Kan någon klok människa förklara varför mina ögon går i kors kring 7 rycket, och jag somnar sittandes när jag läser godnattsagor för barnen? För att sedan när jag verkligen kan gå och lägga mig hamnar i andra andningen och kör på till 1-2 på nätterna? Kan det vara så enkelt som att jag är knäpp månne?
Det är ingen skönhetskur att sova för lite, afganluggen till trots syns mina påsar under ögonen. De har numera antaget modejang soppåsar, svarta och riktigt riktigt stora. Tur att det är inne med jättebrillor. Ser ni synen framför er? En afganhund iklädd riktigt tight dykardräkt, krönt av solglasögon modell Tefat? Yes folks, that's me! Till detta fotriktiga scholls tofflor. Jag lär aldrig någonsin få mail från Ebba om att jag är stylish! Är nog fortfarande lite avis på Mamselemamsen *s*, fast riktigt arg kan jag ju inte bli - hon namedroppade mig! *vågen*. Då är man iaf en miniminimini bloggkändis eller?
Tror alla mina seriösa tankar har kokat bort i hettan, fast jag klagar inte på värmen. Hur läckert är det inte att gå ned och bada på Långholmen eftermiddagen? Och så har jag nog gjort något riktigt dumt. Tyckte det här med en "provbok" på bloggen var en strålande idé, men nu har den blivit ett monster som fått eget liv. Ett tvång att skriva nästa kapitel fastän hjärnan känns totalt tom. Och så "konstruerar" jag istället för att bara skriva.
Som jag ser det finns det lite olika vägar att gå
1. Lägga ned "boken"
2. Skriva när andan faller på och inte dagligen
3. Dricka lite vin varje dag så jag slappnar av och skriver avstressat
Rent sponant verkar ju alternativ 3 trevligast! Säger som farmor sa:
Om jag får sova på saken så ger det sig nog!
56 minuter sedan
3 kommentarer:
Drick du lite vin, sen kan du skriva när andan faller på. Brukar bli bäst då. Jag väntar tålmodigt. Åtminstonen nån da´till. =)
Åtminstone ska det vara!
mammam mu, kapitel 5 kom igår..*s*
Skicka en kommentar