torsdag, november 30, 2006

Long time no see!

En gammal bekant dök upp idag. En jag inte sett på länge. Först kände jag inte alls igen henne. Sedan blev jag förvånad - varför kom hon nu, så här bara?

Vem det var? Fröken "Du ska inte tro att Du är något"! Fasiken jag ska nog sätta den där lilla damen på plats snart, en gång för alla.

Är det inte typiskt? Just nu när jag behöver allt självförtroende jag kan uppgringa så kastar sig Fröken Jante över mig, sväljer mig med hull och hår. Trots att jag kämpar emot och skriker infernaliskt.

Men tänk om hon har rätt? Tänk om ingen vill ha mina alster? Om ingen gillar mina smycken, skålar eller fat?
Det är lite fånigt det där, så länge jag inte har provat så kan jag sitta här hemma på kammaren och inbillla mig att jag är "konstnärligt". Men nu ska jag ut i verkligheten, pröva vingarna och se om de bär. Shit, kan väl lugnt säga att jag är n e r v ö s! Redan nu, och det är mer än 1 vecka kvar. Jag kommer att vara odräglig under veckan om kommer. Så nu har ni fått en förvarning - håll er undan *S*

onsdag, november 29, 2006

En blick bakåt

Höst, i slutet av novembers dystra månad. Efter en tuff tid började jag äntligen se solen igen, såväl på himlen som i mitt inre. Vi hade äntligen börjat glädjas åt den graviditet som vi väntat på i åtta långa år. Nu var vi halvvägs på en väg som hitintills bjudit mycket oro, fostervattenläckage, förvärkar och mycket annat. Nu vågade vi äntligen se frammåt, glädjas åt den lilla tjej som fanns där inne.

Jag var tidigt på jobbet, med mycket att ta igen efter två veckors sängläge. Viktiga möten väntade, beslut skulle tas och tidsplaner spikas. Telefonen avstängd med stränga tillsägelser om att inte ens Kungen själv fick störa satte jag igång. Fokuserad och målmedveten, äntligen i farten igen efter veckor av grubbel och funderingar.

Då ringer telefonen! Jag ignorerar den, försöker koncentrera mig men telefonen ger inte upp. Höga, gälla signaler och jag sliter till slut upp den. Frågar med arg röst varför jag får samtal när jag bett om att inte bli störd. Tjejen i andra änden säger försynt att det är från Frankrike, att jag bör ta samtalet.

Genast blir den tidigare så soliga dagen mulen, humöret dalar och jag ser framför mig ännu ett samtal med min mor. Som är ledsen, besviken, förbannad, hysterisk eller något liknande tillstånd, men framförallt onykter. Även så här dags på morgonen.

Med iskall röst svarar jag på samtalet som släpps fram. Hör en för mig okänd stämma tveksamt fråga efter mitt namn. När hon hör mitt jakande svar säger hon med svag röst att min mor är död. Att hon tagit sitt liv den gångna natten. Hon finns inte längre. Och inte heller hoppet om att allt en dag ska bli bra. Att jag ska få en mamma. En mormor till mitt väntade barn.

Just idag är det åtta år sedan det samtalet. Jag har hämtat mig från chocken sedan länge. Men jag tycker fortfarande illa om tidiga telefonsamtal.

Rikspucko?

Ibland blir jag lite nervös för mig själv.....

Färgskrivaren säger upp sig. Mellantrollet bryter ihop för den vackra julbilden hon har i läxa inte går att skriva ut.

Trollmor meckar och donar efter konstens alla regler.

1. färgpatron intakt - check
2. rengöring av munstycke - check
3. utskriftskontroll - check
4. färginställningar - check, lilla rutan för "enbart svart" är inte ifylld.

Allt fungerar klockrent UTOM den lilla detaljen att färgen inte kommer ut. Enbart svart! Här hemma har vi ingen annan datasupport än undertecknad, så det blir till att ringa. Vi kör enligt konstens alla regler once again, problemet kvarstår.

Tar sedan en lååång paus, för att sedan gå på eländet igen.

Och vet ni vad? Om man glömmer ta bort skyddsfilmen är det lögn i helvete att få ut färgen!

Hjälp!

BRIS vet väl de flesta vad det är. Och det är bra att det finns. Men jag efterlyser något för oss föräldrar. FRIS kanske redan finns? Men jag är på jakt efter FRTS! Står alltså för

Föräldrars Rätt Till Sömn
Vet ni hur korkad jag blir med 6 timmars sömn per natt? Oftast uppdelat i 2 etapper. För att inte tala om vilken het kandidat jag blir till Årets Mänskliga Blodhund. Allt som inte sitter fast med silvertejp hänger dinglar fritt. Iofs är fördelen den att jag redan är juldekorerad. Kanske ska kamoufflera rynkorna med glitter så ser det mer piffigt ut.
Så om ni ser en människa med maniskt stirrande (röd) blick, insnord i glitter, vackla fram på gatorna - don't be a stranger - det är Batbut! Så kom gärna fram och säg hej.

tisdag, november 28, 2006

Puppy Love

Lilltrollet: Mamma, jag är kär i V!
Trollmor: Vad mysigt! Går han också i sexårs?
Lilltrollet: Nej mamma, han är nästan vuxen.
Trollmor: VA!?!? Hur gammal är han då?
Lilltrollet: Han går i 2:an!
Trollmor: Jaha, okej. Är han schysst kille?
Lilltrollet: Jätte. Och jag tror han är lite kär i mig också.

Trollmor: Det var väl mysigt. Varför tror Du det?
Lilltrollet: För vi brukar leka på rasterna. Och så håller han handen ibland.

Trollmor: Gullig kille! Känns det bra?
Lilltrollet: Jo, fast jag är lite orolig.
Trollmor: Jaså, för vad?
Lilltrollet: Men tänk om han vill pussas då?

Trollmor: Det kanske han vill, men det behöver Du absolut inte göra om Du inte vill.
Lilltrollet: Det är synd det där med pussar mamma.
Trollmor: Jaså, på vilket sätt?
Lilltrollet: Jo men jag gillar ju inte pussar vet Du. Annars vore kärleken perfekt!

måndag, november 27, 2006

En stilla undran

Är det ett ålderstecken om man stukar knäet när man böjer sig ned? Eller är det bara jag som är ute och knasar mig igen? Ont gör det. Får nog ge fasiken i mitt gästframträdande hos Riverdance, måste ju vara i form till Holiday on Ice! Nu går jag och lägger mig, ska ömka mig lite. Visst är det världsasynd om mig idag?

Godnatt!

ps 1: Eftersom Mr Rankin inte har något nytt att komma med tänker jag krypa till kojs med Mr Robinson. Inte riktigt lika gripande, men klart angenämt

ps 2: Om någon känner för att titta vidare på fusingprylar och ni befinner er i Stockholm den 9-10 december, maila mig får ni mer info

söndag, november 26, 2006

Trollmor har glasat...igen

Var och tömde ugnen, så här är lite nya alster som är "halsband to be" när som helst....

