Terror i Trollskogen

Blåbärssaft är gott.
Blåbärssaft i gammeldags glasflaska är ännu godare.
Men tungt.
Framförallt när den gör en totalt oprovocerad attack från översta skafferihyllan, tar sikte mot Trollmors oskyddade vänsterfot och pang - slår till som värsta Kamikaze piloten.

Blåbärssaften är fortfarande blå.
Numera så även Trollmors fotknöl!

Svarslös Trollmor

Lilltrollet: Mamma, jag vill att V ska sova över hos mig!
Trollmor: Det förstår jag gumman, men det får vänta ett tag
Lilltrollet: Men varför får han inte det för? Andra kompisar får ju!
Trollmor: Jag vet gumman, men det är lite skillnad eftersom han är Din pojkvän
Lilltrollet: Men vad då, får inte pojkvänner sova över då?
Trollmor: Jo det får de, men inte när Du är 7 år och han 9. Ni måste bli lite större först
Lilltrollet: Varför då?
Trollmor: Därför att det är skillnad mellan pojkvänner och vanliga kompisar
Lilltrollet: Vilken då? Pojkvänner kan vara kompisar också
Trollmor: Jovisst, men pojkvänner pussas man ju med
Lilltrollet: Fast det gör jag med mina kompisar också
Trollmor: Men jag tycker iaf att Du är för liten för att ha killar som sover över
Lilltrollet: Men när jag var ännu mindre fick jag ju det!
Trollmor: Jo, men då var Du så liten att det inte spelade någon roll
Lilltrollet: Vilket då? Är det skillnad på killar och tjejer kanske?
Trollmor: Nej, egentligen inte. Fast ändå...
Lilltrollet: Vet Du vad mamma, jag fattar ingenting!
Trollmor: Nej gumman, jag förstår det.
Lilltrollet: Om V inte hade varit min pojkvän, hade han fått sova över då?
Trollmor: Nej gumman, inte än. Inte om det bara var Du och han
Lilltrollet: Varför inte det?
Trollmor: För att Du är för liten för att ha killar som sover över
Lilltrollet: Jag fattar ingenting! Jag är för liten för att ha pojkvän som sover över och så är jag för stor för att ha killkompisar som sover över.
Trollmor: Ungefär så ja
Lilltrollet: Jag fattar ingenting!

Oväntat besök....

Igår var jag ledig. Helt, totalt ledig. Inget jobb (bara ett litet, litet) och inga andra troll hemma än undertecknad. Vid 11 snåret for resten av trollen ut i trollskogen, själv skulle jag fixa det lilla, lilla jobbet och sedan bara softa. En promenad ut på stan, kanske förnya garderoben lite - framförallt skulle jag ha en planlös dag. Bara glida med liksom.

Och vad händer då? Jo då, jag får oväntat besök! Den gode vännen som lyst med sin frånvaro knackar på dörren och där står Luther! Så det lilla, lilla jobbet följdes av fler. Blev klar på sena kvällen och då fick jag den geniala idéen att rensa garderoben. Med facit i hand kan jag råda er att motverka sådana idéer om de dyker upp, iaf på sena kvällen. Och om jag någonsin säger att jag behöver fler jeans har ni mitt tillstånd att högt & ljudligt skrika "DU LJUGER"! Jag tror nog att 12 par jeans kan räknas som många... eller?

Sedan tömte jag tvättkorgen, på det traditionella sättet vilket innebär att jag de facto tvättade tvätten. Efter en fundering på om jag skulle fortsätta med klädkammaren så sinnade jag mig, iförd träningsoverall tog jag mig till mataffären där diverse onyttigheter införskaffades och avslutade med ett besök hos videouthyraren. Det är lite lyx att bo i centrala stan som tillåter sådana spontana infall efter klockan 21.

Kvällen avslutades skönt med att jag alldeles själv fick bestämma såväl film som att äta i soffan med fötterna på bordet. Det var så otroligt najs att det bidde hela två filmer. Och det i sin tur resulterade att jag kom inte i säng förrän långt efter Askungen..... Men what the heck - sovmorgon! Frukost i sängen. Och nu känner jag mig några kilo lugnare. Redo för en helg med vilda Troll.

Off I go!

Beslutsvånda....

Du är arbetsgivare och måste välja en av 10 kandidater. Var och en har en liten underlighet med i sitt CV;

1. …bifogade ett brev från sin mamma.
2. …skrev sitt cv på ett ljusblått papper med teddybjörnar som ram.
3. …förklarade en period på tre månader utan jobb med att han försökte komma över sin döda katt.
4. …specificerade att hans möjlighet att jobba fredag, lördag och söndag var begränsad eftersom helgen var hans tid att dricka alkohol.
5. …skickade med en bild av sig själv i hejarklacksutstyrsel.
6. …ritade en bild på en bil på kuvertet och skrev att bilen skulle vara en present till chefen som anställde honom.
7. …listade sina hobbies som inkluderad att sitta på en skyddsvall och titta på alligatorer.
8. …nämnde att hennes syster en gång hade vunnit en tävling i jordgubbsätande.
9. …skrev att han jobbar bra naken.
10. …förklarade en häktning med att säga: ”Vi stal en gris, men det var en riktigt liten gris

Vem skulle Du ta? Jag skulle nog fasiken säga upp mig....

hittade den här, hos E24.

Strategiskt mellantroll

Trollmor: Var är mitt nya shampoo?????
Mellantrollet: Det står i skåpet
Trollmor: Men varför står det där?
Mellantrollet: Kommer Du ihåg när jag tog allt Ditt dyra shampoo för jag tyckte det luktade gott?
Trollmor: Ja gumman, det kommer jag verkligen ihåg!
Mellantrollet: Och Du sa att jag aldrig skulle göra det igen.....
Trollmor: Ja, det vet jag.
Mellantrollet: Men Du vet att när jag kommer på något så har jag svårt att komma ihåg vad jag får och inte får....
Trollmor: Ja, det vet jag.
Mellantrollet: Så då tänkte jag gömma dom från mig så att jag inte blir frestad.
Trollmor: Det var klokt tänkt
Mellantrollet: Och då vet ju Du att om, jag säger bara om, jag tar det iaf så är det för att jag inte lyckades lura mig själv!
Trollmor: Ja...
Mellantrollet: Och då vet Du ju iaf att jag är smart som inte blev lurad. Och det är ju bra, eller hur?

Not good enough...

Också ett smidigt sätt att klara sig undan.... fast i mitt tycke fegt!

Det kom upp frågor varför Mellantrollet slutade i klassen och undringar varför det bara stod att hon hade slutat och ingen förklaring i veckobrevet. Jag sa att jag inte kunde svara på varför hon slutade utan att de fick vända sig till dig eller Stortrollet om de ville ha en förklaring.

Och med det avslutar jag kapitel "gamla klassen". Om inget spektakulärt dyker upp så lägger jag det här bakom mig, med en viss förvåning över människors flathet. Civilkurage kanske borde bli trendigt igen.....

