För åtta år sedan, nästan exakt på minuten satt jag i köket och tittade ut i den eviga rymden. Tänkte på det som varit och det som komma skulle. De gångna åren hade inneburit så mycket sorg och vånda, som eskalerat de sista månaderna att jag knappt hunnit med att glädjas åt det barn jag väntade. Men den här natten sköt jag undan alla andra tankar, förpassade sorgen till mitt mörkaste inre och lät min förväntan ta plats.
Jag kände Dina ivriga rörelser inom mig, och jag kunde se Dig framför mig. En liten vacker tjej med en blick så djup att Din själ lyste igenom. Jag skrev några rader i min minnesbok, några ord till den dotter jag visste skulle komma innan morgondagens slut. De första ord jag riktat till Dig, ord som jag hoppas Du alltid kommer bära med Dig genom livet.
"Imorgon min älskade dotter kommer jag äntligen få möta Din blick. Efter alla år av väntan är Du här och jag lovar att jag ska göra mitt allt, för att stötta Dig på Din väg genom livet. Att finnas där för att ta emot om Du snubblar, trösta när Ditt hjärta värker, förklara om Du inte förstår men framförallt att älska Dig villkorslöst. Oavsett vad. Nu och för alltid. Din mamma"
28 minuter sedan
4 kommentarer:
Det var märkligt med liv i magen, sparkar och så. Ibland blev jag tokig av dom klockan fem på morgonen:-)
Oh, så vackra ord. Hoppas att dottern förstår att uppskatta dom...kanske när hon sjäv blir mamma
A-M, visst är det mysko att de är vakna när man själv sover och tvärs om
Trollmor, tack! Vi får hoppas det
Så fint skrivet...*torkar diskret en tår*
Skicka en kommentar