Synden straffar sig osv....



Inte för att jag vet om det var min liderliga dröm om Mr Mini (TC även kallad) eller om mitt hektiska tempo kan ha något att göra med saken. Hur som så vaknade jag igår med en dundrande huvudvärk och en kropp som kändes som den dragits genom en stenkross i ultrarapid. Ryggläge intogs och jag har nog sett vartenda skitprogram som går att uppbringa. Idag har det varit något bättre, men inte direkt full speed på trollmor inte. Men lite stickning hann jag med iaf.... Nu till de små trolldamerna.

lördag, november 25, 2006

Anja & Jag

Anja Person åker skidor.
Ganska bra faktiskt.
När hon vinner gör hon sälen.
Det ser lite charmigt ut.

Ibland när jag åker buss gör jag sälen.
Det ser inte alls charmigt ut.
Ont gör det.
Smutsig blir jag.

Men ändå... jag & Anja liksom

fredag, november 24, 2006

Oh la la...

Här går det undan! Nyss var det måndag och vips blev det fredag. Känns som jag jobbar som ett litet gnu just nu, huvudet kokar och jag får anstränga mig för att komma ihåg att andas. Fokusera är mitt andra namn just nu. Det är väl ingen idé att säga "snart blir det bättre", det är nog ingen som tror på. Till råga på allt har jag sagt okej till 3 kunder till. Varför gör jag på detta viset?

Inte nog med det, sedan måste jag självfallet sticka, sy, måla, fusa och läsa också. Jag är mest frustrerad över att jag inte hinner med keramiken. Träna? Starka fingrar och snabbt huvud har jag fått - gills det?

Märk väl, tid finns för trollungarna. Är hemma kring fyra rycket varje dag, lämnar varje dag i skolan och ägnar hela helgerna åt de små liven så de får nog en redig mamma dos. Fast visst, det kunde vara mer. Kanske dags att ta in någon i mitt lilla företag? Någon som jag kan piska ordentligt medan jag själv ligger på soffan och knaprar praliner. Inte dumt det inte!

För övrigt vill jag meddela att tanter på Östermalm är en mycket mystisk sort. Var annars i denna världen ser man hårdondulerade damer med päls, högklackade pumps och mummelbyxor knata IFRÅN affären med kundvagnen. De kan ju inte förstöra sina nypreppade naglar med att bära inte.

Det å andra sidan är ingenting jämfört med den irritation jag kan uppbåda när jag sitter på tunnbelbanan och den raffiga, businessdressade donnan bredvid mig TUGGAR TUGGUMMI MED ÖPPEN MUN! Jag blir skogstokig! Efter att ha försökt stirra ut henne funderade jag på om jag skulle säga något eller förflytta mig. Jag var snäll idag, jag flyttade på mig.

Avslutningsvis innan jag tar mig stapplandes in i soffan, för att mumsa fotsvettsluktande ostar och sticka i väntan på idol (ja, det är nya halsdukar på G - nu i barnstorlek i klart gnistrande glada färger med mycket glitter i) kan jag meddela att jag nästan blev hjältinna idag! Alltså, jag hade blivit det om jag gått på banken 5 minuter senare. För då hade jag hamnat mitt i rånet. Och med tanke på mitt humör idag hade jag förmodligen skällt ut dem efter noter. Bankrånarna alltså! Kanske tur att jag inte var där.....

Nu struntar jag i er! En stund iaf.... *s*


ps: vet ni hur jag ser ut nu? Som en liten Duracellkanin på crack. Rusar runt och försöker fixa allt på en gång. När jag blir så här stressad rusar hjärnan på och jag är redan framme vid nyår, funderar över menyn.... Tror jag ska ta mig ett glas vin istället

torsdag, november 23, 2006

Trollmor, en fallen kvinna

Häromnatten vaknade jag med ett ryck. Paniken rusade runt i kroppen och jag var alldeles kallsvettig. Vad hade jag gjort? Hur kunde jag göra så? Efter ett långt liv i trohet hade jag hoppat över skacklarna och det med råge. Bedragit min älskade Trollfar! Bara för att vi var inne i en svacka. Hur går man vidare efter en sådan sak?

Värst av allt. Jag bedrog honom med en man jag defintivt inte gillar och garanterat inte finner vare sig attraktiv eller sexig.

Nu vet jag att gör man sådan här dumhet så ska man egentligen hålla käften, man ska absolut inte lämna ut den andra parten. Men så är i förtroende kan jag avslöja vem det var. Även han har iofs en del att förlora, nygift som han är.

Tom Cruise!

Kan ni haja det? Hur i helskotta kan man drömma så infernaliskt tokigt?

onsdag, november 22, 2006

Nu är jag här igen!

Försvann lite där, efter min lilla snyftsejour. Nej, jag ska inte raljera om det, men jag blir lite generad när jag är sådär emotionell. Ska genast skärpa ihop mig! Promise. Och apropå det så blev jag lusläst häromkvällen. Av en relativt nära släkting. Hon tyckte jag var dryg och totalt utan empati. Jag skulle jobba med min ödmjukhet och inte tro att jag är förmer än andra. Måste säga att jag blev lite paff.... Riktigt så har jag inte direkt sett mig själv. Undrar om det är fel sikte inställt på självbildsskådandet igen?

Otroligt jobbigt samtal var det, inte så mycket för det som hon sa som för hennes sätt. Det var som att få mamma tillbaka igen. Med de sena kvällssamtalen, inte helt nykter och ett evinnerligt ältande om vilka som gjort vad mot vem. Och så den eviga kritiken, mot mig. För att jag är lik min far, att jag saknar känslor, att jag bara bryr mig om mig själv. Och inget som jag sade föll överhuvudtaget i god jord. Jag kunde göra avbön tusen gånger för saker jag aldrig gjort, protestera eller bara vara tyst. Inget hjälpte what so ever, eftersom syftet enbart var att provocera fram ett gräl. Förmodligen för att skaffa ett alibi till drickandet. Och med det somnade jag igår. En riktig flaschback sejour som inte var ett dugg angenäm.

Kan väl tilläggas att jag drömde lätt mysko drömmar då. Bl a att jag blev otroligt osams med min bästa väninna. Hon var helt plötsligt ett ondskefullt väsen utan dess like och jag en yssepysse liten mes som tog emot allt elakt hon sa. Och i verkligheten är det snarare tvärs om.... Inte så att jag är elak direkt, men är det någon som är snäll så är det fasiken hon! Undrar vad mitt undermedvetna egentligen var ute och for efter? Inga fler sådana drömmar, tack. Då föredrag jag t o m drömmen från natten innan... även om den inte var riktigt rumsren...*s*. Fast det kan jag blogga om en annan dag!

