tvåla till norrlänningarna, så jag och mellantrollet har haft en soft dag. Pratat en hel del, myst massor och ätit ohälsosamt. Glass, popcorn, levande ljus och coca cola i vinglas. Parkerade i soffan framför 42'' Cartoon Network. Jag har insupit kultur på hög nivå; Sabrina tonårshäxan, Scooby Doo och litet annat löst folk. Tror nog att både jag & mellantrollet mådde bra av det. Och vi hade en djup dialog som skar i mitt hjärta....
Mellantrollet: Mamma, det är inte mitt fel.
Trollmor: Vad för något gumman?
Mellantrollet: Det är inte mitt fel att Du fick mig till barn
Trollmor: Men gumman, vad säger Du? Skulle det vara fel?
Mellantrollet: Men jag gör ju Dig arg och ledsen,
Trollmor: Vet Du älsklingen, alla barn gör sina föräldrar arga och ledsna. Det hör liksom till.
Mellantrollet: Varför då för?
Trollmor: För när barn blir större vill dom prova olika saker, och så vill dom se vad de kan bestämma och vad de inte får bestämma. Samtidigt ska föräldrar lära sina barn saker. Och då är det klart att man blir osams. Men det är också kärlek. För om man inte älskade varandra skulle man inte bli arga på varandra.
Mellantrollet: Så Du vill inte byta bort mig då?
Trollmor: Älskling, om jag så fick välja bland alla barn som fanns på hela jorden så skulle jag välja Dig om och om igen. Inte ens om jag fick vad som helst, skulle jag byta bort Dig. Du är mitt älskade mellantroll och jag kommer aldrig någonsin sluta älska Dig.
Mellantrollet: Inte ens om jag är jätte, jätte dum?
Trollmor: Även om Du skulle bli världens dummaste när Du är stor, så kommer jag aldrig sluta älska Dig. Jag skulle bli arg på Dig, jag skulle bli ledsen på Dig och jag skulle inte tycka om vad Du gjorde - men jag skulle ALDRIG sluta älska Dig
Mellantrollet: Mamma, nu känns det bättre. Jag älskar Dig också. Alltid
Trollmor: Och jag älskar Dig gumman. Nu och för alltid!
Annars har dagen gått i lugnets tecken, hann med en sväng till ateljen och lyckades fixa 3 djupa skärsår. Inget plåster, så det blev konstnärliga bandage med hjälp av hushållspapper. Väl hemma så dekorerade trollen mig med olika figurer från Djungelboken.
Lilltrollet har tillbringat större delen av dagen hos en kompis, med tillhörande övernattning. Trollfar deporterades till ishockeyarenan för att se Telgetokarna tvåla till norrlänningarna, så jag och mellantrollet har haft en soft dag. Pratat en hel del, myst massor och ätit ohälsosamt. Glass, popcorn, levande ljus och coca cola i vinglas. Parkerade i soffan framför 42'' Cartoon Network. Jag har insupit kultur på hög nivå; Sabrina tonårshäxan, Scooby Doo och litet annat löst folk. Tror nog att både jag & mellantrollet mådde bra av det. Och vi hade en djup dialog som skar i mitt hjärta....
Mellantrollet: Mamma, det är inte mitt fel.
Trollmor: Vad för något gumman?
Mellantrollet: Det är inte mitt fel att Du fick mig till barn
Trollmor: Men gumman, vad säger Du? Skulle det vara fel?
Mellantrollet: Men jag gör ju Dig arg och ledsen,
Trollmor: Vet Du älsklingen, alla barn gör sina föräldrar arga och ledsna. Det hör liksom till.
Mellantrollet: Varför då för?
Trollmor: För när barn blir större vill dom prova olika saker, och så vill dom se vad de kan bestämma och vad de inte får bestämma. Samtidigt ska föräldrar lära sina barn saker. Och då är det klart att man blir osams. Men det är också kärlek. För om man inte älskade varandra skulle man inte bli arga på varandra.
Mellantrollet: Så Du vill inte byta bort mig då?
Trollmor: Älskling, om jag så fick välja bland alla barn som fanns på hela jorden så skulle jag välja Dig om och om igen. Inte ens om jag fick vad som helst, skulle jag byta bort Dig. Du är mitt älskade mellantroll och jag kommer aldrig någonsin sluta älska Dig.
Mellantrollet: Inte ens om jag är jätte, jätte dum?
Trollmor: Även om Du skulle bli världens dummaste när Du är stor, så kommer jag aldrig sluta älska Dig. Jag skulle bli arg på Dig, jag skulle bli ledsen på Dig och jag skulle inte tycka om vad Du gjorde - men jag skulle ALDRIG sluta älska Dig
Mellantrollet: Mamma, nu känns det bättre. Jag älskar Dig också. Alltid
Trollmor: Och jag älskar Dig gumman. Nu och för alltid!
fredag, mars 16, 2007
Up where I belong!
Fredag. Slutet av veckan. En faktiskt mycket bra och effektiv arbetsvecka. Även mentalt har en del bitar fallit på plats. Och det firade jag med att knö i mig extra mycket kaffe. Med socker.
Tror jag slog någon form av "all time high" för jag har varit speedad som en kanin på viagra. Fråga Biggis! Som fick motta ett totalförvirrat samtal av mig, som var klart censurbelagt. Törs inte referera till det, för då lär jag hamna i den lite oseriös bloggsektor.... Jag som är seriositeten själv... eller hur?
Hur som, efter denna toppning av dagsformen ilade jag iväg för att hämta ett litet troll på skola. Mellantrollet var hämtat sedan tidigare av trollfar. Jag och den lilla madamen for iväg för att utöva hennes favorithobby - att shoppa på Globen! Och det har vi gjort. Följande har införskaffats:
1. Polly pocket docka
2. Gymnastikskor storlek mini
3. Vårskor storlek mini
4. Lite krigsmålningsattiraljer för trollmor (huvva, det är inte billigt att bli oful!)
Och så det bästa av allt - DEN NYA IAN RANKIN!!! John Rebus, gissa om jag längtar till ikväll! Bara Du och jag.
Fasiken, kan jag gå och lägga mig redan nu? Kanske inte.....
Tror jag slog någon form av "all time high" för jag har varit speedad som en kanin på viagra. Fråga Biggis! Som fick motta ett totalförvirrat samtal av mig, som var klart censurbelagt. Törs inte referera till det, för då lär jag hamna i den lite oseriös bloggsektor.... Jag som är seriositeten själv... eller hur?
