Känner mig liten kluven av kontrasterna i livet, igår satt jag och målade pallar med regnet som sällskap, filosoferade lite och var allmännt nöjd.
Nu sitter jag här, toppspeedad efter ett 12 timmars pass på jobbet, och försöker få hjärnan att stänga av alla måsten. Har redan kluddat almenackan full med actions, och fastän de inte händer förrän i augusti så går pulsen upp.
Hur fasiken hittar man mellanläget? Det är så j*a typiskt mig, allt görs i hundraåttio. Om jag kopplar av, så gör jag det rejält - mer lik en saccosäck än någonsin, och jobbar jag så knökar jag in en månads jobb på 12 timmar med kortslutning som följd.
Om jag fick önska mig något i julklapp så är det en våg - för balansen skull!
30 minuter sedan
5 kommentarer:
Jag säger bara en sak! LISTOR!!!!! =)
*asg*... men det är ju det jag försöker komma bort ifrån. Kan glädja Dig med att kapitel 14 har just förlösts
Fast ibland tycker jag att det är ganska skönt att blåsa huvet rent genom att jobba. Man tänker inte på något annat och hjärnan hinner själv sålla bort oviktigt, som man helt enkelt har glömt när man har blåst färdigt... Så funkar åtminstone jag.
Nu ska jag läsa ikapp - oj, vad jag har missat på din andra blogg!
Passa dig för att krafsa på tapeterna på den ökända Väggen!
har insett att jag har en mkt bra naturlig talang; när jag blir för stressad får jag total kortslutning, gör ingenting på 2-3 dgr och bara softar. Och så börjar jag om igen. Är som om kroppens naturliga relä slår ifrån när det blir överhettning. Tycker jag är bra!
Skicka en kommentar