Nu ska jag sova mig så vacker som det går. Wish me luck!

måndag, november 20, 2006

Kvällsepilog

Kärlek är inte lätt. Inte ens kärleken till ens förstfödda barn. Att älska så att hjärtat värker, att vilja lösa alla problem och låta Din väg till mognad bli rak. Eliminera alla hinder så att Din promenad blir njutbar och lätt. Låta Dig slippa alla strider, bära Din smärta och låta Dig växa upp med fnitter, lek och glädje.

Men det hjälper Dig inte på sikt. För problemen skjuts då på framtiden och en dag måste Du möta dem. Tar vi dem inte idag så växer de sig allt större, rotar sig i Din själ och tar fäste för evigt. I mitt inre så vet jag att den kamp jag låter Dig föra nu hjälper Dig i framtiden. Att det är av kärlek och välmening. Men ändå.

Du har fått kämpa hela Ditt liv, som frö för att fästa i mitt inre. Din tid i min kropp blev en tung resa och Din ankomst dramatisk. Du har fått kämpa mot sjukdomar, fördomar och oförstånd. Och Du måste fortsätta kämpa. Utan att bli bitter eller hård. Kämpa för att klara av Din omvärld och leva i den, följa dess normer. Men samtidigt bevara Din mjukhet & klokhet, låta Din filosofiska sida få utvecklas och hämta Din näring av naturens skönhet.

När det känns som tyngst vill jag bara ta Dig i min famn, söka mig till en stilla plats i skogen. Leva i stillhet, nära naturen och bygga en borg åt oss. Njuta av det enkla i tillvaron, utan störande inslag. Bara vi. I kärlek. Men så ser livet inte ut. Inte nu. Aldrig någonsin.

Jag kan aldrig ge Dig en lycklig och enkel barndom. Jag kan inte blåsa bort det onda eller läka Dina sår. Jag kan bara ge Dig min ovillkorliga kärlek. Alltid finnas där för Dig. Som stöd och med en trygg famn att vila i. Och jag hoppas det räcker. För det finns inget annat jag kan göra.

Trollmor tar lärdom

Sorry, men nu blir det tungt igen. Trogna läsare vet att mitt älskade mellantroll är lite speciell, oftast på ett bra sätt men ibland har hon svårt att hantera det. Det är en alldeles för klok, konstnärlig och djup själ i denna lilla kropp och hennes tankar bär iväg med henne på resor som hennes kamrater inte kan följa med på. Då kommer frustrationen av att inte bli förstådd, sorgen av att inte riktigt vara som andra i kombination av ett utanförskap. Med rätt verktyg och stöd kommer hon och hennes omgivning ha stor glädje av dessa egenskaper, men idag är de inte alltid så lätta att leva med. Vi får hjälp, men det är inte gjort i en handvändning och under tiden ska hon klara av det dagliga i skolan. Efter kloka råd från bloggare har vi lagt om kosten, tillfört fett och Omega 3 samt reducerat socker till ett minimum. Det har gjort klara resultat och förra veckan var en bra vecka. Och självklart blev förväntningarna på den här veckan än större.

I helgen hade vi en del aktiviteter; övernattande kompis, teaterbesök och så hoppborgen på söndagen. Och det blev för mycket för henne, själen var inte riktigt utvilad när skolveckan började och det satte spår direkt. Konflikt, även av mindra grad än tidigare. Mellantrollet hamnar i klinch med sin ex.bästis, men istället för att ta ut det på henne så hamnar tredje person i fokus för hennes frustration. Och idag var det dags igen, med en rejäl knuff i ryggen som resultat. Samtal till barnets mamma, tusen ursäkter vilka togs emot av frostig röst - vilket jag kan förstå, men jag vet ärligen inte vad mer jag kan göra.

Börjar morgonen med samtal hos BUP, vilket iofs var bra och efterlängtat samtidigt som det blev tungt. Visst vet jag att mellantrollet behöver hjälpen, men samtidigt fanns det en liten strimma av hopp som inom mig ville att de skulle säga "nej, men kära Du - det är inga som helst problem, det är Du som överreagerar". Men så blev det inte.

Avslutade sedan dagen med utvecklingssamtal, vilket egentligen var bra. Mellantrollets förmågor lyftes fram, men självfallet fanns där en hel del att jobba med också. Både skolmässigt såväl som socialt. Fullkomligt naturligt för alla sjuåringar, och framförallt för en tjej i mellantrollets sits. Men jag hade svårt att ta det till mig på rätt sätt. Själv är jag bortskämd med att ha haft det otroligt lätt i skolan, alltid ett av klassens ljus. Jag insåg snabbt att jag haft helt fel förväntningar på mellantrollet, när jag märkte vilken besvikelse jag kände inom mig.
Hennes bedömning låg på bra genomgående, när det gällde det faktiska skolarbetet. Och det är bra, jag vet det. Men med facit i hand förstår jag att jag hade förväntat mig mer! Jag måste verkligen se till att jag inte lägger över det på henne, att jag lyckas förmedla hur duktigt jag tycker hon är. Låta bli att dra paralleller till mig själv, utan utgå ifrån henne och hennes förmåga.

Jag trodde i min enfald att jag gjorde det, men känslan jag fick idag berättade något helt annat för mig. Förmodligen har jag undermedvetet pressat henne, utan att se det. Och det är något jag lovat mig själv att aldrig göra! Så nu får jag ställa mig i skamvrån, tänka till och agera annorlunda. Även jag har läxor att lära....

söndag, november 19, 2006

Sköna söndag

Idag var det sovmorgon för trollmor. Hur skönt var det inte att förvirrat vingla in i badrummet strax efter 6, sincillera och sedan som på radar knata tillbaka in i sovrummet där jag lyckades knoppa i 3 timmar till! Så idag har jag sett ut som en nyponros, nyutsprungen och skär (skulle inte tro det...).

I övrigt kan jag rapportera att jag missade det där med vilodagen, igen. Är ni förvånade? Fast ganska lugnt tog jag det, lite hoppborg med småtrollen (fast jag satt mestadels vid bordet och stickade). Kreativitetsmässigt har jag legat lågt, lyckades färdigställa ett brokaddrapperi till hallen. Guldigt och fint blev det, måste säga att jag är klart stolt. Framförallt är jag glad att jag slipper se alla jackor, kappor och skor som trängs där bakom. Lite halsdukar har det iofs blivit, mestadels till små troll dock. De är nog de mest halsdukeutrustade barnen i hela Storstockholm *s*.

Eftersom jag är blondin kan jag med gott samvete delge er följande lilla episod, direkt från fablernas värld:

En blondin kliver in på biblioteket, går fram till disken;
- En Big Mac tack.
- Men snälla fröken, det är är ett bibliotek.
- Oj då ursäkta. En Big Mac tack!

lördag, november 18, 2006

En groda månne....

”Ett mycket ovanligt ärende eftersom vi sällan är inblandade i påkörningsolyckor i tunnelbanan där offret klarar sig.”