Hur som, efter denna toppning av dagsformen ilade jag iväg för att hämta ett litet troll på skola. Mellantrollet var hämtat sedan tidigare av trollfar. Jag och den lilla madamen for iväg för att utöva hennes favorithobby - att shoppa på Globen! Och det har vi gjort. Följande har införskaffats:
1. Polly pocket docka
2. Gymnastikskor storlek mini
3. Vårskor storlek mini
4. Lite krigsmålningsattiraljer för trollmor (huvva, det är inte billigt att bli oful!)
Och så det bästa av allt - DEN NYA IAN RANKIN!!! John Rebus, gissa om jag längtar till ikväll! Bara Du och jag.
Fasiken, kan jag gå och lägga mig redan nu? Kanske inte.....
torsdag, mars 15, 2007
Lite annorlunda utmaning...
Från en ung dam ute i bushen fick jag följande utmaning - de vanligaste fraserna på mitt jobb.
Som egenföretagare blev det då lite kruxigt. För mitt jobb, dvs MIN arbetsplats är ju hemma i sovrummet. Inte så ekivokt som det låter, men det är där kontoret får rum (och ja, jag vet - alla anhängare av feng shui kan nu få dåndimpen. Mea culpa!). Och när jag sitter där så är jag ganska så tyst. På sin höjd dyker det upp ett "Määääää" när det går lite långsamt eller datorn hänger sig.
Å andra sidan är jag ute hos kunder 3-4 dagar i veckan. Och det är ju också min arbetsplats. Så då är frågan, ska jag ta en fras per kund? Jag är ute hos en 6-7 stycken per vecka. Eller ska jag ta den plats där jag oftast är? Shit, den här logisitiska hanteringen av utmaningen blev lite lätt komplicerad. Jag som skulle tidigt i säng....
Jag improviserar lite:
Hos det unga, trendiga produktionsbolaget är det absolut mest frekventa frasen "Gött Mos". Be mig inte förklara!
Hos dataföretaget är det oftast "Men är Du totalt oteknisk eller?". Även här undviker jag gärna förtydliganden.
Hos designföretaget är frasen "Vet Du var jag lagt.... " defintivit den som oftast klingar. Kan väl lugnt säga att kreativiteten har trängt undan ordningssinnet.
Slutligen klämmer jag i med mina små doktorer. Där hörs väldigt ofta "Och hur är det här då?".
Jag kan även passa på att besvara den sista frågan själv, även om den inte är riktad till mig. Men vad fasiken, det är min blogg så jag bestämmer själv! Här är det GODNATT!
Utmana... just det... äsch då... nu är jag sömnig... så jag gör det lätt för mig - alla som läser detta är utmanade!
Tiddelilooooo
Som egenföretagare blev det då lite kruxigt. För mitt jobb, dvs MIN arbetsplats är ju hemma i sovrummet. Inte så ekivokt som det låter, men det är där kontoret får rum (och ja, jag vet - alla anhängare av feng shui kan nu få dåndimpen. Mea culpa!). Och när jag sitter där så är jag ganska så tyst. På sin höjd dyker det upp ett "Määääää" när det går lite långsamt eller datorn hänger sig.
Å andra sidan är jag ute hos kunder 3-4 dagar i veckan. Och det är ju också min arbetsplats. Så då är frågan, ska jag ta en fras per kund? Jag är ute hos en 6-7 stycken per vecka. Eller ska jag ta den plats där jag oftast är? Shit, den här logisitiska hanteringen av utmaningen blev lite lätt komplicerad. Jag som skulle tidigt i säng....
Jag improviserar lite:
Hos det unga, trendiga produktionsbolaget är det absolut mest frekventa frasen "Gött Mos". Be mig inte förklara!
Hos dataföretaget är det oftast "Men är Du totalt oteknisk eller?". Även här undviker jag gärna förtydliganden.
Hos designföretaget är frasen "Vet Du var jag lagt.... " defintivit den som oftast klingar. Kan väl lugnt säga att kreativiteten har trängt undan ordningssinnet.
Slutligen klämmer jag i med mina små doktorer. Där hörs väldigt ofta "Och hur är det här då?".
Jag kan även passa på att besvara den sista frågan själv, även om den inte är riktad till mig. Men vad fasiken, det är min blogg så jag bestämmer själv! Här är det GODNATT!
Utmana... just det... äsch då... nu är jag sömnig... så jag gör det lätt för mig - alla som läser detta är utmanade!
Tiddelilooooo
Batbut Jones Dagbok
Idag har jag varit ute i solen. Med mina svarta kläder. Och jag överlevde! Ingen attackerade mig trots att kappan är av från förra århundradet. Å andra sidan var det ingen som flirtade med mig heller, men det är väl bara att inse - does days are gone.....
Sedemera har jag varit hos terapeuten och grinat mig pigg. Inte vacker för ögonen ser ut som en närsynt pekingnes med galopperande ögoninflammation. Jag har hört att modellen finns i vitt också, har även ett svagt mina av att mina ögonvitor en gång var just det. Vita alltså. Hur som, tyngden släpper i takt med att tårarna flödar. Så antingen är det en själsklig befrielse eller så har jag världshistoriens tyngsta kroppsvätskor! Note till mig själv: väg tårarna. Ev ringa Guiness.
Lite seriositet kanske är på sin plats och den kommer här: jag har jobbat bra den här veckan. Varit kanoneffektiv och känner mig i fas (iaf de närmsta timmarna....). Och jag har fått en drös med insikter vad gäller mellantrollet, så jag känner mig trygg i att den här situationen kommer att reda sig. One way or another!
Utöver det kan jag bara meddela att min talang för Alfapet är totalt obefintlig. Och med denna totalt oväsentliga information ber jag att ödmjukt få dra mig tillbaka.
Sedemera har jag varit hos terapeuten och grinat mig pigg. Inte vacker för ögonen ser ut som en närsynt pekingnes med galopperande ögoninflammation. Jag har hört att modellen finns i vitt också, har även ett svagt mina av att mina ögonvitor en gång var just det. Vita alltså. Hur som, tyngden släpper i takt med att tårarna flödar. Så antingen är det en själsklig befrielse eller så har jag världshistoriens tyngsta kroppsvätskor! Note till mig själv: väg tårarna. Ev ringa Guiness.
Lite seriositet kanske är på sin plats och den kommer här: jag har jobbat bra den här veckan. Varit kanoneffektiv och känner mig i fas (iaf de närmsta timmarna....). Och jag har fått en drös med insikter vad gäller mellantrollet, så jag känner mig trygg i att den här situationen kommer att reda sig. One way or another!
Utöver det kan jag bara meddela att min talang för Alfapet är totalt obefintlig. Och med denna totalt oväsentliga information ber jag att ödmjukt få dra mig tillbaka.
onsdag, mars 14, 2007
Våren har kommit....