Coachen tipsar...

Sånt här gillar jag!

Hade det varit seriöst hade jag blivit mörkrädd, men alla som har självdistans och på ett skönt ironiskt sätt kan få det på pränt får en guldstjärna i min bok!

Not surprised....

Idag stötte trollfar ihop med en förälder till Mellantrollets tidigare klasskompis. En som vi känner relativt ytligt, men haft en helt okej kontakt med. Den här föräldern berättade att hon blivit förvånad, ledsen och bestört när hon fick reda på att Mellantrollet bytt klass.

Än mer bestört hade hon blivit när de under veckans föräldramöte inte med ett ord berört det som hänt. Så hon hade tagit mod, rest sig upp och frågat vad var som hade hänt. Som hon själv uttryckte det "När någon plötsligt utan förvarning byter klass så är det självklart att det föreligger någon form av konflikt och jag tycker att det för allas skull vore bra att veta vad det var som hände så att vi kan undvika det igen. Jag har förstått att det är stök bland tjejerna men det påverkar samtidigt hela klassen och därför anser jag att det ligger i allas intresse. Är det något som vi kan prata om här och nu?"

Till svar hade hon fått....... TYSTNAD! Ingen hade sagt ett endaste ord. Inte halvsju ens. Det var inte ens någon som mötte hennes blick. Slutligen hade läraren iaf öppnat munnen och hänvisat till sin tystnadsplikt.

Jag blir lite mörkrädd när jag ser vilken sorts föräldrar en del barn har... att tiga ihjäl konflikter har aldrig varit ett bra botmedel.

Barn är mjuka....

och bilar hårda. Jäkligt hårda! Och en del människor ska definitivt inte sitta bakom ratten.....

På väg upp ur garaget med små troll, med spring i benen. Liten backe upp innan vi är ute genom sista dörren. Bilar som ska in och bilar som ska ut. Vi står still på den lilla "trottoaren" och väntar. Av någon mystiskt anledning får jag en bad feeling och drar mellantrollet tillbaka. I sista sekunden!

Pang! En av bilarna på väg ut fick backa för att ge plats. Och han backar utan att titta i backspegeln. Smäller rakt in i cementpelaren där mellantrollet stod 10 sekunder tidigare......

Hade hon stått kvar hade det nog slutat ganska så illa. Gubben vevar ned fönstret och tittar på mig med vild blick, frågar "blev det något märke på bilen?"

Gissa vad jag svarade!

Ingenting här, ingenting där

Typiskt! Hade ett långt (och i mitt tycke genialt......) inlägg. Lägger fingrarna på tangentbordet för att äntligen få ur mig det där som legat och gnagt i mitt undermedvetna. Normalt börjar fingrarna fladdra runt på tangentbordet som en kackerlacka på speed. Men inte denna gång.

Det blev TVÄRSTOPP! Absolut ingenting. Så förmodligen har jag ingenting att säga just nu. Så glöm nu att Du läst detta. Om Du nu har det. Fast iofs, om Du inte har det så behöver Du inte glömma det. Eller hur det nu var.....

The End

En lång och intensiv helg börjat närma sig sitt slut. Och jag sitter här redo för att en tidig kväll, utan att fastna framför något tv-program jag inte vill se eller ännu en dust å Links vägnar. Nej, karaktär anbefalles - nu gäller tandborstning och sedan skönthetssömn. Månne några kapitel ur en bok som iofs är väldigt vackert skriven, men ändock ett sömnmedel.

Att fylla åtta år är stort, iaf om man får tro Mellantrollet. För som hon sa "Mamma, när man är sju är man ju fortfarande liksom lite kvar på dags, för då är ju skolan ganska ny. Men när man fyller åtta så är man ju nästan tonåring. Inte riktigt, men nästan. Eller ganska nära iaf. Eller hur?"

Som alltid är det en viss oro med kalas, även om vi håller "hemmakalaset på ett minimum". Nu har vi en ganska liten släkt, men det blir ändock närmare 20 personer. Och mycket intryck, många människor att hålla reda på och stor riskt för turbulens för Mellantrollet. Men det har gått bra, och alla var lyckliga över att se den tjej som börjat spira inom henne. Ett leende på läpparna och stora famnen för alla & envar. Något som det var länge sedan vi sett.

Däremot hade Lilltrollet vissa problem med att inte vara i centrum för uppmärksamheten. Hon försökte på alla de sätt "stjäla showen" och det blev en del skarpa reprimander. Det är klart tydligt att jag har närt en liten primadonna vid min barm *s*.

Presenterna blev uppskattade och maten likaså, Trollmor slog på stort och fixade hemlagat. Vad sägs om följande; limemarinerade kycklingfiléer på spett serverade med kall chilipastasallad och lime creme fraiche?

Nu är det ett halvår kvar till nästa..... så jag hinner nog vila upp mig!

Och med dessa ord är dagens sändning från Trollskogen avslutad. Vi bjuder er alla en god natt och på återseende!

Minnen

För åtta år sedan, nästan exakt på minuten satt jag i köket och tittade ut i den eviga rymden. Tänkte på det som varit och det som komma skulle. De gångna åren hade inneburit så mycket sorg och vånda, som eskalerat de sista månaderna att jag knappt hunnit med att glädjas åt det barn jag väntade. Men den här natten sköt jag undan alla andra tankar, förpassade sorgen till mitt mörkaste inre och lät min förväntan ta plats.

Jag kände Dina ivriga rörelser inom mig, och jag kunde se Dig framför mig. En liten vacker tjej med en blick så djup att Din själ lyste igenom. Jag skrev några rader i min minnesbok, några ord till den dotter jag visste skulle komma innan morgondagens slut. De första ord jag riktat till Dig, ord som jag hoppas Du alltid kommer bära med Dig genom livet.

"Imorgon min älskade dotter kommer jag äntligen få möta Din blick. Efter alla år av väntan är Du här och jag lovar att jag ska göra mitt allt, för att stötta Dig på Din väg genom livet. Att finnas där för att ta emot om Du snubblar, trösta när Ditt hjärta värker, förklara om Du inte förstår men framförallt att älska Dig villkorslöst. Oavsett vad. Nu och för alltid. Din mamma"

Mean machine....

Kalasdags. Och som framgår av tidigare inlägg nästan hoppades jag på någon dum kommentar, för att kunna få dräpa av. Men det kom ingen. Tvärsom var de två föräldraparen så försynta, tassade nästan på tå. Inte insmickrande, utan snarare som om de väntade på bomben som skulle slå ned. Vad som än skulle göras efterfrågades ömjukt min åsikt. Och vad jag än sa höll de med. De påminde mig om små barn som visste att de gjort fel och nu skulle blidka mamma med att vara extra snälla. Snacka om patetiska.