Hur lät det? Taget från dagens Metro appropå en hemlös som har ett stort skadestånd att vänta, efter närkontakt med ett tunnelbanetåg.

citat - Ragna Forslund/SL

Trollmor och odjuret!

Jepp, så var då det klart. Mellantrollet och jag på musikal, Skönheten och Odjuret, med 4 timmars sömn i baken. Gissa hur det gick?

Hur som, här kommer en kort recension av föreställningen:

1:a halvlek - gamnacke och lite lätt sömndreggel från Trollmor. Mellantrollet puffade mig hårt i sidan när snarkningarna blev för högljudda. Tänk att få skämmas så för sin mor när man bara är 7 år!

2:e halvlek var jag med hela matchen. Och det sjöngs. Och det dansades. Själv blev jag lite småförtjust i herr Ljustake, gillar killar med humor. Gaston var inte heller helt fel i rätt sammanhang, dock inte i möblerade rum. Så är jag lite svag för killar som har "farlig" stämplad i pannan också. Måste vara mitt Florence Nightingale komplex.

Men Odjuret! Ja vad ska jag säga? Kort och koncist - det var högre odds på att bli betuttad i honom som odjur än som prins!

Lång natts färd mot dag.....

Visst lät det som en kanonidé. Att Mellan- och Lilltrollet skulle ha var sin kompis att sova över. Jag menar, vi har ju gjort det förut. Och det har gått bra. Eller? Jag inser att jag har en otroligt bra förmåga att förtränga vissa saker.... Hur som, glada i hågen plockades det hem 2 förstagluttare och 2 försöksskolister tidig fredags eftermiddag. Väl hemma mojades köttfärsen ihop och barnarbetet startade. Köttbullsrullning, dukning och lite annat stök i köket.

So far so good. Bolibompa ger alltid en viss andhämtning och sedan startade vi stick- och virkskolan. Många långa virkade band blev det. Och alla gosedjuren utrustades med vinterhalsdukar (som Trollmor fick färdigställa på löpande band).

Sedan den (för mig) efterlängtande stunden - nattning! Med en from förhoppning att jag skulle kunna glutta lite på idol i min ensamhet (trollfar hade låst in sig i sovrummet). Effektiv som jag är delades de in i 2 grupper, röda och blå gruppen. När den ena gruppen borstade tänderna så hoppade den andra i nattlinnet ovs. Och så blev det sagoläsning. De små försöksskolisterna slocknade tämligen snabbt och enkelt kring nio snåret, då började den riktiga utmaningen!

In i tältlägret i mellantrollets rum, där vi gjort en gigantisk säng på golvet. Madrasserna var fullproppade med gosedjur, böcker, ficklampor och annat "bra att ha" stuff. Så läste jag. Och läste. Och läste. Och berättade sagor. Och mer sagor och lite till sagor. Klockan 22 gav jag upp, sa med sträng röst "sov" och gick ut. Sedan började karusellen.... Vatten. Kissning. Godnattkram. Och så lite kissning igen. Hungriga. Vatten. Och så vidare.

Strax före midnatt slocknade de av utmattning i mitt knä i soffan. Höll fasiken på att knäcka ryggen när de skulle bäras in. Sedan stöp jag i säng, slocknade vid 1 för att vakna mitt i natten när mellantrollet kom tassandes. Lyckades knoppa in igen för att strax efter 6 vakna av de minsta trollen som kom in med gråt i rösten! Det var inbrottstjuvar i lägenheten! Mystiska fotsteg, dörrknackningar och knakande. Så det var bara att gå upp, sätta sig i soffan igen och sedan försöka hålla dem lugna. Pedagogiskt förklara tidningsbud, hissen som låter och andra saker. Klockan 7 var alla trollen uppe och det var bara läge att laga frukost.

Kan säga att jag är lite lätt trött i ögonen idag. Så om ni råkar vara på "Skönheten & Odjuret" idag, hör någon som snarkar - då har ni mött Batbut!

fredag, november 17, 2006

Guess who!


Gissa vem jag tänkte på när denna skapades?

1:a pris är en resa till en exotisk liten ort där det vimlar av rondellhundar, även känd för glamorösa damer och ett av Sveriges bästa lunchställen. Väl där mottages ni av stadens främsta representant, som kommer introducera er för fyrfota vänner, heavy shopping och samt en&annan rökpaus.

torsdag, november 16, 2006

Jag är här nu!

Har ni väntad? Suttit och bitit på naglarna, funderat på vad attan ska den däringa Batbuttan hitta på idag då? Kanske åkt rullskridskor nedför Sergeltrappan och slutat som ett frimärke i en betongpelare. Eller försökt sig på matlagning i den högre skolan och fastnat med brösten i fonduegrytan. Kanske hittat på någon nytt pyssel som innebär superlim med resultatet att håret numera är millimeterkort.

Men ni kan andas ut! Hela långa dagen har gått utan vare sig krämpor, blåmärken eller blodvite. Inga tabbar (iaf inte som jag kommer ihåg) har inträffat. Jag har varit vuxen hela långa dagen. Och kvällen.

Enda jag inte riktigt kan få ihop är tiden. Inse att jag egentligen inte har tid att jobba. Jag vill sitta i ateljen hela dagarna. Göra lite skålar här, lite smycken där för att sedan ta en paus och kleta ihop ett lerfat. Sedan hämtar jag inspiration när jag duttlar lite färg på en duk, för att sedan avrunda med lite silverlera.

Sedan när jag kommer hem hämtar jag kraft genom att krypa upp i favvostolen och sticka några halsdukar, innan det blir dejtdags med John Blund. Och dessemellan måste jag klippa några kapitel i en blodig deckare så att jag verkligen får mitt lystmäte fullt.


Ej att förglömma matlagningen, som gärna får ta lite tid och skapas fantasifullt (till småtrollens stora sorg).

Hur i helsicke ska jag hinna ha eget företag också? Hallå, mencenat sökes. Pronto!!!! (har ni hört den förut?)

Nu ska jag hoppa i säng. Idag är det herr Robbins som förgyller min tillvaro. P g a sen hemkost får jag köra dubbelt idag, dvs sticka och läsa samtidigt. Lite knöligt, men skam den som ger sig!

Goder afton Sweden, var ni än är

onsdag, november 15, 2006

Blame it on the boogie....

Mellantrollet: Mamma, kommer Du ihåg när jag gick på dagis?
Trollmor: Ja, gumman. Var det något särskilt Du tänkte på?
Mellantrollet: Då var Du brunhårig.
Trollmor: Det var jag nog.
Mellantrollet: Jag var aldrig arg då.
Trollmor: Nej, inte så ofta inte
Mellantrollet: Och i 6 års var jag inte heller arg
Trollmor: Nej, gumman inte ofta inte.
Mellantrollet: Och då var Du rödhårig
Trollmor: Ja.....?
Mellantrollet: Och nu blir jag arg och slåss ibland.
Trollmor: Ja, det händer ju....?
Mellantrollet: Och nu är Du ljushårig!
Trollmor: Ja...?
Mellantrollet: Där ser Du! Om Du blev röd- eller brunhårig igen så skulle jag sluta!