Om jag inte har helt fel så är det våren som har smygit sig på lite snyggt. Gadonk sa det och så var den här. Och med den P A N I K E N....
Och vad består denna panik i då? Jag kan iaf berätta vad den INTE består av: Bikini 2007! Nu har jag tagit klivit upp på mognadsstegen så bikini 07 har jag ratat för länge sedan. Ingen panik där inte. Nej då, om trollmor badar så är det i en skogstjärn iförd heltäckande baddräkt. Och den stackare som råkar få syn på mig får skylla sig själv.
Paniken är snarare det att "nu är det vår, nu måste vi vara ute. Njuta av ljuset". Visst är det mysigt, men hallå! Jag gillar att komma hem, krypa upp i soffan och grisa. Och så är det garderoben. Which I hate! Vinterkläderna ska tvättas och packas ned. Sommarkläderna ska upp och av någon outgrundelig anledning så har de oftast krympt därnere i källaren. Och så blir det smärtsamt tydligt att jag har en otroligt trist kollektion mjukvaror som hänger där. Det är svart. Och svart. Och svart. Och svart. Följt av liiiiite vitt. Och så mer svart.
När jag väl lyckats ta mig över det panikstadiet kommer nästa. Två damer till som har omfattande garderober. Mysko, jag älskar att tokshoppa till tjejerna men hatar att handla till mig själv. Förklara det om ni kan! Hur som, dessa damer växer på vintern så nu är det storrensning som gäller.
Och då slås jag av följande:
1. Hur otroligt mycket onödigt jag köpt till dem
2. Hur alltför många plagg i princip är oanvända
3. Hur svindlande fort de växer
Och i mitt nuvarande sinnestillstånd där jag har överkänsliga tårkanaler i kombination med världens största brullepuddinghjärta så räcker det för att jag ska knö in mig i kudden, som relativt snabbt blir dyngsur. Och så måste jag byta lakan. Och då inser jag hur länge sedan det var jag tvättade kuddarna. Och så tvättar jag kudarna... osv osv osv....
Ni ser, det är inte lätta t vara jag *s*
Och vad består denna panik i då? Jag kan iaf berätta vad den INTE består av: Bikini 2007! Nu har jag tagit klivit upp på mognadsstegen så bikini 07 har jag ratat för länge sedan. Ingen panik där inte. Nej då, om trollmor badar så är det i en skogstjärn iförd heltäckande baddräkt. Och den stackare som råkar få syn på mig får skylla sig själv.
Paniken är snarare det att "nu är det vår, nu måste vi vara ute. Njuta av ljuset". Visst är det mysigt, men hallå! Jag gillar att komma hem, krypa upp i soffan och grisa. Och så är det garderoben. Which I hate! Vinterkläderna ska tvättas och packas ned. Sommarkläderna ska upp och av någon outgrundelig anledning så har de oftast krympt därnere i källaren. Och så blir det smärtsamt tydligt att jag har en otroligt trist kollektion mjukvaror som hänger där. Det är svart. Och svart. Och svart. Och svart. Följt av liiiiite vitt. Och så mer svart.
När jag väl lyckats ta mig över det panikstadiet kommer nästa. Två damer till som har omfattande garderober. Mysko, jag älskar att tokshoppa till tjejerna men hatar att handla till mig själv. Förklara det om ni kan! Hur som, dessa damer växer på vintern så nu är det storrensning som gäller.
Och då slås jag av följande:
1. Hur otroligt mycket onödigt jag köpt till dem
2. Hur alltför många plagg i princip är oanvända
3. Hur svindlande fort de växer
Och i mitt nuvarande sinnestillstånd där jag har överkänsliga tårkanaler i kombination med världens största brullepuddinghjärta så räcker det för att jag ska knö in mig i kudden, som relativt snabbt blir dyngsur. Och så måste jag byta lakan. Och då inser jag hur länge sedan det var jag tvättade kuddarna. Och så tvättar jag kudarna... osv osv osv....
Ni ser, det är inte lätta t vara jag *s*
tisdag, mars 13, 2007
Huvudet upp... fötterna ned...
Eller om det nu var tvärsom? Hur som, jag finns. Jag är och jag gråter som värsta Niagara fallen. Jag hade ingen aning om att jag var så duktigt på att släppa på tårkanalen. Moi, som krasst sitter och skrattar åt Sound of Music. Numera gråter jag när jag är ute hos kunder och hör en rörande historia. Alldeles nyss grät jag åt House.
Och vet ni? Det känns skönt. Jag märker att spänningen inom mig släpper, axlarna åker ned och jag blir lättad. Men samtidigt så är jag generad, känner mig lite pinsam och ganska så patetisk. Jag känner mig som en kliché; tragisk barndom, jobbig graviditet och förslossning - klart kvinnan är ett offer. Klart hon ska böla. Klart det är synd om mig.
Men det är ju det. Och jag är ju det. Ett offer. Men jag är inte ett patetiskt offer. Jag har tagit tag i mitt liv, jag har klarat mig igenom det jobbiga. Nu återstår bara att bekräfta mig själv, att den bakgrund jag har var jobbig. Att inte liksom stoiskt stå där och säga "visst var det tufft, men jag fixade det like a piece of cake". För det gjorde jag inte.
Ibland undrar jag om jag använder det här distanserade sättet till mitt förflutna som ett alibi. För om människor inte tycker om mig för att jag är jag, som människa så kan de ju alltid beundra mig för vad jag tagit mig igenom...... Ligger nog mycket i den tanken. Jag ska klura vidare på det.
Helgen har varit apjobbig. Jag har svårt att hantera mellantrollets situation, jag tror att jag förmodligen lider mer av den än vad hon gör. Och att jag därigenom sätter en omedveten press på henne, med tanke på hur lyhörd hon är. Jag måste lära mig att "go with the flow". Jag gör allt jag kan för mellantrollet, men jag kan inte hitta en lösning över en natt. För det finns igen. Det är en process vi måste igenom, och jag k a n i n t e f i x a d e t! Jag måste inte f i x a d e t! Det räcker med att jag lär mig hantera det. Nästa steg i hemläxan.
Och vet ni? Det känns skönt. Jag märker att spänningen inom mig släpper, axlarna åker ned och jag blir lättad. Men samtidigt så är jag generad, känner mig lite pinsam och ganska så patetisk. Jag känner mig som en kliché; tragisk barndom, jobbig graviditet och förslossning - klart kvinnan är ett offer. Klart hon ska böla. Klart det är synd om mig.
