Lite av varje....

Först måste jag säga att jag hoppas innerligt att det inte stämmer. Ni vet, det där med att som året börjar så kommer det att fortsätta. För gissa hur smal jag blir då! Jag har skrutit med att vi klarat oss från maginfluensa i över 7 år, fast då hamnade vi iofs en vecka på sjukan. Men nu räckte tydligen inte motståndskraften längre, de små trollen var på benen efter en dag men jag har däckat totalt. Första dagen uppe idag, och det är på klart vingliga, yrsliga ben. Och ikväll är det Disney on Ice.... årets höjdpunkt för de små trollen! Så dit måste jag ta mig, om det så är sittandes i en skottkärra!

Annars då? Jo tack, inser att min dröm är verkligen det som jag skrivit om i tidigare inlägg. Och jag skulle nog våga testa, om det inte vore för ekonomin. Just nu är det jag som är familjeförsörjare och skulle jag våga ta steget så innebär det ett stort ekonomiskt avbräck. Vilket det iofs kan vara värt, om jag bara ser till mig själv. Men vad skulle de små trollen säga om vi var tvungna att sälja vårt paradis i Trollskogen t ex? Allt har ett pris, så även ens drömmar. Det är därför jag väntar, för får Trollfar snurr på sin business så börjar jag inte dra in fullt lika mycket på min. Att vara två egenföretagare är inte alltid helt optimalt även om det ger stor flexibilitet. Men, men... man kan inte få allt.

Mer då? Jo, jag måste bara få ur mig lite aggressioner också. Nyårsafton tar sig hela trollfamiljen till Söderhallarna här i Stockholm. För att strosa runt lite bland folk och köpa lite godsaker. Vi är där kring lunchtid så det är ganska knökat. De stora entrédörrarna har hakat upp sig och står halvöppna, vilket gör att det är kö in och ut. Mellantrollet väntar artigt vid sidan om, men sedan tycker hon att det är hennes tur så hon kliver in. Vilket blir mitt framför en stor, fet, skäggig karl med käpp. På finlandssvenska börjar han vråla åt henne att hon ska fan se upp, visa hänsyn mot äldre och knuffar undan henne! Själv står jag längre in i affären och väntar med Lilltrollet så jag märker ingenting. Trollfar kommer direkt bakom och han blir skogstokig. Frågar gubbfan vad han håller på med, och gubben går bara därifrån. Kastar ur sig något om att "barn ska uppfostras till att inte synas eller höras", skrattar sedan och säger Gott Nytt År. Mellantrollet, som blev inklämd i dörren går där med tårar i ögonen och Trollfar fullkomligen kokar av ilska.

Som Mellantrollet mycket klokt uttryckte det "det är lättare för barn att visa hänsyn om vuxna visar hur man gör. För jag stod där jättelänge och väntade så det var faktiskt min tur".

För visst ska barn visa hänsyn, och visst ska de vara artiga, inte bara mot äldre. Men hänsyn och artighet är ömsesidigt, man kan inte som vuxen uppföra sig som en idiot och sedan kräva att barnen ska vara artiga. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och inte bara som vi föräldrar gör, utan som vuxenvärlden runt om uppför sig. Vi som vuxna är skyldiga att föregå med gott exempel, inte bara för våra egna barn utan alla barn som finns därute i samhället. Sura, gamla griniga gubbar kanske ska tänka på det!