Livet med Dig var aldrig enkelt. För att överleva var jag tvungen att gå. Söka min egen väg till lycka, och lämna Dig i mörkret kvar.
Den väg Du valt att vandra, ledde mot sitt slut. En önskan Du länge förnekat, gick ej att stå emot. Du gick utan ett avsked, inte ett endaste ord. Tvivel, sorg och saknat har länge fyllt min tid.
Jag räckte aldrig till, Din tomhet var för stor. Själen var så sargad, Du ville söka frid. Du har fått Din vila, jag har fått ett liv.
Bördan jag fick ärva, finns alltid i min själ. Var dag ett steg mot lycka, var stund är nu till låns. Livet är förgängligt, lyckan även så. Den stund vi har fått till oss, är livet är och nu.
Inlägg
57 minuter sedan
4 kommentarer:
Jag ville skriva något vackert, men det känns så privat det du skrivit. Så jag skriver ingenting.
det var det iofs, tycker Du jag var out of line?
Fint. Det ville jag i alla fall skriva. Även om jag håller med Mams. Out of line bestämmer bara du.
Känns lite som om jag blottat mig, inte så jag skäms för det jag skrivit men som om människor kan ta illa upp. Och det var inte meningen, jag skriver ju utan att tänka. Eller rättare sagt, skrivandet är mina spontana tankar, min ventil. Ibland är det lycka, ibland är det sorg men det är alltid från hjärtat
Skicka en kommentar