Men det är ju det. Och jag är ju det. Ett offer. Men jag är inte ett patetiskt offer. Jag har tagit tag i mitt liv, jag har klarat mig igenom det jobbiga. Nu återstår bara att bekräfta mig själv, att den bakgrund jag har var jobbig. Att inte liksom stoiskt stå där och säga "visst var det tufft, men jag fixade det like a piece of cake". För det gjorde jag inte.
Ibland undrar jag om jag använder det här distanserade sättet till mitt förflutna som ett alibi. För om människor inte tycker om mig för att jag är jag, som människa så kan de ju alltid beundra mig för vad jag tagit mig igenom...... Ligger nog mycket i den tanken. Jag ska klura vidare på det.
Helgen har varit apjobbig. Jag har svårt att hantera mellantrollets situation, jag tror att jag förmodligen lider mer av den än vad hon gör. Och att jag därigenom sätter en omedveten press på henne, med tanke på hur lyhörd hon är. Jag måste lära mig att "go with the flow". Jag gör allt jag kan för mellantrollet, men jag kan inte hitta en lösning över en natt. För det finns igen. Det är en process vi måste igenom, och jag k a n i n t e f i x a d e t! Jag måste inte f i x a d e t! Det räcker med att jag lär mig hantera det. Nästa steg i hemläxan.
måndag, mars 12, 2007
Mrs Jekyll and Mrs Hyde
Inom mig pågår en konstant dialog. Tyst, men nog så tärande.
En trött, liten ledsen röst säger:
"Bryt ihop. Kom igen, ge fasiken i att kämpa. Ge efter. Det är okej. Livet blir bättre sedan. Få det ur systemet"
Och så kommer "motståndaren" med alla sina förnuftsargument.
"Nej nej nej. Skärp ihop Dig. Du klarar det. Bara att bita ihop. Ta ett tag till. Det blir bättre, bara Du fixar det här först. Och det där. Och nästa och nästa och nästa..."
Jag inser själv att det är alternativ 1 som jag måste gå på för att komma ur den här karusellen. Men fy fasiken vilket motstånd jag har. Jag vill inte!
Jag vill bara vara glad. Och lycklig. Och inte ledsen längre.
Jag vill att mina barn ska må bra.
Jag vill se glädje i mellantrollets ögon, inte sorg och smärta.
Jag vill se stjärnorna lysa i lilltrollets ögon, av glädje. Inte av räddsla och oro, för mellantrollet.
Jag vill bara att allt ska bli bra
En trött, liten ledsen röst säger:
"Bryt ihop. Kom igen, ge fasiken i att kämpa. Ge efter. Det är okej. Livet blir bättre sedan. Få det ur systemet"
Och så kommer "motståndaren" med alla sina förnuftsargument.
"Nej nej nej. Skärp ihop Dig. Du klarar det. Bara att bita ihop. Ta ett tag till. Det blir bättre, bara Du fixar det här först. Och det där. Och nästa och nästa och nästa..."
Jag inser själv att det är alternativ 1 som jag måste gå på för att komma ur den här karusellen. Men fy fasiken vilket motstånd jag har. Jag vill inte!
Jag vill bara vara glad. Och lycklig. Och inte ledsen längre.
Jag vill att mina barn ska må bra.
Jag vill se glädje i mellantrollets ögon, inte sorg och smärta.
Jag vill se stjärnorna lysa i lilltrollets ögon, av glädje. Inte av räddsla och oro, för mellantrollet.
Jag vill bara att allt ska bli bra
lördag, mars 10, 2007
Only for you!
En snurrig dam har utmanat mig. Hon är så snurrig att hon inte märkt att jag redan blivit utmanad. Och antagit utmaningen. Men så kom jag på en del mystifika saker till om mig själv. Och vem är jag att behålla hemligheter för mig själv? Men jag gör en habrovink, jag skippar reglerna och för inte utmaningen vidare, dock kommer här sex saker som gör mig så unik.... (eller hur?):
1. Jag kan hela Rappers Delight utantill
2. Jag är en jäkel på luftgura, med höger ben som gitarr
3. När jag sjunger smäktande ballader som Don't Cry for me Argentina ringer grannarna efter polisen
4. Mitt personliga Mc Donalds rekord är 6 Big Mac på en kväll
5. Jag kan utan problem dricka upp en flaska Baileys all by myself. Det är inte promillen jag vill åt utan sliskigheten
6. Jag kan inte gå förbi en K brunn utan att stampa på den, A brunnar undviker jag och jag måste alltid räkna stegen när jag går uppför trappor
Annars tycker jag själv att jag är ganska normal.....
1. Jag kan hela Rappers Delight utantill
2. Jag är en jäkel på luftgura, med höger ben som gitarr
3. När jag sjunger smäktande ballader som Don't Cry for me Argentina ringer grannarna efter polisen
4. Mitt personliga Mc Donalds rekord är 6 Big Mac på en kväll
5. Jag kan utan problem dricka upp en flaska Baileys all by myself. Det är inte promillen jag vill åt utan sliskigheten
6. Jag kan inte gå förbi en K brunn utan att stampa på den, A brunnar undviker jag och jag måste alltid räkna stegen när jag går uppför trappor
Annars tycker jag själv att jag är ganska normal.....
torsdag, mars 08, 2007
Utanför
Hon vaknar och det är svart i rummet. Egentligen är hon inte rädd för mörkret. Det är varmt och tryggt, känns vänligt på något sätt. Och så hör hon sin systers andetag i mörkret, från sängen på andra sidan rummet. Hon är inte ensam.
Hon kryper ihop under täcket och lägger sig tillrätta, för att hitta sömnen igen. Men så märker hon att det är alldeles tyst. Inga andetag hörs, förrutom hennes egna. Hennes syster är inte där. Hon är ensam och det tidigare så varma mörkret känns med ens hotfullt. Som om något väntade på henne utanför sängen.
Efter en stund är hon klarvaken och rädd. Hon tar sin kudde och tassar på tysta fötter in till mamma och pappa. Lillebror ligger i sin spjälsäng och snusar tungt. Hon hittar sin syster sovandes på mammas arm och det är trångt i sängen. Hon kryper upp vid fotändan och kurar ihop sig. Borrar in sig i kudden och försöker få en bit täcke.
Då vaknar mamma. Buffar henne försiktigt med foten. Viskar med bestämd röst "gå in och lägg Dig i Din säng, Du måste sova". Hon svarar att hon inte vill sova själv, hon vill också sova där. Hos mamma och pappa. I tryggheten och värmen. "Inte inatt gumman, det blir för trångt. Imorgon är det Din tur".
Men när nästa kväll kommer är det samma sak. Det är för trångt. Men kanske imorgon.......