Varm i hjärtat

Igår åt jag lunch med en gammal klasskompis. Insåg att det var över 25 år sedan vi slutade gymnasiet... Det var iofs inte så roligt. *s*

Men däremot fick jag en komplimang som värmde in i själen (och yes I know, det är ego tripp just nu). Inser just nu att jag börjar förklara mig, be om ursäkt för att jag sitter här och höjer mig själv till skyarna. Shit the same, ni måste ju inte läsa om ni inte vill.

Snacka om mesig jag är, men hur som - så här sa hon:

"Jag har alltid tyckt att Du varit smart, snygg och kompetent men jag har aldrig avundats Dig för Du har aldrig verkat lycklig tidigare. Du hade full sjå med att hålla ihop utan att braka. Idag däremot är jag glad för Din skull för jag ser en människa som verkar hel, harmonisk helt enkelt"

Och det gör mig glad, att jag har liksom blivit hel. Även om just idag inte känns som en sådan dag för de små trollen (framförallt det minsta) har gett sig fasiken på att se hur lång stubin Trollmor har. Det slutade med att jag bar ut henne ur skolan, med kläderna under ena armen och litet troll under andra. Allt ackompanjerat av hennes illvrål! Ingen direkt diskret sorti....

Uppdaterad: 20:47
Inser själv hur pinsam jag är. Lite så jag skäms faktiskt, men är jag så dum att jag skriver ett sånt inlägg så får det stå kvar - jag kanske lär mig något!......

tisdag, november 14, 2006

Perfect match!

Nu har jag testat mig. Igen. Den engelska lilla Myran har hittat en liten rolig test. Vilken tur att det blev en bra match, för då kan jag ju fortsätta vara gift med trollfar......*s*. Ska bara övertyga honom om att han behöver min dominanta sida.... och så kanske jag ska bli lite mer aktiv (nej, jag lovar - skojade bara!)

Trollmor: Karaktärstal Sex, de med karaktärstal sex brukar blomma ut sent i livet. I ungdomen kan dessa personer vara försiktiga och rädda för att binda sig.
Trollfar: Karaktärstal Fyra, en person med karaktärstal fyra söker ofta en dominerande och aktiv partner. Tyvärr brukar fyror vara dåliga på att hitta en partner som passar bra.

Kompatibilitetsanalys för Person 1 och Person 2:
Det här är en utmärkt kombination. Vanligtvis brukar ett förhållande där två litet blyga personer ingår bli tråkiga och händelsefattiga. I det här fallet är det snarare tvärtom. De lika personligheterna har en mycket stärkande effekt och strävar åt att båda parterna försöker överglänsa varandra i att hitta på roliga och intressanta aktiviteter. Utåt sett kan förhållandet verka litet stelt men på insidan är det en av de bästa kombinationerna med glödande passion. Allra bäst fungerar förhållandet om det inte uppstår för tidigt* i livet, och om de båda har haft ett förhållande** tidigare. Samstämmighet: 95%


* vi var båda en bit över 30
** inte bara ett... och inte bara med varandra...

Höll på glömma.... stickrapporten idag är enbart 1 halsduk och 1/2 par lovvikavantar.... Imorgon ska jag köpa mer garn. Jag kanske ska bli grossist istället??????

Nytt rön från Trollmor

Om Du ser tvättetiketten på tröjan så är den inte bara bak och fram, den är även på avigan.
Detta har jag lärt mig den empiriska vägen.
Idag
På ett kundmöte...

måndag, november 13, 2006

Katten på råttan....

Situationen för mellantrollet i skolan är mer eller mindre densamma. Läraren är fortsatt bra, men att förändra en infekterad situation med lite personella resurser görs inte i en handvändning. Nu har läraren fått hjälp i form av en erfaren fritidsledare, med mycket skinn på näsan. En madame med några år på nacken som är van vid starka tjejgrupper och gängbildningar. Det känns positivt.

Vad som inte är postitivt är hur mellantrollet agerar i vissa situationer. När hon upplever sig orättvist behandlad, när det blir stressigt eller när hon tycker att hon inte får gehör för sina åsikter reagerar hon med att säga ifrån. På skarpen. Det är iofs bra. Tyvärr så slår det ofta över. Istället för en bestämd röst så blir det skrik. Och när inte det räcker så slår hon. Dock inte antagonisten (dvs den tidigare bästisen), utan istället en den 3:e tjejen.

Både jag och läraren ser spelet, den f d bästisten triggar igång mellantrollet, oftast genom att spela ut den 3:e tjejen och då blir mellantrollet rasande - men inte på den som manipulerar utan den som blir manipulerad. Snacka om soppa! Och vem blir boven - såklart mellantrollet! Vilket iofs är rätt för hon ska inte slåss "no matter what". Men hur i helvete ska vi få henne att sluta?

Jag förklarar, jag förmanar, jag förbjuder - men jag kan ju inte vara där när det händer och då brinner det till, då reagerar hon instinktivt och så slåss hon. Och det är alltid samma scenarion, bästisen - mellantrollet och den 3:e tjejen. Med samma resultat. De övriga klasskamraterna ser självfallet bara mellantrollets roll i det hela, och jag är orolig för att mellantrollet kommer att bli helt ensam. Klasskamraterna ser ju bara en tjej som blir arg, skriker och tar till nävarna. Självklart att de drar sig för att leka med henne då. Och det scenariot är inte behagligt att tänka på.

Att lösa den underliggande konflikten kan vi inte göra i en handvändning, även om vi jobbar på det. Det vi måste göra är att hitta ett sätt för att få mellantrollet att hantera sin frustration. Finns det någon som har bra tips, råd, idéer så tar jag tacksamt emot.

söndag, november 12, 2006

Manisk, moi?


Lite kanske... för nu blir det halsdukar i 180... för att färgerna är så läckra, garnet så häftigt och det går så attans fort. Så please, antingen får ni stödköpa innan jag dränks av halsdukar eller så får jag skaffa mig en ny mani. Vad tror ni om eldslukning?

Annars har jag varit en god dotter - städat pappas lägenhet och bjudit på fika - och en god hustru - maken fick en skjorta och lite hemmagjorda teckningar, dock inte av mig. Fick jag guldstjärna nu?

lördag, november 11, 2006

En komplimang?

Mellantrollet: Mamma, Du är inte riktigt klok
Trollmor: Är jag inte? Hur då menar Du?
Mellantrollet: Du är ganska barnslig för att var sådär gammal
Trollmor: Ja, det kanske jag är. Är det bra eller dåligt?
Mellantrollet: Det är ganska bra. Det gör inte så mycket att Du är barnslig.
Trollmor: Nehej, det var ju bra.
Mellantrollet: För vet Du mamma, jag är ganska klok så jag kan ta hand om Dig.