Det skönaste av allt var att jag bara var cool. Och ganska ointresserad. Kamraterna kom och alla tog det naturligt att mellantrollet var där. Efter tårta och presenter satte lekarna igång, men då hade Mellantrollet fått nog. Deklarerade att nu var kalaset över för hennes del så vi tackade för oss och gick. Kändes klart bra! Ett litet mindre utbrott kom från mellantrollet, tydligen var det något som en av medkalasdamerna viskade i hennes öra. Exakt vad har jag inte fått reda på ännu. Samma dam hade igår informerat Mellantrollet om att de kompisar som inte kom hade sagt nej pga att de inte tyckte om Mellantrollet. Snacka om elak lite apa. Men shit the same, nu är det över. Detta kapitlet är avslutat. Här vankas nya friska sidor att fylla med positiva intryck

Sista chansen?

Idag är det dags för det beryktade kalaset. Ni vet, det som Mellantrollet inte skulle få vara med men där det sent omsider löste sig. Förberedelserna inför detsamma har mestadels skötts av undertecknad, såsom inbjudningskort, svarsbesked och inhandling.

Fast det är okej, nu har jag gjort mitt. Kommer att vara som en skugga, om än diskret sådan, på mellantrollet. Och minsta tecken på något dumt från de forna klasskompisarna - guess what? Då infaller min transformation, Trollmor goes Tiger!

Och skulle någon av de infernaliskt inskränkta idioterna till föräldrar säga halvsju så blir det mitt absoluta höga nöje att verbalt trycka in dem i väggen. Jag är bra på sådant. Har en naturlig fallenhet för att vara dryg. Och idag känns det helt okej. Nästan förväntansfullt.

För vet ni vad? Nu är vi FRIA! Vi behöver inte vara välartade, trevliga av räddsla för att deras avkomlingar ska ta ut det på Mellantrollet. Så inträffar något idag.... Yes folks, jag är redo. Jag är laddad och jag skjuter från höften!

Att man aldrig lär sig.....

Dagens läxa i Batbutistan: Storhandla aldrig kissnödig!

Det blir så otroligt ostrukturerat då..... och jag som skulle få ihop till:
1. Barnkalas No 1
2. Vernissage
3. Barnkalas No 2
4. Middag No 1 vänner
5. Middag No 2 släkten

Risken finns nu att kidsen får Bloody Mary tillbehör till kalaset medan släkten får godispåsar & skattjakt!
Shit la meme, det blir nog bra med den saken.

Nu ska jag mentalt ladda med en liten tête à tête med Link!

Efter regn kommer solsken...

Mellantrollet har nu gått nästan en vecka i sin nya klass. Och det går så bra! Det känns kanon och vi ser hur hon blir lugnare, tryggare för var dag som går. Och som en naturlig följd så går det då även bättre med själva skolarbetet. Visst finns utbrotten fortfarande kvar, men det är på hemmafronten. Och de bedarrar snabbare, framförallt går det att prata med henne.

Visst är det fortfarande något av en smekmånad, nyhetens behag och någon form av backlash kommer säkert. Men för varje dag som går utan incidenter gör att hon blir bättre rustad när (eller om...) den dagen kommer.

Häromdagen pratade jag med hennes tidigare fritidspedagoger och de sa med värme i rösten "att nu ser man en glad tjej med lyckliga ögon på skolgården, utan hotfull stämning runt om".Och som grädde på moset fick vi ett mail från den tidigare läraren som värmde, styrkte oss i att vi gjort rätt;
"Ni har varit utmärkta föräldrar att samarbeta med tycker vi alla i ettan - men som du säger så är det svårt att styra över alla olika "omständigheter".

Läxan jag lärt mig av det här är framförallt att lita på min intuition! Känns det fel så är det fel. Och då gör man något åt det. Försökt inte hitta lösningar där sådana inte finns, utan välj då hellre en ny väg. Ibland måste man ge upp fighten för att vinna kriget!

Taktiskt troll

Mellantrollet: Mamma....
Trollmor: Yes baby
Mellantrollet: Jag tycker Du är söt
Trollmor: Tack gumman!
Mellantrollet: Även om Du ser lite rolig ut på morgonen så är Du ändå söt
Trollmor: Tack älsklingen
Mellantrollet: Jag tycker inte kanske att Du är så smart
Trollmor: Jaså inte det? Tänkte Du på något speciellt?
Mellantrollet: Nej, jag bara tycker inte det
Trollmor: Du kanske har rätt gumman. Vem vet?
Mellantrollet: Men vet Du mamma, det gör inget. För jag tycker Du är söt
Trollmor: Tack älsklingen, det blir jag glad för. Men jag blir ännu gladare om Du tycker om mig för att jag är en bra person
Mellantrollet: Men hur ska jag veta det?
Trollmor: Gör Du inte det?
Mellantrollet: Men hallå! Du är min mamma ju och Du måste vara bra mot mig. Sen kanske Du är jätteknasig mot andra
Trollmor: Jo det förstås
Mellantrollet: Men vet Du, det gör inget. För det viktigaste är ju att Dina barn tycker det!

Extra extra...

Höll ju på att glömma.... Om Du är helt planslös i helgen, har en hel massa kronor som skramlar runt som Du behöver bli av med så är det vernissage igen. Same place, same time as last time!

Dock kommer undertecknad lysa med sin frånvaro. Hon är hemma och bakar tårta istället. Hela helgen. Men det är inte tjugo tjugo någonting ljus på den inte... Det är bara åtta. Mig får ni sjunga för senare. Eller om ni hellre skickar presenter. Eller varför inte både och. Eller om ni vill göra det riktigt enkelt - show me the money!

Nu ska tramsmoster i säng!
God natt!
Sov gott!
Hasta manana!
osv

Hang ups

Jag är en fördomsfull kvinna. Full med hang ups, som jag vårdar väl. De har följt mig länge och blivit en del av mitt liv. Precis som pms, celluliter och andra upplyftande saker. Förutom cyklister så har jag en viss hang up på reklamare. Inte så att jag kategoriskt ratar dem överlag, men lite försynt sådär tycker jag att en viss kategori av dem skulle behöva tagga ned lite. Bli lite ödmjuka och inte se sig själva som Guds gåva till mänskligheten. Och en del andra skulle kanske behöva byta bransch....

Såg häromdagen en annons för en möbelaffär. Där kunde man köpa "vårsoffan" (är det någon som byter soffa på hösten?) till ett otroligt bra pris! Man kunde spara hela 140%! Kan någon snälla förklara hur det går till? Får man betalt när man köper soffan då? För isf kan även jag tänka mig att byta soffa på våren!

Hujedamej!

