Inom mig pågår en konstant dialog. Tyst, men nog så tärande.
En trött, liten ledsen röst säger:
"Bryt ihop. Kom igen, ge fasiken i att kämpa. Ge efter. Det är okej. Livet blir bättre sedan. Få det ur systemet"
Och så kommer "motståndaren" med alla sina förnuftsargument.
"Nej nej nej. Skärp ihop Dig. Du klarar det. Bara att bita ihop. Ta ett tag till. Det blir bättre, bara Du fixar det här först. Och det där. Och nästa och nästa och nästa..."
Jag inser själv att det är alternativ 1 som jag måste gå på för att komma ur den här karusellen. Men fy fasiken vilket motstånd jag har. Jag vill inte!
Jag vill bara vara glad. Och lycklig. Och inte ledsen längre.
Jag vill att mina barn ska må bra.
Jag vill se glädje i mellantrollets ögon, inte sorg och smärta.
Jag vill se stjärnorna lysa i lilltrollets ögon, av glädje. Inte av räddsla och oro, för mellantrollet.
Jag vill bara att allt ska bli bra
Inlägg
6 timmar sedan
5 kommentarer:
Lider med dig, kära goa Batbut. Kan inte komma med några kloka råd, men det känns som att ju längre du håller igen, desto tyngre kommer du att falla, när du faller. Det är inte en fråga om OM, utan NÄR, tror jag.
Jag önskar så att ditt mellantroll blir hjälpt av det professionella nätverket runt omkring. Kanske du borde ta ett steg åt sidan och låta dem försöka lösa de problem de kan? Och du ge tröst, så länge du orkar. Men Du måste också tanka tröst, få skrika ut och ventilera någonstans! Annars kommer du att koka över. Många, många kramar.
Jag håller med föregående talare..Jag har inga goda råd att ge, men en stor, varm kram och min medkänsla får du iallafall. *KRAAAM!*
När du skriver så där önskar jag att jag hade något riktgit klokt att komma med. Men det har jag inte... Förr eller senare rasar murarna och det brister. Att bryta ihop, ha någon som finns och bryr sig, få känna sig liten, bli tom, bli trött är ett naturligt förlopp. Inte ens en trollmor kan låsa in alla sina och sina små trolls bekymmer för hur mycket som helst rymms inte.
Hoppas att allt så småningom blir bra!
Stor varm kram!
Usch vad tungt...
Önskar inget hellre än att ni kommer på rätt spår. Så snart som möjligt.
KRAM
Har inte orkat svara på era snälla ord förrän nu - men nu känns det bättre. Har fått svar på en del frågor och tryggheten finns där
Skicka en kommentar