torsdag, november 02, 2006

Määääh!

Hur trött blir jag inte på mig själv? Ska klippa naglarna på mina charmanta små fossingar. Slutar med att jag fastnar med saxen i tummen. Ont gjorde det! Hur i helvete bär jag mig åt?



ps: visserligen en bit kvar men nummer 50.000 närmar sig. Som minnesgåva av detta stora ögonblick utlovas en hemstickad rattmuff i valfri färg!

7 kommentarer:

Tankevågor sa...

Du är otrolig! Har du någon försäkring? Går det att drulleförsäkra mot sånt tro?

* och ja, jag tycker synd om dig...blåser på såret! *

Vi på Kantarellen sa...

Jösses människa! Men jag kan mycket väl sätta mig in i situationen.

... sa...

London: Det finns nog inget försäkringsbolag som vågar ge sig in i den leken... ;-)

Humlan sa...

Jadu, man kan undra hur du hinner med...

Tankevågor sa...

Jag är full av beundran! Önskar jag kunde sticka. En halsduk klarar jag av. Invigde min egenhändigt ihopknåpade i går när snöstormen kom. Den behövdes verkligen.

Anonym sa...

Snälla du det är inte ditt fel det är Murfys lag som alltid finns i närheten .Hoppas du fick behålla en lite bit av tummen i alla fall:)

Batbut sa...

Londongirl, olycksfall har jag fått teckna - hur det nu gick till?
Mamse, Du ska nog tala tyst...*s*
Filifjonkan, Du är en förstående kvinna!
Kimmi, in i skamvrån!
Humlan, och jag som tycker att jag inte hinner någonting.... *s*
Londongirl, vi kanske ska ha kombinerad blogg&stickträff?