Jag är sååååå trött. Vårtrött. Släpar omkring min kropp och tittar med arga ögon på alla pigga människor som går med spänstiga steg. Själv vill jag helst dra på mig min dykardräkt och gömma mig bakom cyklopen. Krypa ned i ett badkar och invänta den där magiska energin som brukar komma. Förmodligen är det väl någon slags efterreaktion när spänningen börjar släppa och kanske lite eftersviter av förkylningen. Det är inte nådigt med pollen heller. Jag kanske måste börja få in i mitt söta (jo, lite iaf) huvud att jag faktiskt är närmare ett halvt sekel! Smaka på den ni. Ett halvt sekel..... kanske dags att boka rullator, dra på de knähöga nylonstrumporna och inträda i Schollsvärlden?

Äsch då, så länge unga pojkspolingar inte spottar efter mig så anser jag mig vara en urping. Iaf de dagar då jag har självförtroendet på topp. Men herre je, jag börjar nästan bli rädd för mig själv. Okej att jag pendlar i humöret, men i en och samma blogg? Måste vara någon form av rekord!

Svammel är jag bra på iaf. Kan ni tänka er om jag skulle komma till skott och skriva en bok? Det skulle bli en ny inriktning på vartendaste kapitel. Och aldrig något avslut. Jag skulle fortsätta som en evighetsmaskin....

Annars kan jag för övrigt rapportera att det absolut värsta vårtecknet har dykt upp! Wannabe cyklisterna! De som enkom plockar ut hojen först när kjolarna åker upp i rumphöjd. Då släpas racerhojen fram ur källaren, på med värsta glidarhjälmen och med dödsförakt kastar de sig ut i Stockholmstraffiken. Totalindoktrinerade om att bilister är onda och cyklister snälla ger de sig ut på sitt korståg. Vinglar, svänger totalt oplanerad och har en oroväckande tendens att liksom pendla fram i sidled. Ni vet, en slank han hit och en slank han dit.

Själv sitter jag med ögonenen överallt, de far runt som värsta periskopet och hjärtat i halsgruppen. För de dyker upp precis överallt. Och har noll koll, men tror att de kan dra på i samma tempo som sina mer rutinerade medcyklister.

Igår råkade jag nog på en toppnotering! En kvinna, med lång fladdrande kjol. Barn på pakethållaren OCH pratandes i mobiltelefon UTAN snäcka! Snacka om att utmana ödet..... Själv sålde jag min cykel, för jag ville inte att någon annan stackare skulle råka ut för en sån misserabel cyklist som mig.

Dagen D är nu avklarad. Första riktiga skoldagen i en ny klass för mellantrollet. Och det gick bra! Och mellantrollet verkar trivas, hon bad att få gå längre på fritis! Hon som alltid bett att få bli hämtad tidigt. Och det känns så otroligt skönt. Att få hämta i skolan utan att ha ont i magen, utan att vara orolig. Bara få vara helt enkelt.

Och har fått 2 kanonsköna, stöttande samtal från föräldrar som varit totalt omedvetna om vad som försigått. Lite lätt skrämmande iofs, men ändock skönt att få stöd.

Däremot kan jag inte sluta att förvåna mig över vuxna människors ynkliga beteende - ett flertal föräldrar har vikt undan med blicken och snabbt rusat vidare efter ett mumlat "hej". Föräldrar som vi pratat mycket och nära med, som vi räknade som nära bekanta om än inte direkt vänner.

När jag fällde en kommentar om detta till en väninna (tillika förälder till en fd klasskamrat) säger hon "men Du får Du ju ta och släppa det där, det är inte nyttigt att ha såna hang ups". Hur trött blev jag inte då? Snacka om flathet. Det är inte så att allt är glömt och förlåtet bara för att vi har löst situationen (förhoppningsvis) för mellantrollet. Jag anser att problemet kvarstår, även om det inte längre är vårt. Det är nästa barn som nu kommer bli drabbat..... Och jag hoppas att det barnet har lika engagerade föräldrar som mellantrollet de facto har!

Summa sumarum

Om jag ska tolka tecknen rätt så har det dykt upp en del nya läsare. Nu vet jag iofs inte om de är one nighters eller frequent flyer kategorien, men jag är inte den som är den. Alla är välkomna! Eftersom jag har ett visst (årets understatement?) kontrollbehov och då per automatik förutsätter att min omgivning har detsamma, så tänkte jag underlätta för er med en kort presentation av personerna som förekommer på denna blogg:

Huvudpersonerna är:
Trollmor, en kvinna som är tjugotjugo någonting. Lite lätt överenergisk kombinerat med djupa svackor som botas med tv spel. En viss tendens för att råka ut för mystiska & oförklariga olyckor (någon som sett Gasljus? Kanske det är förklaringen...). Just nu är hon ynklig, då hon varit sjuk i närmare 2 veckor. Kvinnan är emotionellt underutvecklad och tror att hennes värde enkom räknas i hennes prestationer. Och hur bra presterar man när man är sjuk? Exakt! Dock jobbar hon på att förändra detta faktum. Spännande upplösning i nästa avsnitt?

Trollfar, som alltid finns där om än oftast i skuggan. Drar sig gärna undan offentligheten och trivs bäst framför 42'' (nu fick jag det sagt!). Nu är det dock slut med sötebrödsdagarna, efter några månader i karens ska han ut och slita i sitt anletes svett igen. Trollmor blir av med sin handyman och får börja strukturera sin tillvaro. Hur ska detta gå? Kommer de två huvudpersonerna kunna stötta varandra eller väntar vi nya kriser? Spännande uppföljning i nästa avsnitt!

Mellantrollet, klok som få med ett svajigt humör som sätter henne i klistret. En filosof, med ett hjärta av guld men som tyvärr inte riktigt knäckt den sociala koden. Efter att ha råkat mycket illa ut i sin klass, där hon fick rollen som syndabock (med intolleranta föräldrar som ivriga påhejare till "the leader of the gang") så har hon precis före påsklovet fått börja i ny klass. Vi ser fram emot att få möte en glad, lycklig tjej som går till skolan med lätta steg. Spännande uppföljning de kommande episoderna!

Lilltrollet, en femme fatale i miniformat. Döljer sin klokhet bakom det söta ansiktet och en kaxig attityd. Familjens vallhund, som ser till att alla är där de ska. Nybliven skolelev som fokuserar på det sociala framför kunskap samtidigt som hon besitter mer kvaliteter än man kan tro. Spännande utveckling denna säsong!

Trollmormor, sitter uppe på ett moln och pimplar drinkar, röker som en borstbindare och tycker att hennes barn är en katastrof. Hon är numera utskriven ur bloggen, men gör enstaka gästframträdande då och då. Oftast när Trollmor får en emotionell depp, för vem är inte boven i draman om inte Modern?

Trollmorfar, emotionellt handikappad men med ett IQ som går i topp. De dagar som han kommer ihåg att han har ett sådant.... hjärntumören (en ofarlig sådan) gör honom lite lätt förvirrad ibland (årets understatement nr 2). Även trollfars framträdanden sker sporadiskt. Han har gjort sitt och njuter numera av frukterna av sitt arbete.

