På ett sätt är det bra när saker och ting drivs till sin spets. Gårdagen tror jag var en av de jobbigaste i mitt liv. Frustrationen att inte kunna fixa en situation där mitt barn mår dåligt, ilskan över den intollerans människor visar och sorg över att hon är olycklig.
För efter att ha gråtit större delen av dagen och kvällen som avslutades med att jag fick ett telefonsamtal från en arg moder, till en tjej mellantrollet klippt till, så gick luften fullständigt ur mig. Jag har nog inte gråtit så mycket på år och dagar. Och jag kände bara att "fan, så här får det inte gå till. Så här kan det inte vara".
Pratat med en del kloka vänner, fått råd och inputs vilket har utmynnat i en plan. Steg att vidta för att förbättra mellantrollets situation, på lång sikt men framförallt akuta steg för att lösa hennes situation just nu. Och vi kommer sluta vara förstående för vuxenvärldens beteende, vi kommer att ställa krav på dem! Att vi får den hjälp vi behöver - för mellantrollets skull. Och vår.
Nu gäller det bara att orka hålla orken, modet och kraften uppe.....
19 timmar sedan
13 kommentarer:
Det finns inget som kan vara så jobbigt som när barnen har problem.
Jag lider med dig. Med engagerade föräldrar brukar det ändå lösa sig till slut.
*cyberkram gånger 1000000*
Skönt med kloka vänner!
Det låter som kloka beslut. Det är klart att ni alla ska ha den hjälp ni behöver!
Kramar!
Jättekramar till er allihopa! Det kommer att lösa sig, små troll med föräldrar som vill något finns det alltid möjligheter för. Tänk så många föräldrar det är som inte bryr sig, det problemet har ju lyckligtvis inte mellantrollet.
You go girl! På´rom bara!
Jag förstår att ni säkert funderat på alla utvägar både fram och tillbaka. Och jag vet ju inte hur skolan ser ut där hon går. Men finns det inga andra skolor, lite mindre, med mindre klasser, och fler vuxna. Om situationen inte går att förändra i den skola hon går, kanske ett byte vore bättre.
*kramar*
Go Batbut Go! Ni kommer fixa det, vägen dit blir kanske tung...men ni fixar det, du kommer att mobilisera energi på vägen!
Även om du inte känner mig och jag inte dig, så finns jag här och tänker på dig och din familj. Lycka till!"Morskan"
*kram*
Jag förstår att det är mycket energikrävande att vara där ni är just nu men jag hoppas att vår respons här i cybervärlden ger dig lite kraft åtminstone..*kram*
tänker på er! hoppas att allt ordnar sig!
*KRAM*
Usch jag skäms, ni ställer upp - lyssnar på mitt "gnäll" kommer med goda råd, stöd och support. Och jag svarar inte... Mea culpa! Men tack helt enkelt!
Skicka en kommentar