Håll i gång i skogen

Kan man väl inte direkt säga att det är. Startade dagen storstilat med att gå upp till frukost, tog en väbehövlig dusch och lyckades t o m med bedriften att fixa en apitlig lunch. Sedan tog kraften slut. I säng igen och sov som en liten gris (lät förmodligen som en sådan också) fram till sena eftermiddagen. Värsta är att jag känner mig så dum. Jag har ingen feber (ingen hög iaf) och snörvlar inte, har bara ont i kropp och huvud. Är liksom inte "riktigt" sjuk känns det som, men ändå hänger kroppen inte med. Det är dock bara att gilla läget, läsa och vila. Och spela game boy. Tack och lov köpte jag Legend of Zelda åt trollen. Att jag sedan "hjälper" dem ibland är väl vad vilken snäll mamma som helst skulle göra eller? Värsta är dock när jag meckar, klurar och funderar för att lösa ett hinder, men inte lyckas. Då kommer mellantrollet, tittar en liten stund och vips har hon lösningen! Är hon klok eller jag oklok? Svar behövs inte på denna fråga tack.

Mer då? Är fortfarande lite fascinerad över de heta debatter som utspelas här i bloggosfären. Att skilda åsikter kan vålla så mycket heta känslor, ta så mycket kraft och vålla sådan uppmärksamhet är iofs intet nytt. Fast jag blir lite förvånad när det som sätter igång det hela ibland är så otroligt banala inlägg. Tänk om vi kunde använda samma kraft och energi för i mitt tycke viktigare saker.

Som alltid när jag fastnar för de här inläggen dyker en specifik blogg upp i mina tankar. En blogg som fått mycket uppmärksamhet och en hel del beundrare. Och som jag bara inte förstår. Ett endaste dugg. Människan bakom bloggen är förmodligen smart som få, eftersom strategin uppenbarligen har lyckats. Dock blir jag orolig när man kan hamna i en sådan framskjuten position, få så mycket uppmärksamhet när man medvetet (?) fördummar sig själv. Initialt var det väl inte så farligt, men nu verkar människan drabbats av hybris och satt sig själv på någon slags piedista från vilken vi vanliga dödliga delges sanningar av olika de slag.

Det i sig gör mig inte så orolig, hybris kan vi väl alla få. Det som gör mig orolig är att flocken runt om inte ser detta utan andaktsfullt suger i sig alla dessa ord. Och tror att det är så livet ser ut. Det är helt okej för de som vill att leva sitt liv efter ytlighetens devis. Däremot är det inte okej att förringa de som valt en annan väg. Och sedan måste jag ärligen medge att jag blir avundsjuk på när något i mitt tycke så totalt meningslöst, ytligt och banalt blir höjt till skyarna. Precis som jag blir avundsjuk i vanliga livet, när vissa människor med glassiga jobb cashar in multum i lön genom det jobb de fått för att de är födda i rätt familj, känner rätt människor och / eller har rätt partner. Medan andra jobbar och sliter som fasiken, utan att ens komma en bråkdel i närheten av det. Men det å andra sidan är en annan historia. Som jag kanske berättar en annan dag.....