Handlingen utspelar sig oftast i den Kungliga Huvudstaden, nära de sköna gröna oaser som finns här. Sommartid flyttar vi raskt några mil norrut, till spenaten i Trollskogen. Handlingen svänger rejält, från det vardagliga till totalt meningslöst svammel. Däribland enstaka små guldkort i form av dialogerna mellan Trollmor och ättelägg. Ibland är det drama av värsta sort, för att avsnittet därefter enkom handla om filosofiska funderingar. Lite då och då kommer små dråpligheter fram, men allt som oftast är det Trollmor själv som står i centrum. En riktig primadonna, om än inte med samma paranta utseende och yviga gester.

Inte för att jag vet om ni blev klokare av detta, själv blev jag mest förvirrad! Hur som, håll tillgodo. Detta är vad huset förmår

Pang!

Trollfamiljen ute på söndagspromenad. Sikte mot parken, tvärs över parken. Liten lugn bakgata, ett övergångsställe att passera. Kanonbra för de små trollen att öva på. Så även idag.

Titta höger - ingen bil.
Titta vänster - en bil låååångt borta.
De små trollen börjar knata. Bilen gasar, hastigheten way over de lagstadgade 30 kilometrarna. De små trollen springer snabbt tillbaka till trottoarens trygghet. Trollfar blir tokig och far som en blixt ut i gatan, vilket tvingar bilen till en tvärnit. Trollfar är färdig att smacka näven i rutan, men ber istället föraren veva ned rutan. Den unga kvinnliga bilföraren ser ut som en fågelholk och ser totalt oförstående ut. Då träder Trollmor in, och ytterst pedagogiskt påvisar jag 30 hastigheten OCH övergångsstället OCH de små barnen. Då skakar den unga, blonda (yes, for real!) bilföraren på huvudet och SKRATTAR!

Behöver jag säga att hennes vindruta satt otroligt löst till? Ibland undrar jag om det räcker med körtkort, man kanske skulle införa IQ test också?

Copy cat.....

Tänkte förgylla er natt så att ni får något fint innan ni far iväg in i famnen till John Blund. Och vad kan då inte passa bättre än ett alldeles nytt självporträtt på the one & only Trollmor aka Batbut, komplett med vingar, svans och trollöron. OBS den röda näsan beror inte på alkohol. Den är den sista resten av det embarmeliga tillstånd jag varit i den sista tiden....
Signerade littograffier kan beställas per mail.

Copy cat? För att jag inte har några egna underfundiga idéer att komma med så "lånar" jag lite här och där.... när jag hittar något roligt
Den här gången hos Schmut, där utmaningen var att göra ett porträtt i
paint, på 5 minuter


ps 2: humlan, med tanke förvirrade tillstånd så känns länkandet i bloggtåget som en oöverkommelig upgift - så stannar jag kvar på stationen. Men tack ändå my friend

Ester, vi är här nu!

Om nu någon mot förmodan har saknat mig denna lördag den 14 april i nådens år 2007, så kan jag meddela att lekt människa. Börjar ha ett litet hopp om att jag snart kommer galoppera fram på mina gasellben igen. Om nu gaseller galopperar?

Gasellben kanske vän av ordning undrar och det gör iofs jag också. De är inte direkt av sprinterhastighet och inte helg vältränade, men långa iofs. Äsch, shit la mere - det lät bra. Jag har gasellben, punkt slut. Min blogg = jag bestämmer och vill jag ha gasellben så har jag det.

Nu har jag nattat alla pollenangripna och förkylda troll enligt ett noga uträknat mönster:
- lilltroll & mellantroll är placerade i föräldrasängen med en låååååååång DVD film
- trollfar har parkerats i soffan framför den sista (?) slutspelsmatchen (heja Linköping!)

Och vad gör då trollmor? Samvetet säger att jag borde titta på högarna som kastat sina onda blickar på mig hela veckan, men jag står karaktärsfast emot. Jag funderar på att ta en dust med Link igen, för att sedan tortera mitt taskiga självförtroende med att få stryk i Alfapet (on line) och sedan avrunda med att läsa lite om Busters Öron. Alla mina karlar har jag redan slitit ut; Rankin sover sött, Robinson likaså, Booth var en kort men intensiv historia och Herr Larson ska vi inte tala om. Vips sa det så var han avklarad (vecka 22 kommer 3:an.. och den är beställd).

Och med detta har trollmor återigen slagit till med ett svamligt, intensägande inlägg från Trollskogen. En hel massa ord och onödig information när det enda jag egentligen ville säga var:

Jag börjar bli frisk nu!

Diplomdags!

Inte riktigt... men snart så. Lär väl inte få MVG efter de här 2 veckornas träningsläger. Hajar ni, 2 attans veckor. Det är hur länge som helst. En hel massa debiterbara timmar. Törs inte räkna efter. Men det var inte det jag skulle komma till, examen var det. Känns som om pencillinet äntligen börjar bita, så hoppet finns.

Idag kröp det sådant i kroppen på mig att jag var bara tvungen (jo det var jag faktiskt!) att tvätta fönster! Det var väl inte direkt vad jag behövde.... Innan dess var jag och de små trollen ute i solen, satt på uteservering och delade på en pizza. Dock fick jag sitta vid eget bord, om det nu var för att de skämdes för trollmor eller för att de ville leka vuxna låter jag vara osagt. Nöjer mig med att konstatera faktum.

Just nu sitter jag och försöker blogga, mellantrollet ligger i sängen och ska sova. Men hon pratar konstant... Undrar vad hon ärvt det från? Måste vara trollfar! Jag är tyst, timid och försynt. Absolut!

Funderar även på om jag ska börja uppskatta mig själv lite mer, börja med att "klä upp mig" istället för att "klä ned mig". Jag kanske skulle tycka om att ha någon annan färg än svart, vitt och beiget. Ibland piffar jag iofs till det med lite rosa. Men det är ytterst sällan.

Inser just nu att detta är svammel på otroligt mysko nivå, jag tror jag lägger ned och önskar er en god natt istället! Nu kommer jag mysa lite med Link, en liten men naggande god herre även om han gör mig vansinnig!

Sleep tight

Boot camp!

Jag är på träningsläger. Över som fasiken på att vara sjuk. Går sådär kan jag väl tala om. Sur som ättika, otroligt otrevlig och ser bara halvtomma glas även om de svämmar över!

Jag ska bespara er vidare skildringar om mitt urusla humör, jag kryper tillbaka ned i hålet jag kom ifrån och dyker upp när humöret stigit.

ps: Tror att den goda Mette hade rätt.... när jag inte kan prestera så försvinner min självkänsla... shit, jag hade inte kommit längre än så alltså...

Guess what?

Vet ni vad som är värre än en sur trollmor?
Det är en sur OCH sjuk trollmor.

