Mitt stora troll börjar skolan i höst! Hon är redo att lämna de första barnaåren bakom sig. Första steget till frigörelse är på väg, och jag vill backa bandet.
Jag vill uppleva alla bra stunder på nytt och sudda ut de dåliga. Gå tillbaka och med stort tålamod hantera de konflikter vi haft. Att verkligen få inpränta min totala kärlek i henne. Få henne att förstå att vad som än händer så finns jag där för henne.
Jag vill ännu en gång få krypa ned nyduschad i sängen med min lilla bebis, hålla henne tätt intill mig och somna med henne i min famn. Känna hur min närvaro ger henne lugn, höra hennes små lätta andetag flämta mot min hals.
Jag vill återigen bjuda henne den första glassen, höra hennes lyckliga skratt. Jag vill tillbaka till den stunden när mammas famn var all den tröst hon behövde, när alla problem kunde lösas med en kram.
Jag vill tillbaka igen, inte för alltid men en liten kort stund. Få uppleva vår okomplicerade kärlek när närheten löste allt.
Inlägg
6 minuter sedan
13 kommentarer:
Usch nu blev jag bebissugen och jag som bara vantar pa att de skall flytta hemifran nagon gang...iallafall nu pa sommaren nar de har TRE manaders sommarlov...
Jag blir också bebissugen och vänta... och väntar... och väntar på barnbarn.
Åh, så fint du skriver (som vanligt) om kärlek. Mitt bebissug har lugnat sig, kanske mest för att det inte verkar bli några fler... Trots övning... Och du, "okomplicerad kärlek där närhet löste allt" - det gäller fortfarande, ju! Det kanske inte löser allt, men mycket i alla fall.
Om du har gett och ger dina troll all den kärlek du skriver om så kommer de att bli lyckliga troll som inom sig bär med sig känslan av att få somna nära, att få tröst i famnen hos mamma. Okomplicerad kärlek kan man fortsätta ge, men det blir inte riktigt lika enkelt när trollen eller grodorna växer och blir egna individer med egna åsikter och värderingar. I vissa faser helst så långt ifrån föräldrarnas åsikter.. Nog om det, du upptäcker det nog själv
en gör så gott en kan, fast ibland känner jag mig så otillräcklig. Jag vill vara den goda fen som löser alla problem med att vifta lite med min magiska stav. Lite tungt ibland att ta hela världen på sina axlar..*stånk*...
Och jag tror nog att du ska passa på att njuta innan barnet kommer i tonåren... för det tar några år där när man inte riktigt känner igen sin bebis.
Förresten - luftig och snygg layout!
Tackar bloggblad, och tonåren har jag på sätt och vis provat på, styvdottern är numera 19, och lilltrollet är i "lilla tonåren" (5). Och skulle Du inte vara bloggfri? *s*
Tänk om man kunde få gå tillbaka, som du skriver, och reda ut konflikterna, göra allt rätt som man gjorde fel.
Nu när alla barnen snart är stora är det bara att hålla tummarna för att man ska ha gjort tillräckligt mycket rätt så att de inte slutar hälsa på alldeles :-)
Men samtidigt som jag kan känna igen mig i din längtan efter det där enkla och nära när de var små tycker jag att det är så otroligt häftigt när de är stora, tänker själva, väljer själva, gör egna misstag och löser problem. Det är inte lika gosigt, men mycket mer spännande!
Anna, ibland när jag gjort ngt dumt (ex tappat humöret), brukar jag skämtsamt säga till stortrollet "ngt att gå i terapi för", men lite så är det väl - när man ser i backspegeln är det alltid ngt fel man gjort. Men vi är å andra sidan människor, och det är mänskligt att fela. Gäller bara att komma till insikt
Jag var bara borta från min dator i drygt 8 timmar... Nu är jag här igen - fast jag ska gå ut och gå innan det börjar regna.
På tal om saker man inte kan, har du gjort om layouten? Hur gör man det?
Grodan: jag har inte gjort den själv, tog en av de färdiga. Det var enkelt - gick in och valde en ny och exportera över. T o m jag fixad det*s*
Skicka en kommentar