Hon kryper ihop under täcket och lägger sig tillrätta, för att hitta sömnen igen. Men så märker hon att det är alldeles tyst. Inga andetag hörs, förrutom hennes egna. Hennes syster är inte där. Hon är ensam och det tidigare så varma mörkret känns med ens hotfullt. Som om något väntade på henne utanför sängen.
Efter en stund är hon klarvaken och rädd. Hon tar sin kudde och tassar på tysta fötter in till mamma och pappa. Lillebror ligger i sin spjälsäng och snusar tungt. Hon hittar sin syster sovandes på mammas arm och det är trångt i sängen. Hon kryper upp vid fotändan och kurar ihop sig. Borrar in sig i kudden och försöker få en bit täcke.
Då vaknar mamma. Buffar henne försiktigt med foten. Viskar med bestämd röst "gå in och lägg Dig i Din säng, Du måste sova". Hon svarar att hon inte vill sova själv, hon vill också sova där. Hos mamma och pappa. I tryggheten och värmen. "Inte inatt gumman, det blir för trångt. Imorgon är det Din tur".
Men när nästa kväll kommer är det samma sak. Det är för trångt. Men kanske imorgon.......
Banbrytande upptäckt...
1. Jag har gråtit offentligt. Jag överlevde. Marken öppnade sig inte och jag ramlade inte ned.
2. Jag har fått en tröst kram av en bekant. Jag slogs inte. Jag tog emot. Och jag dog inte.
3. Jag är ledsen. Och jag gråter. Märker att tårarna ger lindring åt mina sår. Och jag tillåter mig stanna i sorgen.
Fasiken, jag börjar nog bli människa trots allt.... Jag ser det som en framgång, för det var på tiden!
Föresten, mellantrollet gjorde sin mor extra lycklig idag - hon fixade Ola Salos autograf! Visserligen till sig själv, men jag kan ju titta på den....*s*
2. Jag har fått en tröst kram av en bekant. Jag slogs inte. Jag tog emot. Och jag dog inte.
3. Jag är ledsen. Och jag gråter. Märker att tårarna ger lindring åt mina sår. Och jag tillåter mig stanna i sorgen.
Fasiken, jag börjar nog bli människa trots allt.... Jag ser det som en framgång, för det var på tiden!
Föresten, mellantrollet gjorde sin mor extra lycklig idag - hon fixade Ola Salos autograf! Visserligen till sig själv, men jag kan ju titta på den....*s*
Nyhetsbulletin från The Batbutbladder
I Batbutistan är läget lugnt. Ingen revolution. Presidenten har inte abdikerat, men lyser med sin frånvaro. Ingen har sett till presidenten sedan före årsskiftet. What happened? Jag har en teori! Som alla stora ledare så filade presidenten på ett tal till folket, att fira in det nya året med. Och med tanke på att presidenten har noll koll, pratar oupphörligen och aldrig kan sätta stopp så tror jag att presidenten fortfarande sitter på kammaren med pennan i högsta hugg! Blir förmodligen färdig till 2008.....
Butsaida då? Vart har hon tagit vägen? Som vän av ordningen tog jag kontakt för att höra hur vattnet flyter under broarna. Det var nog inte en av Butsaidas bättre dagar.....
Batbut: Kära Butsaida, hur mår Du egentligen? Vi saknar Dig och Dina visdomsord.
Butsaida: Jaså! Som om Du brydde Dig!
Batbut: Men verkligen, det gör jag. Och flera med mig
Butsaida: Tror jag inte.
Batbut: Seriöst, jag gör det. Hur är läget?
Butsaida: Hur så?
Batbut: För jag är nyfiken
Butsaida: Ta reda på det då
Batbut: Det är det jag försöker
Butsaida: Fine, låt mig veta när Du har besked!
PANG....
Jag gör ett nytt försök när våren kommer. Förmodligen lider Butsaida av ljusabstinens. Jag har hört att hon inte är riktigt vinterkompatibel
Eller vet ni vad... En ny teori.... Kanske Butsaida och Presidenten har låst in sig tillsammans! Sitter där och spelar Alfapet. Dricker starka drinkar och fnittrar kopiöst... Vem vet?
Butsaida då? Vart har hon tagit vägen? Som vän av ordningen tog jag kontakt för att höra hur vattnet flyter under broarna. Det var nog inte en av Butsaidas bättre dagar.....
Batbut: Kära Butsaida, hur mår Du egentligen? Vi saknar Dig och Dina visdomsord.
Butsaida: Jaså! Som om Du brydde Dig!
Batbut: Men verkligen, det gör jag. Och flera med mig
Butsaida: Tror jag inte.
Batbut: Seriöst, jag gör det. Hur är läget?
Butsaida: Hur så?
Batbut: För jag är nyfiken
Butsaida: Ta reda på det då
Batbut: Det är det jag försöker
Butsaida: Fine, låt mig veta när Du har besked!
PANG....
Jag gör ett nytt försök när våren kommer. Förmodligen lider Butsaida av ljusabstinens. Jag har hört att hon inte är riktigt vinterkompatibel
Eller vet ni vad... En ny teori.... Kanske Butsaida och Presidenten har låst in sig tillsammans! Sitter där och spelar Alfapet. Dricker starka drinkar och fnittrar kopiöst... Vem vet?
London's calling!
Ville bara lämna lite nyheter. Om den bleka gröna damen. Som tagit en ofrivillig paus. Allt väl förutom att hon lider av bloggabstinens...... Men snart så....
onsdag, mars 07, 2007
Men oj då...
Idag har jag varit högpresterande. Effektiv som en liten gnu. Siffror har manglats på korsan och tvärsan, stoppats lite hit och dit. Resultatet blev att bokslutet är färdigt! Så nu är jag klar med alla liggande bokslut. Andas lite och sedan sätta igång med deklarationerna. Snacka om upphetsande jobb jag har....*s*
Igår var det lite roligt. En av mina kunder delar kontor med några killar som gör reklamfilmer. Och jag spelade in en sådan igår! Inte hela jag dock. Det var bara min röst de ville åt. Visserligen bara som en demo, men ändå. Kändes lite häftigt att stå där med bautamicken, försöka låta sensuell och krypa under skinnet på lyssnarna. Lite smickrad blev jag också då de benämnde min röst som "djup, sensuell och trovärdig". På filmen är det en übersexig donna på max 25 som svassar runt. Men det är MIN röst! Undrar om det kan kallas för falsk marknadsföring?