Min alldeles egna dag!

Igår hade jag en ego dag och det var inte alls dumt. Tror jag ska unna mig lite fler sådana framöver. Även om det blir lite dyrt...... Dels i utebliven fakturering och dels i ren konsumtion. Men what the heck, det är det värt!

Kan väl säga att det gick en och annar krona igår. På vad då kan vän av ordning undra. Svaret är shopping! Major, serious heavy shopping. Jag är väldigt duktig på det, en ren naturtalang måste jag säga. Undra om det går att göra karriär på något sådant.

Nu kommer väl er följdfråga per automatik, shoppat vad då? Och så tror ni jag ska rapportera om snitsiga små outfits, höga klackar och annat flärdfullt. Men icke sa Nicke - bättre upp!

Jag har shoppat bulls eye glas! Och en borr. Och lite confetti. Och annat smått och gott. Visst låter det läckert? Det är faktiskt bättre än sex. Iaf i mina ögon.

Att låta mig shoppa loss i en glas- och keramikverkstad får mig att dreggla värre än värsta blodhund. Och det gjorde jag igår. Båda alltså. Dregglade och shoppade loss. Många halssmycken lär det bli. Och skålar. Och fat. Nästa steg är att starta en webb shop och hoppas det finns några intressenter out there. Beställningar mottages tacksamt *s*.

Gårdagen avslutades med tjejmys med lilltrollet med tillhörande kamrat, vars mamma är tillika min kamrat. Och fusingkollega. Gäller förena nytta med nöje. Nice hade vi, enda kruxet var att lilltrollet lyckades totalt röra ihop dygnets timmar. Klockan 01.00 var hon vaken och ville äta frukost. Klockan 03.00 vaknade hon igen och skulle leka. Två timmar senare tyckte hon det var dags för morgon TV. M a o har vi ett trött gammalt troll här idag. Och ett mycket trött litet troll. Får man lägga sig före Bolibompa en lördagskväll?

fredag, november 10, 2006

Konsumentupplysning

L'Oreals 460 fungerar inte som täckstift.
Om man inte är clown vill säga.

Jag är inte clown så jag går och tvättar mig.

Vardagskärlek

Mellantrollet: Jag tycker inte om när Du blir arg mamma
Trollmor: Jag vet gumman. Och jag tycker inte om att bli arg heller. Jag är ledsen för det.
Mellantrollet: Jag med.
Trollmor: Men förstod Du varför jag blev arg?
Mellantrollet: Ja, för jag lyssnade inte.
Trollmor: Nej, och när jag sagt till flera gånger som blir jag arg gumman.
Mellantrollet: Jag vet. Och vet Du mamma, det gör inget.
Trollmor: Jaså, varför inte?
Mellantrollet: För att Du gör det för att Du älskar mig!
Trollmor: Helt rätt hjärtat, Du är klok Du.
Mellantrollet: För om Du inte älskade mig skulle jag få göra som jag vill.
Trollmor: Mitt i prick vännen. Hur har Du blivit så klok?
Mellantrollet: Jag är nog född sån

torsdag, november 09, 2006

Nu attans!

Jag är på G! Så måste det vara. Mot ära och berömmelse. Bevis? Behöver ni verkligen det?

Okej då, jag har fått en copycat!

Det om något är väl tecken på att man är het eller?

Tänkte bara informera er lite ödmjukt så här på kvällskvisten. Om ni nu hade tvivlat alltså...*s*


Btw, stickstatus sedan sist: 1 barntröja / 1 barnmössa / 2 armmuddar / 1 halsduk - jag ligger lite efter... men jag var iofs stickfri igår. Och imorgon har jag tagit S E M E S T E R!

onsdag, november 08, 2006

Lite genustänk på kvällskvisten

Har nu tillbringat kvällen i ett långt samtal med en mamma till en av lilltrollets klasskompisar. Här börjar det blåsa upp till om inte storm så iaf kulingvarning. De små damerna gaddar ihop sig och små gängbildningar börjar bildas. Det som händer är att man går ihop i grupp och vänder sig mot enstaka tjejer, ibland mot lilltrollet - ibland mot någon annan. Nu har lilltrollet avsevärt mer skinn på näsan så hon säger ifrån. Både till gänget och till det vuxna. Men ändå - varför måste det bli så här? Enligt personalen är det "inte så farligt". Nej, inte nu men det kan bli!

Jag har en teori.... som vanligt. Killar tar stor plats, framför allt mindre killar med mycket spring i benen. De låter mycket, är överallt och det behövs full attention för att få dem att coola ned sig. Tjejerna sköter sig så bra, de sitter still och klipper, klistrar, målar osv. så dem behöver personalen inte lägga så mycket krut på. Samtidigt så pyser det under ytan, de små damerna övar sig på subtila elakheter, små förslagna nålstick och oron börjar ta fäste. För att sedan i 1:an eller 2:an ta full fart och man har en laddad, infekterad konfliktsituation.

Så vitt jag kan komma ihåg var det inte så när jag var liten. När jag gick i skolan fick både tjejer och killar lika mycket attention, för killarna var inte alls lika utåtagerande som nu. Så vad är skillnaden? Uppfostras grabbar mer "grabbigt" nu? Är föräldrarna mer kompisar med grabbar och mindre auktoritära? Är det så jäkla viktigt att vara cool med sin grabb att man missar den egentliga rollen, att fostra sitt barn?

Faktum är att det vi lär dem nu är så som de blir som vuxna. Får de inga gränser med sig från barnsben ska det otroligt mycket till för att de själva ska skaffa det som vuxna. Lär de sig inte respekt för sin omgivning så lär de inte ha det som storvuxen 20 åringen heller. Iaf inte utan ett sjujäkla jobb! Så inse, att inte ge dem rätta ramar nu är fasiken att göra dem den största björntjänst ni kan. Kärlek är att bry sig, att sätta gränser och att hjälpa dem till att bli trygga, bra människor.

Det gäller självklart både tjejer och killar, absolut. Men min personliga uppfattning är att många killar verkar fostras mer släpphänt nu än tidigare. Har jag fel?

Tomt var det här!

Mellantrollet: Mamma, varför måste man gå i skolan för?
Trollmor: För att lära sig en massa saker som är bra att kunna
Mellantrollet: Men jag kan redan massor!
Trollmor: Jag vet, och det är sådan Du lärt Dig. Och nu behöver Du lära Dig lite till
Mellantrollet: Men jag kunde en massa redan när jag föddes.
Trollmor: Lite kan man när man föds, men det mesta kommer med erfarenhet
Lilltrollet: Mamma, vad är erfarenhet för något?
Trollmor: När man lärt sig saker och sedan kommer ihåg
Lilltrollet: Hur menar Du?
Trollmor: Om man säger att huvudet är som en bokhylla. När man föds är den nästan tom. Men varje gång man lär sig något så stoppas det in en bok i hyllan. Och så småningom är bokhyllan full med böcker.
Mellantrollet: Så nästa gång man ska göra samma sak kan man ta ut boken så kommer man ihåg hur man gör.
Trollmor: Exakt!
Lilltrollet: Mamma?
Trollmor: Ja?

