Dagen D är nu avklarad. Första riktiga skoldagen i en ny klass för mellantrollet. Och det gick bra! Och mellantrollet verkar trivas, hon bad att få gå längre på fritis! Hon som alltid bett att få bli hämtad tidigt. Och det känns så otroligt skönt. Att få hämta i skolan utan att ha ont i magen, utan att vara orolig. Bara få vara helt enkelt.
Och har fått 2 kanonsköna, stöttande samtal från föräldrar som varit totalt omedvetna om vad som försigått. Lite lätt skrämmande iofs, men ändock skönt att få stöd.
Däremot kan jag inte sluta att förvåna mig över vuxna människors ynkliga beteende - ett flertal föräldrar har vikt undan med blicken och snabbt rusat vidare efter ett mumlat "hej". Föräldrar som vi pratat mycket och nära med, som vi räknade som nära bekanta om än inte direkt vänner.
När jag fällde en kommentar om detta till en väninna (tillika förälder till en fd klasskamrat) säger hon "men Du får Du ju ta och släppa det där, det är inte nyttigt att ha såna hang ups". Hur trött blev jag inte då? Snacka om flathet. Det är inte så att allt är glömt och förlåtet bara för att vi har löst situationen (förhoppningsvis) för mellantrollet. Jag anser att problemet kvarstår, även om det inte längre är vårt. Det är nästa barn som nu kommer bli drabbat..... Och jag hoppas att det barnet har lika engagerade föräldrar som mellantrollet de facto har!
Inlägg
12 timmar sedan
9 kommentarer:
Hoppas Mellantrollet får det lugnt och roligt nu. Det är hon väl värd.
Hoppas,hoppas,hoppas att allt går bra för henne nu!!!
När nästa barn råkar illa ut, så kanske fler föräldrar vaknar upp, dom som har "gått på snacket" om att det bara var Mellantrollet. För jag tror också att problemet kvarstår och någon annan kommer nu att bli den som ska utsättas.
Så skönt att det verkar gå bra för Mellantrollet. Mobbing är otäckt och förekommer allt för mycket även på arbetsplatser. Ens hjärta brister, adrenalinet pumpar när ett eget barn utsätts. Det är aldrig den mobbades fel. Om omvärlden förnekar det som sker (inte orkar ta tag i sin egen skuld och del i det hela) finns det inget anant att göra än att vända dem ryggen, sträcka på sig och oförtrutet bygga upp ett bra liv.
Ni har gett Mellantrollet chansen. Ni visar att ingenting är hopplöst utan att det går att få det bättre!
Bra gjort!
Så underbart att höra att det ser at att ljusna för Mellis :-)
Och du, ta inte sån't skit från folk! Det är ingen j-a hang-up. Det är en uppriktig oro för att ett annat barn ska råka illa ut, och det är både högaktningsvärt och något som fler människor borde göra! Bry sig! Bry sig om andra för en endaste gångs skull.
Men som sagt. Underbart att höra att mellantrollet tycks trivas! :-)
Det känns roligt att det gick bra första dagen. Det är svårt med föräldrar som undviker eller så.. Vi själv kan det eftersom vi kanske är rädda eller vågar inte, för vi vet inte bara inte hur eller så. Det är synd om nästa barn som blir drabbat. Det är toppen med föräldrar som engagerar i sina egna barn. *håller tummarna*
Jag ska skriva samma som dom dom andra
Jätteroligt att det går bra för mellantrollet nu, hoppas att det håller i sej.
Vad dom andra föräldrarna anbelangar så - fattar dom inte vad dom gör? Nu när Mellantrollet inte finns där längre så kommer det ju att bli nåt annat barn som blir hackkyckling...puckon!
Och igen- vad skönt för mellantrollet som har föräldrar som ser när hon mår dåligt, för det verkar ju inte de andra barnen ha...
Åh, vad jag blir glad för mellantrollets skull. :)
Synd bara att det är det utsatta som ska behöva börja om, och inte den som utsätter...
Åh, lycka, lycka lycka önskar jag henne och er! :)
Tack! Fick idag ett mail från den tidigare läraren, där hon tackade för vårt otroliga engagemang och där hon framförde hur glad hon var för mellantrolelts skull. Samt att hon tyckte att vi var utmärkta föräldrar att samarbeta med. KÄndes skönt!
Skicka en kommentar