Men det var ju idag jag var inne på! Ordning i ledet. Iaf, jobbade som en högpresterande duracellkanin. Klockan nittonhundra packade jag ihop och tog mig till tricken. Som i trance klev jag på. Oj då.... åt fel håll! Attans otur. Av snabbt som en avelsråtta på väg till jobbet. Och på rätt tåg. Men jag glömde att byta..... så istället för mina sedvanliga 15 minuter hem slog jag någon form av rekord idag. Men what the heck, shit happens även på Kungliga Slottet. Och i Trollskogen.
Hur som, nu är jag hemma. Ordningen återställd. Pyjamas på. Och nu till sängs med en kvinna, en gammal goding har blivit tagen till nåder igen. Patricia, hold your horses - I'm comming!
Igår var det lite roligt. En av mina kunder delar kontor med några killar som gör reklamfilmer. Och jag spelade in en sådan igår! Inte hela jag dock. Det var bara min röst de ville åt. Visserligen bara som en demo, men ändå. Kändes lite häftigt att stå där med bautamicken, försöka låta sensuell och krypa under skinnet på lyssnarna. Lite smickrad blev jag också då de benämnde min röst som "djup, sensuell och trovärdig". På filmen är det en übersexig donna på max 25 som svassar runt. Men det är MIN röst! Undrar om det kan kallas för falsk marknadsföring?
Men det var ju idag jag var inne på! Ordning i ledet. Iaf, jobbade som en högpresterande duracellkanin. Klockan nittonhundra packade jag ihop och tog mig till tricken. Som i trance klev jag på. Oj då.... åt fel håll! Attans otur. Av snabbt som en avelsråtta på väg till jobbet. Och på rätt tåg. Men jag glömde att byta..... så istället för mina sedvanliga 15 minuter hem slog jag någon form av rekord idag. Men what the heck, shit happens även på Kungliga Slottet. Och i Trollskogen.
Hur som, nu är jag hemma. Ordningen återställd. Pyjamas på. Och nu till sängs med en kvinna, en gammal goding har blivit tagen till nåder igen. Patricia, hold your horses - I'm comming!
Jag är tagen....
REGLER: * Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. * Därpå väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. * Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
Off we go:
1. Jag är en generad innehavare av Åres inofficiella shots rekord
2. Jag kan lägga benet bakom nacken.
3. Jag har opererat mig närmare 30 ggr
4. Jag har aldrig provat starkare droger än alkohol
5. Jag har åkt på magen uppför Åres längsta släplift (det var före shotsrekordet...)
6. Jag kan ljuga utan att det märks
Och vem vill jag veta mer om då? Många... men vi tar, utan inbördes ordning:
1. Grodan
2. Filifjonkan
3. Ilva
4. Humlan
5. PGW
6. Bambi
Off we go:
1. Jag är en generad innehavare av Åres inofficiella shots rekord
2. Jag kan lägga benet bakom nacken.
3. Jag har opererat mig närmare 30 ggr
4. Jag har aldrig provat starkare droger än alkohol
5. Jag har åkt på magen uppför Åres längsta släplift (det var före shotsrekordet...)
6. Jag kan ljuga utan att det märks
Och vem vill jag veta mer om då? Många... men vi tar, utan inbördes ordning:
1. Grodan
2. Filifjonkan
3. Ilva
4. Humlan
5. PGW
6. Bambi
tisdag, mars 06, 2007
Slut i rutan?
Jag lever. Don't call out the troups. Jag har inte gått vilse i civilisationen. Ingen tripp i nedåtspiralen. Bara jobbat som en gnu så jag är totalt tom i kolan. Eller TT som jag brukar kalla det - totalt tiltad!
Så inga visdomsord kommer över dessa läppar. Jag kastar mig i famnen på Doktor House som förspel. Därefter övergår jag till Shark. Jag har en viss förkärlek för sarkastiska akademiker av 50 tals modell. Iaf när de är bakom glas.
Tiddelilou!
Så inga visdomsord kommer över dessa läppar. Jag kastar mig i famnen på Doktor House som förspel. Därefter övergår jag till Shark. Jag har en viss förkärlek för sarkastiska akademiker av 50 tals modell. Iaf när de är bakom glas.
Tiddelilou!
måndag, mars 05, 2007
Alla dessa karlar...
Om jag inte syns till på ett tag kan det bero på att jag rymt med Luka! Visserligen föredrar jag de riktigt gamla godingarna som innehöll en totalcharmerande Dr Ross i form av George Clooney. Men vad tusan, jag är inte så kinkig jag. Jag kan hålla till godo med Luka.
Idag har jag diggat 70 tal, medan jag satt med totaltråkigt rutinjobb. Bidde en hel del T-Rex och en drös med Cat Stevens. Och då insåg jag.... vet ni vem han är lik? Richard Gere! Väldigt mysko....
Idag har jag diggat 70 tal, medan jag satt med totaltråkigt rutinjobb. Bidde en hel del T-Rex och en drös med Cat Stevens. Och då insåg jag.... vet ni vem han är lik? Richard Gere! Väldigt mysko....
Do Not Kapitel trehundrasjuttioelva....
Den empiriska erfarenheten har gett vid handen att om man har mobiltelefonen i fickan när man går på toa ska man vara ytterst noga med vart man har öronsnäckan........
Mogna madamer!
Kommer ni ihåg mamman till prinsessan? Damen som vägrade inse att även hennes dotter var mänsklig och kunde fela? Hon har nu övergått till en ny taktik för att "skydda" sitt barn - de har slutat hälsa! Snacka om moget. Orkar faktiskt inte ens bli upprörd, utan jag finner det mest patetiskt. Bra sätt att lära sitt barn hantera konflikter på.....
Enda jag är lite orolig för är att mamman ifråga kommer att uppmuntra sin "prinsessa" än mer i hennes elakheter mot mellantrollet. Men vet ni vad som händer då? Då blir jag en tiger. Och kommer att slåss (verbalt) i 180. Då kommer jag liera mig med läraren och kalla till föräldramöte för tjejerna i klassen. Lägga korten på bordet. Och hjälper inte det.... så finns det alltid andra alternativ!
Enda jag är lite orolig för är att mamman ifråga kommer att uppmuntra sin "prinsessa" än mer i hennes elakheter mot mellantrollet. Men vet ni vad som händer då? Då blir jag en tiger. Och kommer att slåss (verbalt) i 180. Då kommer jag liera mig med läraren och kalla till föräldramöte för tjejerna i klassen. Lägga korten på bordet. Och hjälper inte det.... så finns det alltid andra alternativ!
söndag, mars 04, 2007
Fjällskräck!
Vaknar mitt i natten av att jag hört något. Ligger still och lyssnar, men inget mer hörs. Bara snusningar från mina rumskamrater av storlek small, medium och large (eller kanske xl t o m).
