När jag lämnade vår gamla lägenhet igår kändes det som ett oerhört stort steg, det var inte bara en flytt från en lägenhet till en annan. Det var även ett steg in i en ny fas i livet, och en hel del farväl.
Farväl till lägenheten där våra barn fötts och lärt sig ta sina första steg. Farväl till ett vardagsrum där jag tillbringat många vaknätter, med kolikangripa små bebismagar. Farväl till min underbara takaltan där jag suttit många nätter och filosoferat över livet, gråtit efter uppslitande gräl med Kärleken.
Farväl till en hel del materiella saker som inte fick följa med till vårt nya liv. Farmors gamla bord, morfars handgjorda skrivbord, trollens första barnstolar och alla gosedjur som följt dem genom åren.
Farväl till grannar och vänner jag fått i kvarteret, sorger och glädje vi haft tillsammans. Farväl till kvinnan jag hjälpte att ta steget till en skilsmässa från en misshandlande man. Farväl till den ensamstående grannen vars barn jag haft en viss inverkan på genom de tuffa tonåren. Farväl till den goa gubben i korvkiosken som blivit en vän, och till damerna på frisersalongen.
Farväl till den lägenhet där jag såg min mor för sista gången. Farväl till det sovrum jag grät mig till sömns efter dödsbeskedet. Farväl till min grannen A som fanns vid min sida genom den tuffa tiden, torkade mina tårar och gav mig styrka.
Farväl till en lägenhet som sett så mycket sorg, men även glädje. Jag lämnar sorgen bakom mig, att läkas på den soldränkta altanen. Glädjen tar jag med och sprider i våra nya rum, att fylla oss med harmoni och lycka för framtiden.
Inlägg
4 minuter sedan
6 kommentarer:
Inser här att jag nog tagit mitt livs alla flyttningar lite för lättsinnigt. Ajöss och goodbye har jag bara sagt...
Fast kanske alla flyttningar lärt mig att minnena har man inom sig - inte i väggarna.
Hoppas du trivs på nya stället!
Åh, vad fint du skriver! Nästan så jag fäller en liten tår själv. Hoppas du får nya, sköna (och kanske även mindre sköna) minnen i er nya lägenhet.
Trots mitt lite spralliga yttre och lite lätt ironiska sinne, så är jag en ganska tungsint person med jämna mellanrum. Har nog ärvt lite av släktens depressiva drag...*s*. Önskar jag kunde ta livet lite mindre allvarligt ibland, Du gör nog rätt Bloggblad. Och Biggis, tackar!
Njae, nu är det nog bara själva flyttningarna som jag tagit lätt på. Livet i övrigt och hela tunga ryggsäcken tar jag med mig dit jag flyttar...
Anette, tack för Dina snälla kommentarer.
bloggblad, skönt att iaf kunna ta de "enkla" sakerna lite lättare, istället för att krångla till det som jag gör
Skicka en kommentar