Efter regn kommer solsken...

Mellantrollet har nu gått nästan en vecka i sin nya klass. Och det går så bra! Det känns kanon och vi ser hur hon blir lugnare, tryggare för var dag som går. Och som en naturlig följd så går det då även bättre med själva skolarbetet. Visst finns utbrotten fortfarande kvar, men det är på hemmafronten. Och de bedarrar snabbare, framförallt går det att prata med henne.

Visst är det fortfarande något av en smekmånad, nyhetens behag och någon form av backlash kommer säkert. Men för varje dag som går utan incidenter gör att hon blir bättre rustad när (eller om...) den dagen kommer.

Häromdagen pratade jag med hennes tidigare fritidspedagoger och de sa med värme i rösten "att nu ser man en glad tjej med lyckliga ögon på skolgården, utan hotfull stämning runt om".Och som grädde på moset fick vi ett mail från den tidigare läraren som värmde, styrkte oss i att vi gjort rätt;
"Ni har varit utmärkta föräldrar att samarbeta med tycker vi alla i ettan - men som du säger så är det svårt att styra över alla olika "omständigheter".

Läxan jag lärt mig av det här är framförallt att lita på min intuition! Känns det fel så är det fel. Och då gör man något åt det. Försökt inte hitta lösningar där sådana inte finns, utan välj då hellre en ny väg. Ibland måste man ge upp fighten för att vinna kriget!