Försöker somna om, men en känsla av att något pågår ligger och gror i magen.
Funderar på att väcka stortrollet, men tycker själv att jag är löjlig. Vad ska hända i en fjällstuga knökad med troll? Klart att ingen obehörig finns i stugan eller hur? Och då hör jag det igen, ljudet. Ett försiktigt knäppande. Inser att jag kommer att ligga där & lyssna hela natten, så det är lika bra att jag går upp och kollar.
Smyger ut i vardagsrummet, som är helt tomt. Tar en tur till bastudelen. Också den helt tom. Passar på att pudra näsan (som det så vackert omskrivs) och försöker samtidigt höra ljudet igen. Ingenting. Lugnad går jag ut och fryser till is.
Där i mörkret står en människa och glor rakt på mig. Ser totalt vild ut. Håret på ända, iklädd något som liknar en fängelsedräkt och stirrande blick. Jag drar djupt efter andan, bereder mig på ett skrik men det fastnar i halsen.
Jag inser att blivit rädd för min egen spegelbild. Fan ta helfigursspeglar!
Försöker somna om, men en känsla av att något pågår ligger och gror i magen.
Funderar på att väcka stortrollet, men tycker själv att jag är löjlig. Vad ska hända i en fjällstuga knökad med troll? Klart att ingen obehörig finns i stugan eller hur? Och då hör jag det igen, ljudet. Ett försiktigt knäppande. Inser att jag kommer att ligga där & lyssna hela natten, så det är lika bra att jag går upp och kollar.
Smyger ut i vardagsrummet, som är helt tomt. Tar en tur till bastudelen. Också den helt tom. Passar på att pudra näsan (som det så vackert omskrivs) och försöker samtidigt höra ljudet igen. Ingenting. Lugnad går jag ut och fryser till is.
Där i mörkret står en människa och glor rakt på mig. Ser totalt vild ut. Håret på ända, iklädd något som liknar en fängelsedräkt och stirrande blick. Jag drar djupt efter andan, bereder mig på ett skrik men det fastnar i halsen.
Jag inser att blivit rädd för min egen spegelbild. Fan ta helfigursspeglar!
lördag, mars 03, 2007
Sweet home Alabama!
Eller Woodislet för att vara lite mer korrekt. Idag har det varit...... intensivt är väl rätt ord. Uppe med tuppen (om nu en sådan sover fram till 8?) och sedan logistikplanerades det över frukosten i kombination med visst fredsmäkleri mellan trollbarn. 4 kids i samma hus i en vecka gör att det blir en del skärmytslingar, framförallt när benen börjar bli trötta och huvuden fulla med nya intryck.
Sedan intog trupperna sina positioner; ressällskapets moder med sina två kids antog backarna, lilltrollet med trollfar i släptåg susade iväg med nyfunnen kompis medan mellantrollet parkerade sig framför TV:n. Trollmor och ressällskapets fader både packade & städade med bravur. När trupperna återkom från backarna stod lunchen på bordet, bilarna stuvades fulla och återtåget påbörjades. Lite köer kring Sälen byn var det, men sedan susade det på bra. Vis av erfarenheten blev det bara ett kort stopp för toabesök & inköp av kalla drycker. Den här gången han vi åka i 4 timmar innan åksjukan slog till. Och vi hann ända till Enköping innan det första "när är vi hemma" hördes. Måste vara någon form av rekord!
Nu är klockan snart 23 och vi har hunnit packa ur, packa upp, ätit middag, glott på Sista Chansen, kört 3 maskiner och nattat små troll. Ibland är jag effektiv som få!
Mitt stora dilemma just nu är om jag ska:
1. Blogga mera (jag har varit urusel på att besöka andra)
2. Sticka en ponscho till (denna gång till Trollmor)
3. Spela Alfapet (och få mer stryk)
4. Dejta JB (å andra sidan är det en tålmodig karl, han brukar vänta...)
Fick en kommentar om att de flesta av mina inlägg kategoriserades som "svammel", men kära läsare - that is the story of my life... *s*
Sedan intog trupperna sina positioner; ressällskapets moder med sina två kids antog backarna, lilltrollet med trollfar i släptåg susade iväg med nyfunnen kompis medan mellantrollet parkerade sig framför TV:n. Trollmor och ressällskapets fader både packade & städade med bravur. När trupperna återkom från backarna stod lunchen på bordet, bilarna stuvades fulla och återtåget påbörjades. Lite köer kring Sälen byn var det, men sedan susade det på bra. Vis av erfarenheten blev det bara ett kort stopp för toabesök & inköp av kalla drycker. Den här gången han vi åka i 4 timmar innan åksjukan slog till. Och vi hann ända till Enköping innan det första "när är vi hemma" hördes. Måste vara någon form av rekord!
Nu är klockan snart 23 och vi har hunnit packa ur, packa upp, ätit middag, glott på Sista Chansen, kört 3 maskiner och nattat små troll. Ibland är jag effektiv som få!
Mitt stora dilemma just nu är om jag ska:
1. Blogga mera (jag har varit urusel på att besöka andra)
2. Sticka en ponscho till (denna gång till Trollmor)
3. Spela Alfapet (och få mer stryk)
4. Dejta JB (å andra sidan är det en tålmodig karl, han brukar vänta...)
Fick en kommentar om att de flesta av mina inlägg kategoriserades som "svammel", men kära läsare - that is the story of my life... *s*
fredag, mars 02, 2007
The last walz...
Kommer snart att dansas här i den riktig Trollskogen, ibland Sälens vita vidder. Visserligen är inte sportlovet slut förrän på söndag, stugan har vi lika länge men vi planerar hemfärd på lördag. Dels för att det är skönt att få en dag hemma i lugn och ro, dels för att det förhoppningsvis är lite mindre traffik än Vasaloppsdeltagarna som ska hem på söndag eftermiddag.
Idag var det avslutning i Skidskolan. Och det var känslosamt. De små trollen blev totalt begeistrade i sina respektive lärare. Av kvinnligt kön så trollfar kan låta hagelbössan vila ett tag till. Var t o m så att den totalt osentimentala trollmor fick en tår i ögat, när jag såg mina små guldklimpar lite nervöst och spänt trava fram till sina fröknar med avskedpresent bestående av en chokladkaka samt egenhändigt skrivet vykort med ömhetsbetygelser. Tror att även skidläraren hade en tår i ögat.