Bye bye förkylning och välkommen halsfluss! Nu tänker jag knö ned mig i sängen och ynka mig trött. Jag är världssämst på att vara sjuk. Enda gångerna jag klarar det något sånär bra är när de syr in mig på sjukhuset. Då blir jag dramaqueen i 180. Dramatiska sjukdomar är jag bra på, då kan jag ligga där stilla och invänta den ena läkaren efter den andra. De kliar sig i huvudet, pumpar mig full med medicin och kör undersökningar i värsta high tech stil. Då anpassar jag mig, gillar läget och är den idealiska patienten. Avsevärt värre är det med de här "vanliga" svenssonåkommorna. Då stretar jag på, ignorerar vartenda tecken så länge det går och när jag sent omsider inser fakta, kryper till sängs för att kurera mig. Ja då sätter huvudet igång, jag våndas över hur mycket jobb jag missar. Alla kronor jag inte kan fakturera för är man egenföretagare så har man oftast lååååång karens, så inte en endaste sekin i bidrag blir det när jag inte jobbar. Och så ynkar jag mig. Det är jag väldigt bra på. Kan bero på lång och trägen övning.

Nu ska jag öva mig på att ligga i sängen, titta på DVD och göra ingenting. Och jag ska INTE tänka på jobbet.......

Eller hur?

Out of order

Satan i gatan vad jag är trött på mig själv. Hur dum är jag egentligen på en skala 0 till 100? Obs att detta är en rent hypotetisk fråga som INTE behöver besvaras, det gör jag så bra själv.

Igår började det, oron. Smyckena åt pipan, livet trist och jag ful - grå - gammal - otrevlig och alla andra negativa epitet jag kunde komma på. Såg på den suveräna Helen Mirren när hon gradvis förföll till en alkoholiserad tanta och identifierade mig stenhårt med henne. Exakt sådan skulle jag bli!

Sov tungt som om jag vore drogad (note till mig själv:ska nog kolla vad maken håller på med, glöm inte Gasljus!)

Dagen har ägnats åt att vada i kvicksand, jag tar mig nätt och jämt fram. Sjunker lite för varje steg och måste använda all kraft jag har för att få något ur händerna. Skulle bl a uträtta ett ärende i Solna C. Irrar runt som en blind höna och hittar ingenting. Och när jag väl kommer fram till rätt ställe finns det inte. Och jag håller på att få tokbryt. För en bagatell.

Hallå! Kan någon ta och intravenöst pumpa lite vett i den här kvinnan? Dvs moi, innan jag blir osams med mig själv. Lyckas iaf ta mig igenom de ärenden som kvarstod på listan, tar mig hem och får tuppjuck på ett par som strular i garaget. Vilket jag kommenterar högt för en väninna i telefonen. Och upptäcker att jag har fönstret öppet! Smart, trollmor. Riktigt smart!

Och så slår det mig! Just det - mamma skulle fyllt år idag. Kroppens minnen är i farten ännu en gång. Och som alltid glömmer jag bort det. Oroar mig för allt annat istället för att släppa fram skiten. Tänk om jag någon gång lär mig......

Gulp.. vad har jag gjort!

Sitter här och försöker förbereda ett möte i veckan. Och jag får p a n i k! Hur tänkte jag? Eller rättare sagt, varför tänkte jag inte alls?

Har bokat en lunchdejt med en modeguru som finns i bekantskapskretsen. Och jag ska visa mina alster för honom. Kändes jättebra när jag bokade mötet.

Nu känns det dock inte alls bra. Varenda smycke jag plockar fram ser.... konstigt ut. Vartenda fat jag tittar på ser....konstigt ut.

Han kommer garva läppen av sig! Får väl hoppas att lunchen är god.

Ur led är tiden!

Härute i Trollskogen hade vi en underbart solig dag igår. Små snödroppar tittade fram och solen värmde skönt där jag satt i stolen inlindad i tjock filt.

Somnade sent med en förhoppning av att våren var på gång och förkylningen på övergående.

Vaknar tidigt. Det känns lite mystiskt. Vet ni varför?

DET SNÖAR! HELA MARKEN ÄR VIT!

Lilltrollet fäller lakoniskt kommentarer; vi kan väl lika gärna fira jul nu så har vi det gjort!

Funderar skarpt på det, för just nu känns våren låååååååååångt borta.

Och så är jag lite deprimerad, jag hittar inte Kinstone stenen så att jag kan komma in i vatttenfallet. Fattar ni hur traumatiskt det är? Legend of Zelda, you drive me nuts!

Håll i gång i skogen

Kan man väl inte direkt säga att det är. Startade dagen storstilat med att gå upp till frukost, tog en väbehövlig dusch och lyckades t o m med bedriften att fixa en apitlig lunch. Sedan tog kraften slut. I säng igen och sov som en liten gris (lät förmodligen som en sådan också) fram till sena eftermiddagen. Värsta är att jag känner mig så dum. Jag har ingen feber (ingen hög iaf) och snörvlar inte, har bara ont i kropp och huvud. Är liksom inte "riktigt" sjuk känns det som, men ändå hänger kroppen inte med. Det är dock bara att gilla läget, läsa och vila. Och spela game boy. Tack och lov köpte jag Legend of Zelda åt trollen. Att jag sedan "hjälper" dem ibland är väl vad vilken snäll mamma som helst skulle göra eller? Värsta är dock när jag meckar, klurar och funderar för att lösa ett hinder, men inte lyckas. Då kommer mellantrollet, tittar en liten stund och vips har hon lösningen! Är hon klok eller jag oklok? Svar behövs inte på denna fråga tack.

Mer då? Är fortfarande lite fascinerad över de heta debatter som utspelas här i bloggosfären. Att skilda åsikter kan vålla så mycket heta känslor, ta så mycket kraft och vålla sådan uppmärksamhet är iofs intet nytt. Fast jag blir lite förvånad när det som sätter igång det hela ibland är så otroligt banala inlägg. Tänk om vi kunde använda samma kraft och energi för i mitt tycke viktigare saker.

Som alltid när jag fastnar för de här inläggen dyker en specifik blogg upp i mina tankar. En blogg som fått mycket uppmärksamhet och en hel del beundrare. Och som jag bara inte förstår. Ett endaste dugg. Människan bakom bloggen är förmodligen smart som få, eftersom strategin uppenbarligen har lyckats. Dock blir jag orolig när man kan hamna i en sådan framskjuten position, få så mycket uppmärksamhet när man medvetet (?) fördummar sig själv. Initialt var det väl inte så farligt, men nu verkar människan drabbats av hybris och satt sig själv på någon slags piedista från vilken vi vanliga dödliga delges sanningar av olika de slag.