Lilltrollet: Det är ganska tomt i Din bokhylla va?

tisdag, november 07, 2006

Nu jävlar!

Jag blir så förbannad att om jag hade den lilla apan här skulle jag trycka upp henne mot en vägg och läsa lusen av henne! Vem då? Jo tack, mellantrollets ex.bästis! Som har vilat upp sig under lovet och hämtat nya krafter. Fy fy fan, jag kokar. Och ingen idé att prata med hennes föräldrar, som har otroligt bra och logiska förklaringar till allt. De missar totalt det finstilta och subtila i hennes mobbning. Men den lilla beräknade damen vet precis vad hon håller på med.

Så fort mellantrollet fixar till det med någon annan så är den lilla damen där och förstör. Lockar iväg mellantrollets nya vän med diverse medel. Och mellantrollet blir ensam kvar. Under lovet har mellantrollet lekt mycket med en ny tjej i klassen, som lilla damen tidigare inte brytt sig om. När de börjar skolan igen - vem sätter då lilla damen in den stora offensiven på? Rätt gissat - mellantrollets nya vän!

Och så har hon tagit det hela ett steg längre, hon har börjat bearbeta lilltrollet! Leker med henne på rasterna, bär omkring på henne och håller handen. Förra året när hon var bästis med mellantrollet brydde hon sig inte om lilltrollet för fem öre, men nu är det hennes nya kelgris.

Precis som mellantrollet så klokt uttryckte det;
"Hon får inte vara min kompis för sin mamma, så då vill hon att ingen annan ska vara det heller. Och nu använder hon lilltrollet för att komma åt mig. Jag tror att hon egentligen är olycklig och nu vill hon att jag också ska vara det".

Och mellantrollet är olycklig. Hur jävla pantad får man vara som förälder att man går in och förbjuder två små sexåringars vänskap med motiveringen att de är för unga för att vara bästa vänner? Förbannade puckade idioter! Får man säga så?

måndag, november 06, 2006

Flyttdags!

Tidigare bodde make up removern på samma hylla som acetonet.
På förekommen anledning separerade de.
Acetonet fick flytta till ny bostad.
Nu är det dags för alsolspriten att flytta.

Jag & Di Leva

Ord är kraftfulla. Såväl det skrivna som det talade ordet har en oerhörd kraft i sig. Ett vårdat språk stärker en individs framtoning, gör den mer positiv. Därmed inte sagt att ett vårdat språk är synonymt med ett avancerat språk, med svåra ord. Snarare ett tydligt och "rent" språk, utan sällskap av svordomar, "han'ba", liksom, typ osv.

Att läsa en välformulerad text eller lyssna på en talare med ett bra språk gillar jag. Mycket. Jag gillar även ironiska texter med lite knorr på. Ibland kan även elaka texter vara underhållande, lite beroende på vad/vem de handlar om.

Däremot gillar jag inte att komma till skolan för att hämta trollen och hör små 6-7 åringar hojta "rockar fett", "det suger" och liknande. Jag gillar det iofs inte ens när vuxna människor säger det. För mig är det lite samma sak som när flintskalliga karlar kammar lugg. Ett försök att föryngra sig, inte stå för sin ålder. Men okej, jag kanske är konventionell och tråkigt - jag bjuder på det.

Något jag också irriterar mig på är de människor som alltid använder orden till att "trycka" till andra, i diskussioner, kommentarer och liknande. Som gjort ett avancerat språk till ett maktmedel, där själva ämnet får en underordnad roll och diskussionstekniken tar över. Där man missförstår med flit, för att någon gjort ett syftningsfel eller liknande. En vänskaplig dialog går lätt över till en dispyt i de fallen.

Ibland känns det som om ordens egentliga syfte försvinner, att kommunicera. Att nå andra människor. Att nå fram till andra människor. Att få en vänskaplig dialog.

Och vad vill jag då ha sagt med detta? Ingen aning egentligen, fick väl en liten släng av Di Leva inspiration bara. Nu när snön börjar dra sig tillbaka och solen tittar fram.

söndag, november 05, 2006

Mellantrollet ska tuktas!

Mellantrollet: Hur gammal är Du mamma?
Trollmor: 45 gumman

Mellantrollet: Det är ganska gammalt eller?
Trollmor: Sådär mittemellan
Mellantrollet: Men mamma, det är ganska bra
Trollmor: Det tycker jag med. Varför tycker Du det?
Mellantrollet: Då gör det inget att jag inte har någon mormor
Trollmor: Hur menar Du?
Mellantrollet: För Du är ju lika gammal som en mormor!

Words....

don't come easy to me var det någon som sjöng en gång i tiden. På det glada 80 talet tror jag det var och har jag inte helt fel hette smörsångaren Leonardo David. Jag har aldrig riktigt greppat vad han menade, för hos mig har orden runnit på som värsta Niagara fallet. Never ending story mer. Men nu har jag börjat förstå honom. Min verbala inkontinens börjar gå över. Kanske skönt för omgivningen men jag lider av det.

Innan behövde jag bara lägga fingrarna på tangentbordet så sprutade det ut ord i allehanda konstellationer. När trollen skulle ta det lugnt berättade jag alltid egenhändigt komponerade sagor, som skapades i samma stund som jag berättade. Och innan jag skulle sova på kvällen låg jag alltid och "skrev" noveller i huvudet. Sedan kom de inte så mycket längre, men det blev iaf ett antal noveller med årens lopp.

Men den sista tiden har den där inre rösten tystnat. Historierna och fantasin har gått ned på lågvarv, hjärnan har gått i ide. Totalt vaccumförpackad och klarar bara av dagens uppgifter. Något större utrymme för fantasi och skapande finns inte. I början var det skönt, med tystnaden. Utan den där berättar rösten som pockade på och ville fram. Jag kunde vila i stunden, låta hjärnan hämta kraft. Men nu vill jag ha den tillbaka! Så om det är någon därute som lånat den - please låt mig få den tillbaka. Jag lovar att behandla den snällare den här gången. Promise!

lördag, november 04, 2006

Lilltrollet tolkar verkligheten

Trollkompis: Idag ska jag till min mormor.
Lilltrollet: Jag har ingen mormor
Trollkompis: Har Du ingen mormor?
Lilltrollet: Nej, inte i Stockholm. Min mormor bor i himlen.
Trollkompis: Har hon alltid gjort det?
Lilltrollet: Inte alltid tror jag. Men så länge jag har funnits har hon bott där.
Trollkompis: Men då har Du aldrig träffat Din mormor?
Lilltrollet: Jo det har jag, på ett sätt.
Trollkompis: Hur då?
Lilltrollet: Pappa har träffat mormor. Och innan jag bodde i mammas mage var jag ett frö hos pappa. Då träffade jag henne!