Hur som, snart är vi back on track. Storstaden väntar, med skola & jobb. Och planering.... vi har fått bygglov på sommarhuset!!!! Och jag är glad som geting i sockerlag. Hela fyrtio kvadrat till att få planera, måla och inreda. Okej, vän av ordningen kommer säkert tycka att jag inte borde ge mig på ett byggnadsprojekt at present. Men what the heck, det är ju så otroligt roligt! Nu ska det bara fram lite dollares och ritningar, sedan är vi igång. Risken/chansen finns att detta ämne kommer drytas fler ggr på bloggen. I'll keep you posted.
Nu ska jag kasta mig ut i dansens virvlar.
Idag var det avslutning i Skidskolan. Och det var känslosamt. De små trollen blev totalt begeistrade i sina respektive lärare. Av kvinnligt kön så trollfar kan låta hagelbössan vila ett tag till. Var t o m så att den totalt osentimentala trollmor fick en tår i ögat, när jag såg mina små guldklimpar lite nervöst och spänt trava fram till sina fröknar med avskedpresent bestående av en chokladkaka samt egenhändigt skrivet vykort med ömhetsbetygelser. Tror att även skidläraren hade en tår i ögat.
Hur som, snart är vi back on track. Storstaden väntar, med skola & jobb. Och planering.... vi har fått bygglov på sommarhuset!!!! Och jag är glad som geting i sockerlag. Hela fyrtio kvadrat till att få planera, måla och inreda. Okej, vän av ordningen kommer säkert tycka att jag inte borde ge mig på ett byggnadsprojekt at present. Men what the heck, det är ju så otroligt roligt! Nu ska det bara fram lite dollares och ritningar, sedan är vi igång. Risken/chansen finns att detta ämne kommer drytas fler ggr på bloggen. I'll keep you posted.
Nu ska jag kasta mig ut i dansens virvlar.
torsdag, mars 01, 2007
Trollsnack i backen
På barnens afterski står två unga, pigga tjejer och ger järnet. Får barnen att hoppa och studsa med pjäxor på. Omväxlande allsång i kombination med långdans till latinska toner. En underbar syn att se alla dessa små troll från 3 år och uppåt rocka loss för gång & fosterland. Lilltrollet intog strategisk position rakt nedanför scenen och fick till sin stora glädje sjunga i mikrofonen sin favoritsång, Hej Sofia. Trollfröknarna var rutinerade, fick barnen att haka på och körde som alla stora scenartister med ett publikfriande mellansnack.
Trollfröken: Och nu ska vi sjunga en sång som jag tror ni alla känner igen.
Barnen: Vilken då?
Trollfröken: Ni får lite ledtrådar, hon har spetsiga öron, mörkt hår och ser ut som en häxa!
Lilltrollet: CAROLA!
Trollfröken: Och nu ska vi sjunga en sång som jag tror ni alla känner igen.
Barnen: Vilken då?
Trollfröken: Ni får lite ledtrådar, hon har spetsiga öron, mörkt hår och ser ut som en häxa!
Lilltrollet: CAROLA!
And the beat goes one...
Trollmor is still going strong. Den lokala sjukstugan har jag inte ens varit i närheten av. Hela trollfamiljen intakt, medan ressällskapet har haft lite stök med feber och andra krämpor. Den framtida generationen håller dock ställningarna och kör hårt i backarna.
Mellantrollet hade turen med att få en kanonpedagogisk skidlärare, så nu har den lilla damen fått en blodad tand. Säker på laggen, men framförallt tycker hon det är kul. Dock började dagen inte helt lugnt..... I morse var hon vrålförbannad. Hon skulle minsann inte åka några skidor inte. Det var töntigt, tråkigt, barnsligt och en hel massa annat.
Då pekade trollmor med hela handen och beodrade den unga damen till backen. För dit skulle vi, om hon så skulle ta sig dit i pyjamas. Protester, skrik och vrål men till backen kom vi. Och väl där kastade hon sig glatt ut i liften kring 10.30 snåret. Sedan körde hon järnet utan vare sig kiss- eller matpaus, fram till klockan 15. Då tävlar den lilla damen i slalom! Hon som några timmar innan ylade av ilska att hon aldrig mer skulle åka skidor... Men den gubben gick jag inte på.
Även lilltrollet kastade sig med förakt ut i tävlingen, och det var två små stolta troll som stod där med diplom & present. Även här blev tanden blodad och nästa år ska minsann mellantrollet gå för guld!
Nu kan man då tycka att jag var en elak mamma som tvingade ut henne i backen, men det gäller att läsa den lilla damen ordentligt. Hennes protest imorse hade inte ett smack med skidor att göra, utan var helt enkelt en fråga om maktkamp. Hur långt skulle hon kunna driva sin mor? Skulle det gå att manipulera henne eller blir hon genomskådad? Och det blev hon. Vilket resulterade i en kanondag i backen!
Nu är hela ligan bastade, duschade och utfodrade. Inväntar nu med en viss förväntan barnens sovtid.... det tar på krafterna att ha sportlov *s*
Och med det överlämnar jag ordet till andra intressenter som har mer väsentliga ting att dryfta.
Mellantrollet hade turen med att få en kanonpedagogisk skidlärare, så nu har den lilla damen fått en blodad tand. Säker på laggen, men framförallt tycker hon det är kul. Dock började dagen inte helt lugnt..... I morse var hon vrålförbannad. Hon skulle minsann inte åka några skidor inte. Det var töntigt, tråkigt, barnsligt och en hel massa annat.
Då pekade trollmor med hela handen och beodrade den unga damen till backen. För dit skulle vi, om hon så skulle ta sig dit i pyjamas. Protester, skrik och vrål men till backen kom vi. Och väl där kastade hon sig glatt ut i liften kring 10.30 snåret. Sedan körde hon järnet utan vare sig kiss- eller matpaus, fram till klockan 15. Då tävlar den lilla damen i slalom! Hon som några timmar innan ylade av ilska att hon aldrig mer skulle åka skidor... Men den gubben gick jag inte på.
Även lilltrollet kastade sig med förakt ut i tävlingen, och det var två små stolta troll som stod där med diplom & present. Även här blev tanden blodad och nästa år ska minsann mellantrollet gå för guld!
Nu kan man då tycka att jag var en elak mamma som tvingade ut henne i backen, men det gäller att läsa den lilla damen ordentligt. Hennes protest imorse hade inte ett smack med skidor att göra, utan var helt enkelt en fråga om maktkamp. Hur långt skulle hon kunna driva sin mor? Skulle det gå att manipulera henne eller blir hon genomskådad? Och det blev hon. Vilket resulterade i en kanondag i backen!
Nu är hela ligan bastade, duschade och utfodrade. Inväntar nu med en viss förväntan barnens sovtid.... det tar på krafterna att ha sportlov *s*
Och med det överlämnar jag ordet till andra intressenter som har mer väsentliga ting att dryfta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
