När man själv blivit förälder tycker jag att min egen barndom kommer tillbaka i form av gamla journalfilmer, som vid läggdags spelas upp i mitt huvud. Trots att min barndom inte var en historia fylld av solsken, så är det de fina stunderna som återkommer i mina tankar. Dessa stunder vill jag gärna återskapa för mina barn, så att de i vuxen ålder kan se tillbaka på somrar fyllda av glass och bad.
Mina somrar tillbringade jag på ett torp av enklaste slag, utan rinnande vatten och elektricitet lagades maten på vedspis. Varje kväll tog vi en promenad till skogstjärnen och tvagade våra små taniga kroppar, för att sedan bli hemburna inlindade i tjocka handdukar. Midsommardans runt egenhändigt tillverkad stång, hemsnickrad koja i den stora eken och egenregisserad cirkus på stora ängen. Det fanns alltid något att göra, även de mest regniga dagar. Då förvandlades grusplanen till ett oändligt stort nöjesfält, där bilar och dockor byggde sig ett samhälle av kottar och sten.
Kvällarna var en stund av stillhet, när pappa läste högt i skenet av en fotogenlampa. Ett varmt, välkomnande mörker fyllt av nattens ljud. En uggla som sa godnatt, igelkotten som kröp till ro under verandan, småfåglarna som vaggades till ro av nattens stilla bris.
En sommar som gav kraft och minnen så det räckte över den långa mörka hösten, och den kalla vintern. En sommar som kom, om och om igen, till dess att jag lämnade barndomen bakom mig. Och ändå så stark att jag bär den med mig än idag.
Inlägg
25 minuter sedan
7 kommentarer:
Ohhhh.... jag blir alldeles varm!! Ja, ännu varmare än vad den 30 gradiga värmen redan har fixat.
Det du beskriver låter som en idyll, trots - eller kanske tack vare - enkelheten. Önskar att det fanns något lite mindre utmaningar i dagens samhälle för barnen. Få tillbaka lite av det där som du så vackert skriver om.
Låter underbart!
Kanske dags för steg 2 i skrivandet; som Biggis försökte locka mig till - mina barndomsminnen och tankar "Smultronställen". Undrar vilka skulle köpa den *asg*
Har du läst "Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl? Om inte, tycker jag du ska göra det. Där finns förut en mängd kvinnovisdom massor av inspiration för hur man skriver ner sina barndomsminnen.
Jag satte igång direkt när jag hade läst den!
För det är klart att du ska skriva mer! Det blir viktigt för dina barn en gång. Mina föräldrar skrev ner sina berättelser och det kastade ett helt nytt ljus över dem - jag läste det först när de var döda.
Bloggblad, har inte läst den boken men hört talas om henne. Enda jag läser är engelska deckare... lite torftigt, men kul *s*. Sedan barnen föddes har jag skrivit dagbok om deras tid och mina känslor för dem. Tyvärr handskrivet och inte speciellt regelbundet... I min bakgrund finns det massor som jag helst av allt vill ska försvinna, men kanske det är idé att skriva ned det så får de själva läsa och bilda sina egna åsikter, när de är vuxna.
Just det! Man rensar väldigt bra, och när man ser det skrivet blir det något helt annat med de tråkiga minnena.
För mig var det rena terapin.
Skicka en kommentar