Något som gör mig otroligt trött är människor som går genom livet och är "offer". Som aldrig är ansvariga för något som sker i deras liv, stort eller smått. Som alltid har en bortförklaring till hands och aldrig står för de misstag de gjort.
Det finns en sådan person i mitt arbetsliv, som börjar varje svar med "jag har inte gjort något, det var inte mitt fel" oavsett vad man frågar. Människan är kring 40 rycket och gnäller som den värsta bebisen.
"Alla andra har mycket högre lön än mig, alla andra gör mycket roligare saker än jag, alla andra blir bara arga och skäller på mig". Ynk, ynk, ynk.
Det har aldrig fallit honom in att det finns en anledning? Om man konstant svarar på varje fråga med "men jag vet inte, fråga någon annan" och alltid slaviskt måste följa sin egen agenda med lunch 12.00 - 13.00 och hemgång spik 17.00 no matter what så är det klart att man kan upplevas som lite lätt otjänstvillig. Och det brukar avspegla sig i andra människors sätt att bemöta en. Det brukar även synas i lönekuvertet, dock har den här personen en lön som är klart över snittet men det förstår han inte för det finns ju alltid någon annan som har det bättre.
Vad jag blir lite lätt fascinerad över är hans totala brist på insikt. Om man konstant hamnar i lägen där man känner sig missförstådd och illa behandlad, både privat och jobbmässigt, borde man inte stanna upp och fundera lite. Det finns två enkla frågor man kan ställa sig:
1. Är hela världen dum i huvudet och har som mission att göra livet surt för mig?
2. Kan det vara så att jag kanske framkallar det här?
Hur många kan ärligen svara ja på fråga 1?
Jag brukar ha ganska mycket tålamod och vara hyffsat pedagogiskt, men här går jag bet. Jag ställde ovanstående fråga till mannen vid ett tillfälle när jag kände att jag fått nog. Vet ni vad svaret blev?
Exakt! "Men jag vet inte, jag har inte gjort något !"
Inlägg
4 timmar sedan
4 kommentarer:
Åååh var kommer de där jobbiga typerna ifrån! De poppar upp här och var! Om de kunde fatta att just det där att "inget gjort" och "inget vet" är just det som är problemet som hindrar dem från att komma någon vart! Och så är det alla andras fel som inte har berättat allt för dem och sagt åt dem att göra ditten och datten. Kan vi inte stänga in de här jepparna i en garderob och sedan säga "jag vet inte" om någon frågar efter dem? Om någon hittar dem så kan vi säga "jag har inget gjort" i korus.
Ibland tycker jag att alla borde få gå på föreläsningen " Att växa genom möten" med Kay Pollack. Vad man än tycker om karln så ger det vissa insikter. Finns även en bok. Kanske det vore nåt för knäppisen???
"Morskan"
http://ridgruppen.blogg.se
Hahaha! Jag skrattade gott åt kommentaren här ovanför, för jag tänkte i samma banor! Vi alla på arbetsplatsen fick en bok i julklapp som heter "att välja glädje" som behandlar ämnet ganska ingående. Det är Kay Pollak som har skrivit även den, därav garvet :-D ....Undrar varför vår arbetsgivare gav oss den...? *ytterligare asgarv*
Håller helt med dig om obotliga gnällspikar, fy. Men jag är här för att utmana dig:
Läs mer här
Skicka en kommentar