PS 1: btw, ibland känns mina barn riktigt lugna......
PS 2: ingen som ville ha en rattmuff?
PS 3: jag har ont i lilltån. Ska aldrig mer spela fotboll med stävelknekten i gjutjärn!

fredag, november 03, 2006

Rapytt

Idag var en sådan där dag när hjärnan gick på högvarv och ändå fick jag inget ur händerna. Att få överta kunder är iofs roligt, men oftast sker det när föregångaren har misslyckats och allt är en röra. Att försöka reda ut det är inte alltid det lättaste.

I de stunderna är jag totalberedd på att sadla om, öppna glasskiosk och enbart sälja vanilj eller chockladglass. Bara en storlek och 1 pris. Enkelt att hålla reda på!

Jag är den där sorten som hatar att gå hem när skrivbordet är fullt med högar och frågetecken kvarstår, visserligen några färre än i morse men ändock..... Tror nog jag får jobba lite mer på det där med ambitionsnivån.

En soft halloweenmiddag med trollfamiljens bästisar, där trollbarnen fick en sockerkick utan dess like och trollpapporna doppade nosen i whiskeyflaskan. Trollmammorna gluttade på idol, höra gick inte då både stora och små troll hade svårt att hålla sig lugna.

På stickningsfronten har kvällen resulterat i ett nästintill färdigt bakstycke, sedan knäckte högerarmen. Istället för tennisarmbåge har jag fått stickaxel (om det nu finns något sådant?). Så nu ska jag krypa till kojs. Har redan slitit ut Mr Rebus, han tog fort slut så nu tror jag det får bli Mr Rankin som får förnöja min afton.

Och med dessa ord lämnar jag er åt ert öde, önskar eder alla en god sömn utan maror.

Tingeling!

ps: ni har väl inte glömt.... en handstickad rattmuff i valfri färg! Blir Du nr 50' - hojta till!

torsdag, november 02, 2006

Skrytblogg!




Eftersom jag skröt lite (läs mycket) om min produktivitet med stickorna i veckan, kan det vara på sin plats att visa upp lite bildbevis. Dock kan man starkt ifrågasätta min kompetens som fotograf..... I know! Kan väl även säga att rent layoutmässigt lämnar detta en del att önska... bilderna hamnade liksom lite här och där

Määääh!

Hur trött blir jag inte på mig själv? Ska klippa naglarna på mina charmanta små fossingar. Slutar med att jag fastnar med saxen i tummen. Ont gjorde det! Hur i helvete bär jag mig åt?



ps: visserligen en bit kvar men nummer 50.000 närmar sig. Som minnesgåva av detta stora ögonblick utlovas en hemstickad rattmuff i valfri färg!

Mellantrollet talks again

Mellantrollet: Vad gör Du med alla papper mamma?
Trollmor: Just dom här papprena tar jag hand om åt en kille som heter Trolle
Mellantrollet: Varför gör han det inte själv för?
Trollmor: För att han inte är något duktig på det
Mellantrollet: Men då kan väl hans mamma göra det?
Trollmor: Kanske det kanske, men hon bor i Göteborg.
Mellantrollet: Då tycker jag han ska skaffa sig en fru, så att jag får jag ha min mamma ifred!

Sanningens minut!

Jag tycker det börjar bli attans tyst här. Nästan som om jag vore alldeles ensam. Så nu undrar jag vad som är problemet. För att underlätta har jag lite alternativ:

1. Jag har blivit trist och tråkig
2. Ni lever livets glada dagar IRL
3. Jag har noja igen

Btw, så skolkar jag idag! Hur skönt var inte det? Har avbokat alla möten, har suttit och jobbat i pyjamasen med många stora koppar kaffe. Nu ska jag eventuellt ta mig en dusch innan jag förpassar mig till mysfåtöljen och påbörjar en ny stickning. Det blev en halsduk igår. Möjligen att bild kommer om andan faller på (och ni tjatar *s*).

Såg ni bilderna på trafikkaoset i tidningen idag förresten? Jag var där, in person. Och jag undviker väldigt gärna att göra om det! Jag var en av de lyckliga som fick med mig bilen hem, helt utan bucklor.

onsdag, november 01, 2006

På hal is!

Snacka om kaos. Stockholmsvägarna är rena isgatorna. Gårdagens hällregn följdes av minusgrader och sedan en drös snö på det. Och majoriteten av bilisterna sladddar fortfarande runt i sommardäck.

Själv skulle jag iväg till ateljen för att fusa lite. Snäll som jag är (ibland iaf) så erbjöd jag mig att skjutsa hem mellantrollets kompis och hennes pappa. De bor 3 stationer bort med t-banan, och därefter en hyffsat lång promenad. De sa tacksamt ja, men med facit i hand tror jag de ångrade sig.

Strax före fem lämnade jag hemmet för att köra en sträcka på 2 kilometer. Jag kom hem igen klockan 19.30! Det var totalt kaos ute på vägarna. Bilar stod kors och tvärs, hastigheten var som mest uppe i 20 km i timmen. Det blåste som busan och snön vräkte ned. De flesta bilarna fick puttas av vägbanan för att lämna plats åt det fåtal som lyckades ta sig fram.

Jag var en av de lyckliga som trots sommardäck lyckades få grepp på vägbanan, kruxet var när jag var tvungen att stanna. Då var det lite lätt körigt att få styrning på bilen igen. Kan väl säga att jag var totalt färdig efter den bilturen.

Men som vanligt så kom där ett otal gångtrafikanter och klev rakt ut i körbanan. Utan att se vare sig till höger eller vänster. Totalt inriktade på sin företrädesrätt. Och visst har de det, men bara under förutsättninga av att bilen KAN stanna! Jag blir så oerhört trött på dessa kamikazegångare. Finns det inget vett som biter på dem?

Hur som, jag gav fasiken i ateljen och åkte hem istället. Nu blir det hockey och stickning, en chic liten halsduk till trollmor väntar.


ps: imorgon är det vinterdäck på! Har t o m en bokad tid så jag slipper köerna.

Konsumentverket informerar

VDN beskrivning för en Batbut:

- Ska ej utsättas för snö. Regn är ej heller nyttigt i alltför stor mängd
- Bör ej tillbringa för lång tid i mörker
- Behöver mycket uppmärksamhet, smicker och beröm
- Alkohol i måttliga mängder
- Behöver sova minst 8 timmar per natt
- Fungerar bra i stora sällskap, gärna i centrum då
- Fungerar även utmärkt solo, då i sällskap med något pyssligt såsom målning, stickning eller annat
- Aktivitetsnivån är hög, bör tvingas till vila ibland
- Mat i måttlig mängd, undvik fet mat men krydda gärna med vitlök
- Vid införskaffandet bör en olycksfallsförsäkring tecknas då skadefrekvensen är relativt hög