Det i sig gör mig inte så orolig, hybris kan vi väl alla få. Det som gör mig orolig är att flocken runt om inte ser detta utan andaktsfullt suger i sig alla dessa ord. Och tror att det är så livet ser ut. Det är helt okej för de som vill att leva sitt liv efter ytlighetens devis. Däremot är det inte okej att förringa de som valt en annan väg. Och sedan måste jag ärligen medge att jag blir avundsjuk på när något i mitt tycke så totalt meningslöst, ytligt och banalt blir höjt till skyarna. Precis som jag blir avundsjuk i vanliga livet, när vissa människor med glassiga jobb cashar in multum i lön genom det jobb de fått för att de är födda i rätt familj, känner rätt människor och / eller har rätt partner. Medan andra jobbar och sliter som fasiken, utan att ens komma en bråkdel i närheten av det. Men det å andra sidan är en annan historia. Som jag kanske berättar en annan dag.....

Bloggens eviga dilemma

Eftersom jag är totaldäckad och aktivitetsnivån på sparlåga har jag ägnat mig åt en inte alltför fysisk krävande aktivitet. Skruttat runt bland bloggar och läst lite här & där. Hamnade bl a mitt i ett veritabelt ordkrig, där man ifrågasatte varandrars bloggkompetens. Som alltid i de här sammanhangen dyker det upp kommentarer som "du vill bara synas, allt för att få uppmärksamhet" o dyl.

Jag blir så matt.... för en sak kan vi väl vara överens om - vi bloggar för att bli lästa. För att människor ska engagera sig, fälla en kommentar och helst höja våra inlägg till skyarna. Det är väl det som är själva basen för bloggarna - att nå ut bortom den egna, personliga sfären som vi har i verkliga livet. Eller har jag missuppfattat något?

Och eftersom vi är totalt olika i verkliga livet så är blogglivet enbart en spegelbild av detsamma. Jag kan gå på stan och se små söta tonårshoppor vars stora intresse är smink, mode och söta pojkar. Och dessa tonårshoppor finns i alla åldrar. Likväl kan jag svänga runt hörnet och komma in i de trendiga kvarteren där "less is more" och där ordets makt är obestridlig. Och dessa två världar förenar sig sällan i det verkliga livet, så varför här i bloggland? Vilken av dessa världar är då bäst? Ingen i mitt tycke, för annars hade jag förmodligen strävat efter att befinna mig där. Eller rättare sagt, jag har levt i båda världarna men kände mig inte riktigt hemma. Så det blev en helt vanlig "svensson" av mig. Hela kittet förutom kombi, radhus och hund.

Det är ett evigt krig mellan det seriösa vs det ytliga. Och vilka vinner? Nobody, för när vi ligger där med näsan i vädret så är vi alla lika döda. Det som borde vara viktigt för oss alla här hur vi spenderar vår tid på vägen dit. Och det måste väl ändå vara upp till var och en? Visst fasiken tycker jag modebloggar är otroligt trista, men jag får även eksem av att läsa prettobloggar som saknar noll i självdistans utan snarare förgås av sin egen viktighet.

Visst tycker jag att min egen blogg är "the real thing" för annars hade jag förmodligen bytt stil. Medan den för andra är otroligt fånig, lättsam, banal osv. Däremot kan jag inte upphöja min egen betydelse genom att trycka ned andra. Okej, visst - undantag finns. När det är bloggar som hyllar för mig helt obegripliga saker som ex.vis våld, fascism o dyl. så ska man garantera basunera ut det olämpliga. Eller så kanske man ska tiga ihjäl dem? Shit, det här blev svårt. Men ni förstår nog hur jag menar eller?

Vad jag försöker komma fram till är lite tolerans, lite "live and let live" anda. Mångfalden behövs, vi behöver inte gilla den men däremot acceptera den. Eller för att uttrycka det lite mer elegant som den gode Voltaire:

Jag hatar Din åsikt, men skulle vara beredd att gå i döden för Din rätt att uttrycka den.

Nu vill jag nog inte riktigt gå fullt så långt som att dö, det verkar lite väl drastiskt. Jag har så otroligt mycket ogjort än, en återigen - ni förstår vad jag menar?

Jag tycker det är helt okej att ha en avvikande åsikt, jag tycker att det här helt okej att ifrågasätta och kritisera varandra - på saklig grund. Men när det sänker sig till lågvattensnivåer så tycker iaf jag att vi passerat en gräns som vi som civiliserade människor bör vara aktsamma om.

Något vi bör värna om, i såväl det stora som det lilla är respekten. För oss själva, för våra medmänniskor och för livet i sig.

Typiskt!

Lilltrollet har två favoritord, typiskt och shit. Hon kan iofs avsevärt fler ord, men det är just dessa två som frekvent lämnar hennes små förskoleklassläppar. Kan väl ana ett visst inflytande från hennes pojkvänner i 2:a klass eller så har jag fördomar.

Hur som, båda dessa ord passar väl in på min nuvarande sinnesstämning.

Typiskt att jag ska bli sjuk just nu när jag är ledig.
Shit vad tråkigt det är att ligga nedbäddad i soffan!

Förmodligen var jag alldeles för tunnklädd på torsdagens flygtur. I min ålder ska man behålla mameluckerna på till dess att högsommarvärmen gjort sitt intåg, och helst ett tag till (fast då mer av estetiska skäl). Dunkande huvud, röda små ögon och värkande kropp. Tror det kallas förkylning. Och det är inte min bästa gren. Jag blir kinkig som en äggsjuk tupp i en hönsgård. Massor med mums och jag orkar inte. Ungefär så känns det. Eller för att översätta - här har jag en hel lång ledig helg att sticka, fusa, måla, fixa, dona, putsa fönster osv på och det enda jag orkar göra är - just det - sova! Hur tråkig är inte jag?

Men jag vet, det är kroppens sätt att säga dra ned på tempot. Jo tack, jag vet alla de däringa kloka sakerna. Men det behöver inte betyda att jag gillar dem!!!

Nu ska jag krypa till kojs igen. C U

Får man besvära....

Om en GLAD PÅSK! Den goda Kimmi trodde inte jag skulle tordas visa mitt fula tryne här på bloggen, en sann häxa som jag är. Men tji fick hon - here I am! All dressed up .....

ps: ser ni.. jag flyger så snabbt att jag knappt syns... schwoisss... säger det

Tigermorsan strikes again!

När ens barn mår dåligt gungar hela världen, det är lätt att tappa fokus. För man vill så väldigt gärna göra allt bra. Som när de var små och en puss på såret kunde räcka långt. Men när någon sårar en ömsint liten själ så räcker inga pussar i världen. När självkänslan sjunkit och utanförskapet är ett faktum så kan inte ens den mest välmenande föräldrar blåsa bort dessa sår. Det är bara kraftfulla handlingar som hjälper.

Och för att komma dit så måste man vända på varenda sten, undersöka alla möjligheter som finns men framförallt - lyssna på sin intuition. Följa den, för det är bara Du som förälder som innerst inne vet vad Ditt barn behöver.

Jag tappade bort mig på vägen. För mycket sorger, känslor och maktlöshet. Men nu har jag hittat känslan igen. Slagit näven i bordet och saker händer.

