1. Jag har gråtit offentligt. Jag överlevde. Marken öppnade sig inte och jag ramlade inte ned.
2. Jag har fått en tröst kram av en bekant. Jag slogs inte. Jag tog emot. Och jag dog inte.
3. Jag är ledsen. Och jag gråter. Märker att tårarna ger lindring åt mina sår. Och jag tillåter mig stanna i sorgen.
Fasiken, jag börjar nog bli människa trots allt.... Jag ser det som en framgång, för det var på tiden!
Föresten, mellantrollet gjorde sin mor extra lycklig idag - hon fixade Ola Salos autograf! Visserligen till sig själv, men jag kan ju titta på den....*s*
1 timme sedan
7 kommentarer:
Åh....så skönt att du upptäckte det!
Jag känner mina tårar komma här under ögonlocken när jag läser det du skrivit. Sympatitårar.
Kram
Gråta är skönt... det är därför det är så bra med sorgliga böcker och filmer som kan framkalla gråt i fall man har svårt att låta det komma fram.
Bra gjort.
Wow. Minns det var längesen jag grät offentligt.
tårar är viktiga....
annars gråter kroppen på något annat sätt.. och det gör ont...
mycket ont..
Det finns hopp om livet, trots allt. Livet som en stark, mänsklig människa! Du är en jäkligt bra människa också, glöm inte det! Jag gillar dig.
Jag kan bara instämma med alla de ovanstående, kloka åsikter allihop!
Tack babes, jag ska försöka hålla kvar vid den här insikten
Skicka en kommentar