Mellantrollet har varit på besök i en ny klass. Där hon trivdes som fisken i vattnet. Där ordning & reda råder. Där läraren och inte barnen bestämmer. Där harmonin sitter i väggarna. Hon stormtrivdes, välkomnades med öppna armar. Och hon börjar imorgon!

Idag var första dagen på väldigt, väldigt lång tid som jag möttes av ett leende mellantroll. Som tyckte skolan var rolig. Som längtar till morgondagen. Som förhoppningsvis får den skolgång som alla barn förtjänar!

Grön (miljövänlig?) utmaning:

En skön grön dam är nyfiken. Eller uttråkad. Men vem är väl jag att ifrågasätta hennes motiv? Jag gör som hon ber:

1. Varför äger du en röd handväska/äger du inte en röd handväska? Äger en. I skinn. Som var otroligt billig på rea. Och införskaffades när jag fick bryt på att allt i min garderob var svart, svart och återigen svart. Dock är den sällan använd....
2. Vad hette din första dator, både namnet som stod på kartongen och namnet som den gick under till vardags. Min första privata hette Compaq och gick under det fantasilösa namnet Burken. Min första jobbmässiga fick jag i slutet av 70 talet... (så gammal är jag), och det var en Digital Equipment burk. Smeknamn var "Åbäket"
3. Vad skulle du köra för bil om du fick välja modell helt fritt utan tanke på pengar eller miljö eller andra besvärliga faktorer? En Porsche Carrera eller en Ferrari Testa Rossa, vilken jag sutti i. Fick köra hela 10 meter.... sedan fick fabrikschefen frispel och började yla. Inte ens min då blonda sköna uppenbarelse kunder flirta till mig någon längre sträcka... Observera att jag då körde på en matta! Utomhus
4. Var ska den blekgröna kvinnan hitta en sommarklänning och vilken modell är den? Du som är kreativ ska nog skapa Dig en egen. För att hitta en prins så rekommenderar jag en modell i folie, transparant sådan. Och tror att ett ålskinnsfodral vore läckert.
5. Vad är det märkligaste dubbelnamn du har träffat på? Sill Britt

Totalt maktlös!

Idag var dagen D, möte med alla inblandade. Som kan påverka mellantrollets skolgång. Vi sitter där allihop för att vi vill hennes bästa. Men de som skulle kunna hjälpa till, förändra och påverka - de var inte där. De andra barnens föräldrar. För vi fick det bekräftat, att det försigår en dialog där vi inte är inblandade. Där man utsett mellantrollet som syndabock och de förseelser de egna barnen gör ursäktas, bortförklaras eller förnekas totalt. Och där skolan inte kan förändra, för som de säger "vi kan tyvärr inte uppfostra föräldrar". Vi har även fått bekräftat att det finns en liten spindel i nätet, som manipulerar och styr. Med små subtila medel, så att när skolan försöker ta det med föräldrarna kan de lätt slå bort det. För det finns inget konkret att ta på. Och de kan alltid kontra med "men det är mellantrollet som slåss".

När en av skolans personal hade pratat med en förälder och sagt något om "mellantrollet är känslig, och ni måste visa en försåelse för det" så fick hon svaret "nej, inte när mitt barn är inblandat. Då har jag ingen förståelse". Så vi kämpar mot något vi inte kan rå på. Som vi inte är inbjudna till. Och som de i sin tur låter sina barn direkt eller indirekt ta del av. Så även mellantrollet kämpar en strid som är förlorad från början.

Fy fan för somliga människor säger jag! Som blundar för att sanningen faktiskt kan ha flera sidor. Som väljer den enkla vägen för att slippa engagera sig. Som skuldbelägger andra för att fria sitt eget barn. För de som väljer att offra en som inte kan värja sig, för att det är enklast så!

Trollmors bästa gren!

Mellantrollet: Mamma, vilken skola har Du gått i?
Trollmor: Först gick jag i grundskolan, den som alla måste gå i. Och sedan gymnasiet. Efter det gick jag en specialutbildning, som kallas marknadsekonom.
Mellantrollet: Har Du lärt Dig allt Du behöver?
Trollmor: Det tror jag aldrig att man gör helt, men man lär sig lite hela tiden.
Mellantrollet: Om Du gick sån där specialutbildning, är Du extra bra på det då?
Trollmor: Njae, jag är nog inte extra bra på något, men jag kan lite om ganska mycket.
Mellantrollet: Jag vet en sak som Du är extra bra på! Som Du är bäst på!
Trollmor: Jaså, vet Du? Vad är det för något?
Mellantrollet: Du är bäst på att vara mamma!
Trollmor: Tack raringen, det är ju faktiskt det viktigaste för mig.
Mellantrollet: Egentligen är Du mer än bäst på det
Trollmor: Jaså, hur tänker Du då?
Mellantrollet: Eftersom Du inte har haft någon mamma som har visat Dig hur man ska vara bra mamma så har Du fått lära Dig själv. Och det är ju ännu svårare.
Trollmor: Det kanske det är
Mellantrollet: Och då är Du ju en extra bra mamma. Tycker iaf jag!

Lite vårkänslor

Mitt senaste alster som jag är lite stolt över.

Måste dock bekänna att jag inte har fotat.....

I survived!

Två hela dagar utan dator. Frivilligt! Snacka om karaktär. Har varit ute i spenaten och insupit den analkande våren. Dock blev det inget förevigat den här gången, då digitalkameran fick total tuppjuck. Förmodligen en släng av vårkänslor, vad vet jag.

Annars var det mycket sova på Trollmor. Slocknade vid 22-tiden på lördagen efter att ha sovit middag i 2 timmar. Var lite orolig att jag därmed skulle slå upp mina ljusblå (som är gröna) i ottan, men tji fick jag. Lyckades sova ända fram till klockan 8. Så nu borde jag vara utsövd. Vi får väl se imorgon......

Årets första grillning avklarad och det smakade bra. Helgrillad fläskkotlett är aldrig fel. Och så har jag varit på shoppingtur med mellantrollet. De goda tiderna är nu svunna.... innan har jag handlat och kommit hem. Vad jag än visat upp har hon blivit överlycklig. No more! Nu är det en vilja av stål och hon tvärvägrar trollmors inblandning. Hon kan själv i högsta grad. Dock drar jag gränsen vid prinsesslika kreationer med djupa urringningar och mycket glitter. Vi lyckades iaf kompromissa utan blodspillan, så både hon och jag blev nöjda. Värre var det med lilltrollet som fick totalbryt när hon inte fått shoppa, så nu är det en ny tur inplanerad. Zumorgen! Och jag som inte är någon shopohollic direkt, om det inte gäller garn förstås. Men det är bara att strama upp sig, ta fram stora plånboken och de sköna skorna.

Kan kanske behövas som avkoppling, för imorgon är det möte. Med skolan. Och Bup.

Slutligen kan jag rapportera att SSK spelar i Elitserien igen. Inte direkt välförtjänt efter dagens match, men ändock....